Old/New Testament

Eld från himlen vid templets invigning

7 När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens härlighet uppfyllde huset. ² Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. ³ Då alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet.

⁴ Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. ⁵ Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket. ⁶ Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument, de som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter, medan hela Israel förblev stående. ⁷ Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.

⁸ Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor församling, alltfrån det ställe där vägen går mot Hamat, ända till Egyptens bäck. ⁹ På åttonde dagen firade de en högtidsförsamling, ty altarets invigning firades i sju dagar och högtiden i sju dagar. ¹⁰ Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.

Herren uppenbarar sig på nytt för Salomo

¹¹ Så färdigställde Salomo Herrens hus och kungshuset. Allt vad Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens hus och i sitt eget hus lyckades väl. ¹² Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: "Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats. ¹³ Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, ¹⁴ men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. ¹⁵ Mina ögon skall nu vara öppna och mina öron lyssna till vad som beds på denna plats. ¹⁶ Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara där. ¹⁷ Om du vandrar inför mig så som din fader David vandrade, så att du följer allt vad jag har befallt dig och håller fast vid mina stadgar och föreskrifter, ¹⁸ då skall jag låta din kungatron bestå för evigt som jag lovade din fader David, när jag sade: Aldrig skall det saknas en avkomling av dig som råder över Israel.

¹⁹ Men om ni vänder om och överger de stadgar och bud som jag har förelagt er och går bort och tjänar andra gudar och tillber dem, ²⁰ då skall jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har givit dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag skall göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk. ²¹ Hur storslaget detta hus än är, skall var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus? ²² Då skall man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda komma över dem."

Salomos övriga verksamhet

8 Sedan Salomo i tjugo år hade byggt på Herrens hus och på sitt eget hus, ² byggde han upp de städer som Huram hade givit honom, och han lät Israels barn bosätta sig i dem. ³ Och Salomo drog till Hamat-Soba och lade det under sig. ⁴ Och han byggde upp Tadmor i öknen och alla de förrådsstäder som han byggde i Hamat. ⁵ Han byggde upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till befästa städer med murar, portar och bommar, ⁶ vidare Baalat och alla de städer där han hade sina förråd, vagnar och hästar, och allt det andra som han önskade bygga i Jerusalem, på Libanon och i övrigt i hela det land som lydde under hans välde.

⁷ Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoreerna, periseerna, hiveerna och jebusiterna, alltså de som inte var israeliter ⁸ - deras avkomlingar så många som fanns kvar i landet efter alla dem som Israels barn inte hade utrotat - dem gjorde Salomo arbetspliktiga, så som de är än i dag. ⁹ Men av Israels barn gjorde Salomo inte några till slavar vid sina arbeten, utan de blev krigsmän och befälhavare för hans krigsfolk eller tillsyningsmän för hans vagnar och ridhästar. ¹⁰ Och kung Salomo hade tvåhundrafemtio överfogdar som hade befälet över folket.

¹¹ Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, ty han sade: "Min hustru skall inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit."

¹² Sedan offrade Salomo brännoffer åt Herren på Herrens altare, som han hade byggt framför förhuset. ¹³ Varje dag offrade han enligt Moses befallning de för den dagen bestämda offren, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. ¹⁴ Efter sin fader Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvaktarna efter sina avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, ty så hade gudsmannen David befallt. ¹⁵ Man vek inte av från kungens beslut om prästerna och leviterna, varken när det gällde skatterna eller någon annan sak. ¹⁶ Så utfördes allt Salomos arbete, först fram till den dag då grunden lades till Herrens hus och sedan till dess att det blev slutfört. Så blev Herrens hus färdigt.

¹⁷ Vid denna tid begav sig Salomo till Esjon-Geber och till Eilat på havsstranden i Edoms land. ¹⁸ Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån fyrahundrafemtio talenter guld som de förde till kung Salomo.

Drottningen av Saba besöker Salomo

9 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. ² Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt. ³ När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, ⁴ rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg den trappa på vilken han gick upp till Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. ⁵ Och hon sade till kungen: "Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet. ⁶ Jag trodde inte vad man sade, förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. ⁷ Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. ⁸ Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara konung inför Herren, din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till konung över dem, för att du skall skipa lag och rätt."

⁹ Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits. ¹⁰ När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar. ¹¹ Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset, samt harpor och psaltare för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land. ¹² Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och for med sina tjänare hem till sitt land igen.

Kung Salomos rikedom och storhet

¹³ Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter, ¹⁴ förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo. ¹⁵ Kung Salomo lät göra tvåhundra stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld sexhundra siklar uthamrat guld ¹⁶ samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.^[a]

¹⁷ Vidare lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. ¹⁸ Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, ¹⁹ och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike. ²⁰ Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid. ²¹ Ty kungen hade skepp som gick till Tarsis med Hurams folk och en gång vart tredje år kom Tarsisskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.

²² Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och i vishet. ²³ Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta. ²⁴ Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.

²⁵ Salomo hade 4 000 spann hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ²⁶ Han härskade över alla kungarna från floden^[b] till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns. ²⁷ Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ²⁸ Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.

Salomo dör och efterträds av sonen Rehabeam

²⁹ Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedajs syner om Jerobeam, Nebats son. ³⁰ Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år. ³¹ Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans fader Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

Jesus uppväcker Lasarus

11 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania,^[a] den by där Maria och hennes syster Marta bodde. ² Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk. ³ Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk." ⁴ Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den." ⁵ Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

⁶ När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig. ⁷ Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." ⁸ Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen." ⁹ Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. ¹⁰ Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom." ¹¹ Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom." ¹² Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk." ¹³ Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. ¹⁴ Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. ¹⁵ Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." ¹⁶ Thomas, han som kallades Tvillingen,^[b] sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå och dö med honom."

¹⁷ När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. ¹⁸ Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån. ¹⁹ Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. ²⁰ När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma. ²¹ Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött. ²² Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." ²³ Jesus sade: "Din bror skall uppstå." ²⁴ Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." ²⁵ Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, ²⁶ och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" ²⁷ Hon svarade: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

²⁸ Då hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade till henne: "Mästaren är här och kallar på dig." ²⁹ Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom.