Old/New Testament

Jerusalems befrielse förutsägs

19 När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. ² Och han sände överhovmästaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. ³ De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda. ⁴ Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."

⁵ När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, ⁶ sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. ⁷ Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."

⁸ Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. ⁹ Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien,^[a] att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: ¹⁰ "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. ¹¹ Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! ¹² Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? ¹³ Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"

Hiskias bön

¹⁴ När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. ¹⁵ Och Hiskia bad till Herren och sade: " Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden ¹⁶ Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden. ¹⁷ Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt hednafolken och deras länder. ¹⁸ Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. ¹⁹ Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, endast du."

Jesaja förutsäger Sanheribs fall

²⁰ Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien ²¹ och detta är det ord som Herren har talat om honom:

²⁹ Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. ³⁰ Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. ³¹ Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens nitälskan skall göra detta. ³² Därför säger Herren så om kungen i Assyrien:

Sanheribs fall

³⁵ Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. ³⁶ Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.

³⁷ Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

Hiskias sjukdom

20 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna." ² Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: ³ "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

⁴ Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom. Han sade: ⁵ "Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall göra dig frisk. I övermorgon skall du få gå upp till Herrens hus. ⁶ Jag skall lägga femtom år till din livstid. Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag skall beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull."

⁷ Jesaja sade: "Hämta en fikonkaka." Då hämtade man en fikonkaka och lade den på bölden, och han blev frisk.

⁸ Och Hiskia sade till Jesaja: "Vad är tecknet på att Herren skall göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?" ⁹ Jesaja svarade: "Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: Skall skuggan gå tio steg framåt eller skall den gå tio steg tillbaka?" ¹⁰ Hiskia sade: "Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka." ¹¹ Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan gå tillbaka de tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa.

Sändebud kommer från Babel

¹² Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att Hiskia varit sjuk. ¹³ När Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.

¹⁴ Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit från ett avlägset land, från Babel." ¹⁵ Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se."

¹⁶ Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herrens ord: ¹⁷ Se, dagar skall komma när allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren. ¹⁸ Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats." ¹⁹ Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."

²⁰ Vad som mer finns att säga om Hiskia och alla hans bedrifter, om hur han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²¹ Hiskia gick till vila hos sina fäder och hans son Manasse blev kung efter honom.

Manasse blir kung i Juda

21 Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Ba. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ³ Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade förstört. Och han reste altaren åt Baal och gjorde en Asera, liksom Ahab, Israels kung, hade gjort, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara ⁴ Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem vill jag fästa mitt namn." ⁵ Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Han lät sin son gå genom eld, utövade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon så att han väckte hans vrede. ⁷ Den avgudabild av Aseran som han gjort ställde han in i det hus om vilket Herren hade sagt till David och till hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. ⁸ Jag skall inte mer låta Israel vandra som flykting bort från det land som jag har givit åt deras fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem efter hela den lag som min tjänare Mose har givit dem." ⁹ Men folket lyssnade inte. Och Manasse förledde Israels barn, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för dem.

¹⁰ Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade: ¹¹ "Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. ¹² Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda att det skall ljuda i båda öronen på var och en som får höra det. ¹³ Över Jerusalem skall jag sträcka ut det mätsnöre som jag använde på Samaria och det sänklod som jag använde på Ahabs släkt. Jag skall skölja Jerusalem rent, som när man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner när man har sköljt det. ¹⁴ Jag skall förkasta kvarlevan av min arvedel och ge dem i deras fienders hand. De skall bli ett rov och ett byte för alla sina fiender, ¹⁵ därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och väckt min vrede från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten ända till denna dag."

¹⁶ Dessutom utgöt Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra, detta förutom den synd som han kom Juda att begå så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon.

¹⁷ Vad som mer finns att säga om Manasse och om allt det han gjorde och om den synd han begick, det är skrivet i Juda kungars krönika. ¹⁸ Manasse gick till vila hos sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård. Hans son Amon blev kung efter honom.

Amon blir kung i Juda

¹⁹ Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år^[c] i Jerusalem. Hans mor hette Mesullemet. Hon var dotter till Haru från Jotba. ²⁰ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans fader Manasse hade gjort. ²¹ Amon vandrade i allt på samma väg som sin far och han tjänade och tillbad de eländiga avgudar som hans far hade tjänat. ²² Han övergav Herren, sina fäders Gud, och vandrade inte på Herrens väg.

²³ Amons tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. ²⁴ Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.

²⁵ Vad som mer finns att säga om Amon och om vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁶ Man begravde honom i hans grav i Ussas trädgård. Hans son Josia blev kung efter honom.

Jesus och den samaritiska kvinnan

4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes ² - men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte - ³ lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen. ⁴ Han måste då ta vägen genom Samarien ⁵ och kom till en samaritisk stad som heter Sykar,^[a] nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. ⁶ Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.

⁷ Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka." ⁸ Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. ⁹ Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna.^[b] - ¹⁰ Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." ¹¹ Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? ¹² Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" ¹³ Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. ¹⁴ Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." ¹⁵ Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten."

¹⁶ Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit!" ¹⁷ Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man. ¹⁸ Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant." ¹⁹ Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. ²⁰ Våra fäder har tillbett på detta berg,^[c] och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." ²¹ Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. ²² Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. ²³ Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. ²⁴ Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." ²⁵ Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." ²⁶ Jesus sade till henne: "Det Är Jag,^[d] den som talar med dig." ²⁷ Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. ²⁸ Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: ²⁹ "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." ³⁰ Då gick de ut ur staden och kom till honom.