Old/New Testament
16 Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids lovsång
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:
8 "Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
9 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under.
10 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15 Kom för alltid ihåg hans förbund,
det ord han påbjudit för tusen släkten,
16 det förbund han slöt med Abraham
och hans ed till Isak.
17 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
18 Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land,
det skall bli er arvslott.
19 Då var ni en liten skara,
ni var mycket få och främlingar där.
20 De vandrade från folk till folk,
från ett land till ett annat.
21 Han tillät ingen att skada dem,
han straffade kungar för deras skull:
22 Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!
23 Sjung till Herrens ära alla länder!
Kungör hans frälsning från dag till dag!
24 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlarna.
27 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.
28 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
30 tillbed Herren i helig skrud.
Bäva inför honom, alla länder.
Jorden står fast, den kan inte rubbas.
31 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.
Bland hednafolken skall man säga: Herren är Konung!
32 Må havet brusa och allt som fyller det,
må marken glädja sig och allt som är därpå.
33 Jubla skall alla skogens träd,
inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
35 Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
och församla oss och rädda oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!"
Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.
Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon
37 David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39 David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Guds löfte till David
17 När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält." 2 Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig."
3 Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: 4 "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo. 5 Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6 Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
7 Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig och jag skall göra dig ett namn, likt de största namnen på jorden. 9 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte längre förtrycka det, så som förr, 10 alltifrån den tid då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig. 11 Ty det skall ske att när din tid är ute och du går till dina fäder, skall jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner, och jag skall befästa hans kungarike. 12 Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evigt. 13 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. 14 Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt."
15 Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Davids tacksägelsebön
16 Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? 17 Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre, Gud. 18 Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20 Herre, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron. 21 Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten. 22 Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23 Och nu, Herre, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt. 24 Då skall ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25 Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus och därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26 Och nu, Herre, du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. 27 Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."
Davids segrar
18 En tid härefter slog David filisteerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna. 2 Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.
3 David slog också Hadadezer, kungen i Soba, vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat. 4 David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av fotsenorna på alla vagnshästarna utom på etthundra hästar, som han skonade.
5 När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem. 6 David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram. 7 David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. 8 Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.
9 När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här, 10 sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom, därför att han hade gett sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och koppar. 11 Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna.
12 Sedan Absaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man, 13 placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.
14 David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. 15 Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 16 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek,[a] Ebjatars son, var präster, och Savsa var skrivare. 17 Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna, men Davids söner var de främsta vid kungens sida.
28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte. 29 Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig." 30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?" 32 Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom. 33 Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." 35 Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"
37 På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."[a] 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
40 Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." 41 Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?"[b] 43 Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. 44 Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" 46 De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47 Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? 48 Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? 49 Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." 50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" 52 De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."
Jesus och äktenskapsbryterskan
53 [c] Sedan gick var och en hem till sitt,
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln