Old/New Testament

Ahabs söner dödas

10 Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han sände till Samaria, till ledarna i Jisreel, de äldste och till dem som skulle uppfostra Ahabs söner. Han skrev: ² "Nu, när ni får detta brev, ni som har er herres söner hos er och som har vagnarna och hästarna hos er och dessutom en befäst stad och vapen, ³ utse då den som är bäst och lämpligast av er herres söner och sätt honom på hans fars tron och strid för er herres hus." ⁴ Men de blev mycket förskräckta och sade: "De två kungarna har ju inte kunnat stå emot honom. Hur skulle då vi kunna göra det?" ⁵ Överhovmästaren och högste styresmannen i staden, de äldste och de som fostrade kungens söner sände bud till Jehu och lät säga: "Vi är dina tjänare. Allt vad du säger till oss vill vi göra. Vi vill inte göra någon till kung. Gör vad du finner för gott."

⁶ Då skrev han ännu ett brev till dem och där stod: "Om ni står på min sida och vill lyssna till mina ord, så hugg huvudena av er herres söner och kom i morgon vid denna tid till mig i Jisreel."

De sjuttio kungasönerna bodde hos de ledande i staden och uppfostrades av dem. ⁷ När de fick brevet, tog de kungasönerna och dräpte dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till Jehu i Jisreel. ⁸ När ett bud kom och berättade för honom att man hade fört dit kungasönernas huvuden, sade han: "Lägg dem till i morgon i två högar vid ingången till porten." ⁹ På morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: "Ni är utan skuld. Det är jag som har ordnat sammansvärjningen mot min herre och dödat honom. Men vem har slagit ihjäl alla dessa? ¹⁰ Ni skall veta att inget av Herrens ord faller till marken, inget som Herren har talat mot Ahabs hus. Ja, Herren har gjort det han har sagt genom sin tjänare Elia." ¹¹ Sedan dödade Jehu alla som fanns kvar av Ahabs hus i Jisreel, även alla hans förnämsta män, hans förtrogna och hans präster. Han lät ingen komma undan.

Ahasjas bröder dödas

¹² Därefter steg Jehu upp och gav sig i väg till Samaria. Men när han under vägen kom till Bet-Eked-Haroim, ¹³ träffade han på Ahasjas, Juda kungs, bröder. Han frågade dem: "Vilka är ni?" De svarade: "Vi är Ahasjas bröder, och vi är på väg ner för att hälsa på kungasönerna och kungamoderns söner." ¹⁴ Han sade: "Grip dem levande!" Då grep de dem levande och dräpte dem vid Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå. Han lät ingen av dem bli kvar.

Alla återstående av Ahabs hus dödas

¹⁵ När han sedan begav sig därifrån träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom för att möta honom. Han hälsade på honom och sade till honom: "Är du lika uppriktig mot mig som jag är mot dig?" Jonadab svarade: "Ja." "Är det så", sade han, "räck mig då handen!" Han räckte honom handen och lät honom stiga upp till sig i vagnen och han sade: ¹⁶ "Följ med mig och se hur jag nitälskar för Herren." Så körde man i väg med honom i hans vagn. ¹⁷ När han kom till Samaria dödade han alla som var kvar av Ahabs hus i Samaria, till dess han hade utrotat det, enligt det ord som Herren hade talat till Elia.

Baals tjänare dödas

¹⁸ Jehu samlade hela folket och sade till dem: "Ahab har tjänat Baal litet, Jehu skall tjäna honom mycket. ¹⁹ Kalla hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster. Ingen får saknas, för jag planerar ett stort offer åt Baal. Var och en som saknas skall mista livet." Men Jehu gjorde så med list eftersom han ville utrota Baals tjänare. ²⁰ Därefter sade Jehu: "Lys ut en helig högtidsförsamling åt Baal." Då lyste man ut en sådan. ²¹ Jehu sände bud över hela Israel och alla Baals tjänare kom, ingen uteblev. De gick in i Baals tempel, som blev fullt från ena änden till den andra. ²² Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: "Tag fram kläder åt alla Baals tjänare." Och han tog fram kläder åt dem. ²³ Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Han sade till Baals tjänare: "Se nu noga efter att det inte finns någon Herrens tjänare här bland er, utan endast sådana som tjänar Baal." ²⁴ De gick in dit för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade ställt åttio man utanför och sagt: "Om någon av de män som jag nu överlämnar i era händer slipper undan, skall liv ges för liv."

²⁵ När man hade offrat brännoffret, sade Jehu till livvakterna och officerarna: "Gå in och slå ner dem. Låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärd, och livvakterna och officerarna kastade undan deras kroppar. Sedan gick de in i det inre av Baals tempel ²⁶ och kastade ut stoderna och brände upp dem. ²⁷ Själva baals- stoden bröt de ner. De bröt också ner Baals tempel och gjorde av det avträden, som finns kvar än i dag.

²⁸ Så utrotade Jehu Baal ur Israel. ²⁹ Men han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, inte från guldkalvarna i Betel och Dan. ³⁰ Herren sade till Jehu: "Därför att du har väl utfört det som var rätt i mina ögon och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skall dina söner till fjärde led sitta på Israels tron." ³¹ Men Jehu brydde sig inte om att av hela sitt hjärta följa Herrens, Israels Guds, lag. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam hade kommit Israel att synda.

Jehu dör

³² Vid denna tid började Herren stycka Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns. ³³ På östra sidan om Jordan intog han hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid Arnons dalgång, både Gilead och Basan.

³⁴ Vad som mer finns att säga om Jehu, om allt han gjorde och om alla hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. ³⁵ Jehu gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joahas blev kung efter honom. ³⁶ Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.^[a]

Atalja regerar i Juda

11 När Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten. ² Men just när kungabarnen skulle dödas, tog Joseba, som var dotter till kung Joram och syster till Ahasja, och gömde undan Joas, Ahasjas son, och förde honom tillsammans med hans amma i hemlighet in i sovkammaren. Där höll man honom gömd för Atalja så att han inte blev dödad. ³ Sedan var han hos Joseba i Herrens hus, där han gömdes i sex år, medan Atalja regerade i landet.^[b]

⁴ Men i det sjunde året sände Jojada bud och lät hämta befälen för kareerna, livvakterna, och förde dem in till sig i Herrens hus. Sedan han hade gjort ett avtal med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son. ⁵ Därefter befallde han dem och sade: "Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, som går vakt på sabbaten, skall hålla vakt i kungshuset, ⁶ en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom vakten. Så skall ni hålla vakt vid huset i tur och ordning. ⁷ Men era andra båda avdelningar, nämligen alla de som skall gå av vakten på sabbaten, de skall hålla vakt i Herrens hus hos kungen. ⁸ Ni skall ställa er runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig innanför leden skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går ut och går in."

⁹ Befälen gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, och de kom till prästen Jojada. ¹⁰ Prästen gav befälen de spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. ¹¹ Livvakterna ställde upp sig var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. ¹² Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet. De gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: "Leve konungen!"

¹³ När Atalja hörde vakternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket. ¹⁴ Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid pelaren såsom sed var. Och befälen stod bredvid kungen och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!" ¹⁵ Men prästen Jojada gav denna befallning till befälen, som anförde skaran: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus. ¹⁶ Så grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungshuset, dödades hon där.

Jojadas reformer

¹⁷ Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket. ¹⁸ Allt folket i landet begav sig till Baals tempel och rev ner det och förstörde dess altaren och bilder helt och hållet, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus. ¹⁹ Han tog med sig befälen tillsammans med kareerna, livvakterna, och allt folket, och de förde kungen ner från Herrens hus och gick in i kungshuset genom vakternas port. Och han satte sig på kungatronen. ²⁰ Allt folket i landet gladde sig, och staden fick ro. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungshuset.

²¹ Joas var sju år gammal när han blev kung.

Joas blir kung i Juda

12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas kung, och han regerade i fyrtio år^[c] i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom. ³ Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.

⁴ Joas sade till prästerna: "Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor, gångbara pengar, sådana som utgör lösen för personer efter det värde som bestäms för var och en, och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus, ⁵ dem skall prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de skall rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus, överallt där det finns något förfallet."

⁶ Men i kung Joas tjugotredje regeringsår hade prästerna ännu inte rustat upp vad som var förfallet på huset. ⁷ Då kallade Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: "Varför rustar ni inte upp vad som är förfallet på huset? Nu får ni inte längre ta emot pengar av era bekanta, utan ni skall ge dem till underhållet av huset." ⁸ Prästerna samtyckte till att inte ta emot pengar av folket och att inte heller själva rusta upp vad som var förfallet på huset.

⁹ Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens hus. Prästerna som höll vakt vid tröskeln lade dit alla pengar som flöt in till Herrens hus. ¹⁰ Så snart de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare dit upp tillsammans med översteprästen, och de samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens hus. ¹¹ Sedan överlämnades de uppvägda pengarna till de män som arbetade som tillsyningsmän vid Herrens hus. Dessa betalade ut pengarna till de timmermän och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens hus ¹² och till murarna och stenhuggarna. Pengarna användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att rusta upp det som var förfallet på Herrens hus, ja, till alla utgifter för att rusta upp huset. ¹³ Men man gjorde inte silverfat för Herrens hus, inte heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller silver för de pengar som flöt in till Herrens hus, ¹⁴ utan man gav dem till arbetarna för att dessa skulle rusta upp huset. ¹⁵ Man höll inte någon räkenskap med de män som pengarna överlämnades till för att de skulle ge dem till arbetarna, utan de fick handla på heder och tro. ¹⁶ Men skuldofferspengarna och syndofferspengarna gick inte till Herrens hus utan tillföll prästerna.

¹⁷ Vid den tiden drog Hasael, kungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det. Därefter tågade Hasael upp mot Jerusalem. ¹⁸ Då tog Joas, Juda kung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat åt Herren och vad han själv hade helgat åt Herren och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Hasael, kungen i Aram, som då lämnade Jerusalem i fred.

¹⁹ Vad som mer finns att säga om Joas och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁰ Hans tjänare gjorde uppror och anstiftade en sammansvärjning och dödade Joas i Millobyggnaden som sträcker sig ner mot Silla. ²¹ Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slog honom till döds. Man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm,^[a] som tar bort världens synd. ³⁰ Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. ³¹ Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."

³² Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. ³⁴ Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son."

Jesu första lärjungar

³⁵ Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. ³⁶ När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!" ³⁷ De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. ³⁸ Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?" ³⁹ Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

⁴⁰ Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. ⁴¹ Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus. ⁴² Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas"^[b] - det betyder Petrus.

⁴³ Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!" ⁴⁴ Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. ⁴⁵ Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret." ⁴⁶ Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!" ⁴⁷ När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: "Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek." ⁴⁸ Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." ⁴⁹ Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." ⁵⁰ Jesus svarade honom: "Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se." ⁵¹ Sedan sade han till honom: "Amen, amen^[c] säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."