Old/New Testament

Joahas blir kung i Israel

13 I Joas, Ahasjas sons, Juda kungs, tjugotredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, kung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.^[a]

² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och levde i de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. Från dem avstod han inte. ³ Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på Hasael, den arameiske kungen och Ben-Hadad, Hasaels son, under hela denna tid. ⁴ Men Joahas bönföll inför Herren och Herren hörde honom, eftersom han såg Israels olycka, då kungen i Aram förtryckte dem. ⁵ Herren gav åt Israel en befriare så att de kom undan arameernas hand. Sedan bodde Israels barn i sina hem som förut.

⁶ Likväl avstod de inte från de Jerobeams hus synder, genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. Aseran fick också stå kvar i Samaria. ⁷ Ty av Joahas folk fanns inte kvar mer än 50 ryttare, tio vagnar och 10 000 man fotfolk. Så svårt hade kungen i Aram tillintetgjort dem. Han hade gjort så att de blev som stoft vid tröskning.

⁸ Vad som mer finns att säga om Joahas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. ⁹ Joahas gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joas blev kung efter honom.

Joas blir kung i Israel

¹⁰ I Joas, Juda kungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas, Joahas son, kung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.^{[b] 11} Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. ¹² Vad som mer finns att säga om Joas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹³ Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Joas blev begravd i Samaria hos Israels kungar.

Elisa dör

¹⁴ När Elisa låg sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Joas, Israels kung, ner till honom. Han satte sig gråtande hos honom och sade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" ¹⁵ Då sade Elisa till honom: "Hämta en båge och pilar!" Han hämtade en båge och pilar åt honom. ¹⁶ Och han sade till Israels kung: "Fatta bågen med din hand!" När han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på kungens händer. ¹⁷ Sedan sade han: "Öppna fönstret mot öster!" När han hade öppnat det, sade Elisa: "Skjut!" Och han sköt. Då sade han: "En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek, så att de förgås." ¹⁸ Sedan sade han: "Tag pilarna!" När han hade tagit dem, sade han till Israels kung: "Slå på jorden!" Denne slog tre gånger, och sedan slutade han. ¹⁹ Då blev gudsmannen vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du ha slagit arameerna, så att de hade blivit tillintetgjorda. Nu kommer du att slå arameerna bara tre gånger."

²⁰ Elisa dog och man begravde honom. Nu brukade moabitiska strövskaror vid årets början falla in i landet. ²¹ Så hände sig att just när några höll på att begrava en man, fick de se en strövskara. Då kastade de mannen i Elisas grav. När mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.

Krig mellan Israel och Aram

²² Hasael, kungen i Aram, hade förtryckt Israel så länge Joahas levde. ²³ Men Herren visade dem nåd och förbarmade sig över dem och vände sig till dem på grund av det förbund som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob. Ty han ville inte fördärva dem och han hade ännu inte kastat bort dem från sitt ansikte.

²⁴ Hasael, kungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom. ²⁵ Då tog Joas, Joahas son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son, de städer denne hade tagit från hans fader Joahas i krig. Tre gånger slog Joas honom och tog så tillbaka Israels städer.

Amasja blir kung i Juda

14 I Joas, Joahas sons, Israels kungs, andra regeringsår blev Amasja, Joas son, kung i Juda. ² Han var tjugofem år, när han blev kung, och han regerade tjugonio år^[c] i Jerusalem. Hans mor hette Joaddin och var från Jerusalem. ³ Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort, ⁴ men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att frambära offer och tända offereld på höjderna. ⁵ Sedan hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kungen. ⁶ Men mördarnas barn dödade han inte enligt det som stod skrivet i Moses lagbok där Herren befallt: "Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall dö genom sin egen synd."

⁷ Han slog edomiterna i Saltdalen, 10 000 man, och intog Sela med vapenmakt och gav det namnet Jokteel, som det heter än i dag.

⁸ Sedan skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra." ⁹ Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. ¹⁰ Du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt. Men låt dig nöja med den äran och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."

¹¹ Men Amasja lyssnade inte till detta. Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda. ¹² Juda besegrades av Israel och de flydde, var och en till sitt. ¹³ Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Ahasja, blev tillfångatagen^[d] i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När de kom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar. ¹⁴ Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

¹⁵ Vad som mer finns att säga om Joas, om det han gjorde, om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹⁶ Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Samaria hos Israels kungar. Hans son Jerobeam blev kung efter honom.

Kung Amasja dör

¹⁷ Men Amasja, Joas son, Juda kung, levde i femton år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död. ¹⁸ Vad som mer finns att säga om Amasja, det är skrivet i Juda kungars krönika. ¹⁹ En sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakish. Men de sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där. ²⁰ Sedan förde man honom därifrån på hästar, och han blev begravd i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

²¹ Allt folket i Juda tog Asarja, som då var sexton år,^[e] och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe. ²² Det var han som byggde upp Elat och lade det åter under Juda, sedan kungen hade gått till vila hos sina fäder.

Jerobeam II blir kung i Israel

²³ I Amasjas, Joas sons, Juda kungs, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joas son, kung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år.^{[f] 24} Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. ²⁵ Han vann tillbaka Israels område från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet,^[g] enligt det ord som Herren, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare, profeten Jona, Amittajs son, från Gat-Hahefer.

²⁶ Ty Herren såg att Israel led svårt betryck. Det var ute med både stora och små, och ingen kom till Israels hjälp. ²⁷ Herren hade inte sagt att han skulle utplåna Israels namn under himlen. Därför räddade han dem genom Jerobeam, Joas son.

²⁸ Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om allt det han gjorde, om hans bedrifter och hans krig och om hur han åt Israel vann tillbaka den del av Damaskus och Hamat som en gång hade tillhört Juda, det är skrivet i Israels kungars krönika. ²⁹ Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels kungar. Hans son Sakarja blev kung efter honom.

Jesus förvandlar vatten till vin

2 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. ² Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. ³ När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." ⁴ Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." ⁵ Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."

⁶ Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar.^[a] De rymde omkring hundra liter^[b] var. ⁷ Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. ⁸ Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. ⁹ Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen ¹⁰ och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."

¹¹ Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ¹² Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar.

Det gamla och det nya templet

¹³ Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. ¹⁴ I templet^[c] fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. ¹⁵ Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, ¹⁶ och till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!" ¹⁷ Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: Iver för ditt hus skall förtära mig. ^[d]

¹⁸ Judarna frågade honom: "Vad för tecken kan du visa oss, eftersom du gör så här?" ¹⁹ Jesus svarade: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar." ²⁰ Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!" ²¹ Men det tempel han talade om var hans kropp. ²² När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt.

²³ Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. ²⁴ Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla. ²⁵ Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.