M’Cheyne Bible Reading Plan
En tillbakablick på vandringen
2 Därefter vände vi tillbaka genom öknen mot Röda havet, som Herren hade sagt till mig. I många år vandrade vi omkring i området kring berget Seir.
2 Slutligen sa Herren:
3 'Nu har ni vandrat omkring här länge nog. Vänd norrut
4 och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder edomiterna, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edomiterna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga!
5 Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område, och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land.
6 Betala dem för den mat och det vatten ni använder!
7 Herren, er Gud, har vakat över er och välsignat varje steg av vägen under alla dessa fyrtio år som ni vandrat omkring i denna väldiga öken, och ni har aldrig behövt sakna något.'
8 Vi vandrade alltså genom Edom, där våra bröder bodde, och lämnade sedan Arabavägen, som går söderut till Elat och Esjon-Geber, och vandrade norrut mot Moabs öken.
9 Då kom Herren med en varning till oss: 'Anfall inte moabiterna, för jag tänker inte ge er något av deras land. Det här området har jag gett Lots ättlingar.'
10 (Emeerna, ett starkt och stort folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks jättar.
11 Både emeerna och anakiterna sades vara rafaeer, ett gammalt och ståtligt folk, men moabiterna kallade dem emeer.
12 Tidigare hade horeerna bott i Seir, men de hade blivit utdrivna av edomiterna, Esaus ättlingar, som sedan bosatte sig där. På samma sätt skulle Israel driva ut folket som bodde i Kanaan och sedan bosätta sig i det land som tilldelats dem av Herren.)
13 'Gå nu över bäcken Sered
14-15 Det tog oss alltså trettioåtta långa år innan vi fick komma över bäcken Sered från Kades! Herren hade nämligen förutsagt att detta inte skulle kunna ske, förrän alla stridsdugliga män i den förra generationen hade dött. Ja, Herren hindrade dem, tills slutligen alla var döda.
16-17 Då sa äntligen Herren till mig:
18 'I dag ska Israel gå över gränsen till Moab vid Ar
19 och in i amoreernas land. Men anfall dem inte, för jag tänker inte ge er någon del av deras land. Det har jag gett Lots ättlingar.'
20 (Området hade tidigare varit bebott av rafaeerna, som amoreerna kallade samsummiter.
21 De var starka och mäktiga och lika storvuxna som anakiterna. Men Herren fördrev anakiterna när amoreerna kom och bosatte sig i landet.
22 På samma sätt hade Herren hjälpt Esaus ättlingar vid berget Seir, där han hade drivit bort horeerna.
23 En liknande situation hade uppstått när kaftoreerna invaderade och förgjorde aveerna, som bodde i byarna som fanns utspridda ända bort till Gasa.)
En tillbakablick på striderna
24 Sedan sa Herren: 'Gå över floden Arnon, in i det land som behärskas av amoreen Sihon, kungen i Hesbon. Angrip honom och ta sedan hans land i besittning.
25 Från och med i dag ska jag låta folk över hela jorden darra av fruktan för er.'
26 Jag skickade då sändebud från Kedemots öken till kung Sihon i Hesbon för att erbjuda fred.
27 Låt oss få vandra genom ditt land, sa jag. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av varken åt höger eller vänster.
28 Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är tillåtelse att få vandra genom ditt land.
29 Edomiterna i Seir tillät oss att passera, och det gjorde också moabiterna i Ar. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, har gett oss.
30 Men kung Sihon vägrade, därför att Herren, er Gud, hade gjort honom motspänstig, så att Gud skulle kunna förgöra Sihon genom Israels hand. Så blev det ju också.
31 Sedan sa Herren till mig: 'Jag har börjat med att ge er kung Sihons land. När ni har tagit det i besittning, ska det för alltid tillhöra Israel.'
32 Kung Sihon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas.
33-34 Men Herren, vår Gud, krossade honom, och vi intog alla hans städer och utrotade alla, även kvinnor och barn. Ingenting lät vi leva
35-36 förutom boskapen, som vi tog som byte tillsammans med vad vi funnit i städerna vi intagit. Från Aroer som ligger vid bäcken Arnons strand och från städerna i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans.
37 Men vi höll oss borta från Ammons folk och från floden Jabbok och från städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade sagt till oss.
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
5 Kom, säger de, kom och låt oss utplåna Israels folk. Ja, vi ska till och med utplåna minnet av deras existens.
6 De är fullkomligt överens om det, och de har ingått ett förbund mot dig den allsmäktige Guden.
7 Det är alla dessa som har gjort det: ismaeliter, edomiter, moabiter och hagariter,
8 tillsammans med folken från Gebal, Ammon, Amalek, filisteernas land och Tyrus.
9 Också Assyrien har förenat sig med dem och är allierade med moabiterna och ammoniterna som är ättlingar till Lot.
10 Gör med dem på samma sätt som du en gång gjorde med midjaniterna, och med Sisera och Jabin vid floden Kison.
11 Du besegrade dina fiender i En-Dor och deras förmultnade kroppar kom att gödsla jorden.
12 Låt dessa mäktiga, framstående ledare dö som Oreb och Seeb gjorde. Låt alla deras furstar dö som Seba och Salmunna,
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
19 tills de förstår att bara du, Herre, är en Gud över alla gudar, och att du ensam härskar över hela jorden.
Längtan till Guds tempel
1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!
3 O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.
4 Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!
5 Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.
6 De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.
7 När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.
8 De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!
10 Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.
11 En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.
12 Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.
13 Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!
Följden av upproriskhet
30 Ve över mina upproriska barn, säger Herren. Ni ber om råd av alla utom av mig och beslutar sådant som jag inte vill att ni ska göra. Ni umgås med sådana som inte tror och förökar därigenom era synder.
2 Utan att fråga mig har ni sökt hjälp i Egypten och litat på Faraos beskydd.
3 Men ni kommer att bli besvikna, förödmjukade och utskämda, för han har ingen möjlighet att infria sina löften att rädda er.
4 Även om hans makt sträcker sig till Soan och Hanes,
5 kommer den ändå inte att räcka till för er. Han kan inte hjälpa er det minsta!
6 Ser ni hur de sakta rör sig genom öknen mot Egypten, karavaner av åsnor och kameler, tungt lastade med skatter för att betala för den hjälp Egypten ska ge. De drar fram genom eländiga trakter, där lejon och giftiga ormar håller till.
7 Men Egypten kommer inte att ge något tillbaka! Egyptens löften är värdelösa! 'Den maktlösa' kallar jag landet!
8 Gå nu och skriv ner detta omdöme om Egypten, så att det finns antecknat till tidens ände, i evighet, som en anklagelse mot Israel för dess otro.
9 Om du inte skriver ner det, kommer man att påstå att jag aldrig varnade dem. Nej, nej, kommer de att säga. Det sa du aldrig!De är inget annat än hårdhjärtade upprorsmakare.
10-11 De säger till mina profeter: Håll tyst, vi vill inte höra mer på er! Eller också säger de: Säg oss inte sanningen, utan bara det som låter bra, även om det är lögn. Sluta upp med denna dysterhet! Vi har hört mer än tillräckligt av vad 'Den Helige i Israel' vill säga.
12 Men detta är svaret från den Helige i Israel:Därför att ni inte bryr er om vad jag säger och tror mer på bedragare och lögnare och inte gör bättring,
13 ska svåra olyckor drabba er. De ska komma över er lika plötsligt som när en fallfärdig mur på en enda gång faller samman.
14 Gud ska krossa er som man krossar en lerkruka! Han kommer inte att spara er. Det kommer inte ens att finnas en så stor bit kvar att den kan användas för att bära glöd från spisen eller lite vatten från källan.
15 Herren Gud, den Helige i Israel, säger att det bara är genom att vända om till honom och vänta på hans hjälp, som ni ska kunna räddas. Er styrka ligger i stillhet och förtröstan, men detta saknar ni fullständigt.
16 Nej, säger ni. Vi kommer att få vår hjälp från Egypten. Därifrån ska vi få snabba hästar för vår flykt. Men den enda snabbhet ni kommer att få se är den med vilken era fiender kommer att förfölja er!
17 En av dem ska förfölja tusen av er! Fem av dem ska skingra er tills inte ens två av er flyr tillsammans. Ni kommer att likna ensamma träd på ensliga bergshöjder.
18 Men ändå väntar Herren på att ni ska komma till honom, så att han får bevisa er sin kärlek. Han vill erövra er för att få välsigna er, precis som han har sagt. Herren håller alltid sina löften. Välsignade är alla de som väntar på hans hjälp!
19 Mitt folk i Jerusalem, ni ska inte gråta längre, för han ska vara barmhärtig mot er när han hör era rop. Han ska svara er.
20 Ja, även om han låter er leva på bröd och vatten, motgång och prövning, ska ni nu kunna förstå vad hans profeter säger.
21 Om ni lämnar Herrens vägar och går vilse, kommer ni att bakom er få höra en röst som säger: Nej, här är vägen, följ den!
22 Och ni kommer att göra er av med alla avgudar av silver och bildstoder av guld som om de var sopor. Försvinn, vi vill inte se er mer! ska ni säga till dem.
23 Då ska Gud välsigna er med regn, när det är dags att så, och med underbart skördeväder och gröna ängar för er boskap.
24 Oxar och åsnor ska äta av skördens överflöd under sitt arbete.
25 När Gud då kommer för att förgöra era fiender, ska han låta ljuvliga vattenströmmar rinna utför varje berg och höjd.
26 Månen ska lysa lika starkt som solen, och solskenet ska vara sju gånger klarare! Så ska det bli, när Herren kommer för att sköta om sitt folk och läka deras sår.
27 Se, Herren kommer långt bortifrån, flammande av ilska, och omgiven av tjock rök. Hans läppar darrar av upprördhet. Hans ord är som en uppslukande eld.
28 Hans vrede väller fram som en flod över alla. Han skakar om nationerna, smular sönder dem i sin vredes såll och lägger ett betsel i deras mun och för bort dem.
29 Men Guds folk kommer att sjunga en glädjesång, en sång man sjunger om kvällen när det är fest. Man ska uppleva samma glädje som när man till flöjttoner drar upp till Jerusalem till Herrens berg, Israels klippa.
30 Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst, och hans mäktiga arm ska drabba hans fiender med stor vrede och med eld, storm och hagel.
31 Herrens röst ska skrämma assyrierna, när han slår dem med sin maktspira.
32 Vid varje slag ska hans folk glädjas under musik och sång.
33 Likbålet har varit färdigt länge, förberett för Molok, den assyriske guden. Det har blivit ett stort bål. Herrens andedräkt ska antända det som utbrottet från en vulkan.
Se upp med falska lärare
1 Från Judas, Jesu Kristi tjänare och bror till Jakob.Till de kristna överallt, utvalda av Gud, Fadern, och bevarade genom Jesus Kristus.
2 Välsignelse, frid och kärlek önskar jag er i allt rikare mått.
3 Älskade vänner, jag hade tänkt skriva ner några tankar till er om den frälsning som Gud har gett oss. Men nu känner jag att mitt brev i stället bör bli en uppmaning till er att med all er kraft kämpa för den sanning som Gud en gång för alla har gett till sitt folk.
4 Jag säger detta, eftersom några gudlösa män har smugit sig in bland er och påstår att man när man väl blivit kristen kan handla precis som man vill utan att behöva riskera Guds straff. Det öde som väntar dessa män har för länge sedan fastställts, för de har vänt sig mot vår ende Mästare och Herre, Jesus Kristus.
5 Jag vill påminna er om vad ni redan känner till, nämligen att Herren först räddade ett helt folk ut ur Egyptens land men sedan dödade dem som inte trodde på honom och lydde honom.
6 Jag vill också påminna er om de änglar som en gång var heliga och rena, men frivilligt började leva i synd. Gud har låst in dem i mörker i väntan på domens dag.
7 Och glöm inte Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som var fyllda av all slags ondska och där männen hade begär till andra män. De här städerna förstördes genom eld och är på det sättet en ständig påminnelse för oss om att det finns ett helvete, där syndare kommer att få sitt straff.
8 Ändå fortsätter dessa gudlösa drömmare på samma väg. De förnedrar sina egna kroppar och drar sig inte ens för att håna änglarnas makt.
9 Inte ens Mikael, en av de mäktigaste änglarna, vågade anklaga Satan eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: Det är Herrens sak att tillrättavisa dig.
10 Men dessa män hånar och förbannar sådant som de inte förstår. De bär sig åt som djur som gör precis vad de har lust till. De förstör sig själva.
11 Ve dem! De följer Kains exempel och går i Bileams fotspår. Kain mördade sin bror och Bileam gjorde vad som helst för pengar. Och liksom Kora gör de uppror mot Gud. Men precis som han kommer de också att gå under.
12 De är farliga för er, när de deltar i församlingens kärleksmåltider. De går på och stoppar i sig utan att tänka på andra. De är som moln över torra marker som lovar regn utan att ge något. De är som fruktträd utan frukt vid skördetiden, ja, de är dubbelt döda, för de är uppryckta med rötterna och väntar bara på att brännas upp.
13 Allt de lämnar efter sig är skam och vanära. De liknar det smutsiga skum som havets vilda vågor kastar upp på stränderna. De går omkring och strålar som stjärnor, men framför dem väntar det eviga mörker som Gud har förberett för dem.
14 Henok, som levde för länge sedan, en tid efter Adam, kände till dessa människor och sa om dem: Se, Herren kommer tillsammans med miljoner av sina heliga.
15 Alla människor ska föras inför honom för att dömas, och han ska ge dem en rättfärdig dom. Han ska avslöja allt det fruktansvärda som de har gjort i sitt uppror mot Gud och straffa dem.
16 Dessa människor går ständigt omkring och klagar. De är aldrig nöjda, och de gör allt möjligt ont som faller dem in. De sätter sig själva högst, och om de visar respekt för andra, är det bara för att själva dra fördel av det.
Skyldigheten att kämpa för sanningen
17 Kära vänner, kom ihåg vad vår Herres, Jesu Kristi, apostlar berättade för er.
18 De brukade säga, att det i den yttersta tiden ska komma människor, vilkas enda mål i livet är att på alla upptänkliga sätt söka egna njutningar.
19 De orsakar motsättningar och har världens ande i sig, inte den helige Ande som bor i er.
20 Ni, kära bröder, måste starkare än någonsin bygga era liv på den grund som är vår heliga tro, och be i den helige Andes styrka och kraft.
21 Håll er kvar i Guds kärlek medan ni uthålligt väntar på det eviga liv, som vår Herre Jesus Kristus i sin godhet ska ge er.
22 Försök att hjälpa dem som säger emot er. Var kärleksfulla mot dem som tvivlar.
23 Rädda dem genom att rycka dem ut ur helvetets lågor. Hjälp dem, men var försiktiga, så att ni inte själva dras in i deras synd! Ta avstånd från varje spår av den.
24-25 All ära tillhör honom som ensam är Gud och som räddar oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Ja, härlighet, majestät, kraft och makt tillhör honom från tidernas början och ska göra det i evighet. Han har makt att bevara er från fall och att under jubelrop föra er, fullkomliga och utan synd, till sin härlighet. Amen.Judas
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®