M’Cheyne Bible Reading Plan
Döttrars arvsrätt
1-2 En dag kom Selofhads döttrar Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa till tabernaklets ingång med en begäran till Mose, prästen Eleasar, stamledarna och alla andra som var där. De tillhörde Manasses gren av Josefs stam. Selofhad, deras far, var son till Hefer, som var son till Gilead, som var son till Makir.
3-4 Vår far dog i öknen, sa de. Han var inte med bland dem som gick under och omkom i samband med Koras uppror mot Herren utan dog en naturlig död. Men han hade inga söner. Varför ska hans namn behöva dö ut, bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.
5 Mose lade fram deras sak inför Herren.
6-7 Och Herren svarade Mose: Selofhads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått om han hade varit i livet.
8 Detta ska vara en allmän lag: om en man dör utan att ha fått söner, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar.
9 Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder.
10 Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder.
11 Om han inte heller har farbröder ska den tillfalla hans närmaste släkting.
Mose utser Josua till efterträdare
12 En dag sa Herren till Mose: Gå upp på berget Abarim och se över floden in i det land, som jag har gett Israels folk.
13 När du har sett det kommer du att dö, alldeles som din bror Aron,
14 för du följde inte det jag befallde dig i öknen Sin. När Israels folk gjorde uppror ärade du mig inte utan var olydig när du kallade fram vatten ur klippan. Herren syftade på händelsen i Meriba vid Kades, i öknen Sin.
15 Då sa Mose till Herren:
16 Herre, du som står över allt levande, utse då en ny ledare åt folket innan jag går bort,
17 en man som kan leda dem i striden och ta hand om dem, så att Herrens folk inte blir som får utan herde.
18 Herren svarade: Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande.
19 För honom till prästen Eleasar. Insätt honom i denna uppgift medan allt folket ser på.
20 Ge honom offentligt denna befogenhet, så att hela Israels folk kommer att lyda honom.
21 Han ska vara den som rådgör med prästen Eleasar för att få direktiv från Herren. Herren ska tala till Eleasar genom urim och tummim, Eleasar ska vidarebefordra dessa instruktioner till Josua och folket, och han ska vara deras ledare.
22 Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua till prästen Eleasar.
23 Och medan folket såg på lade Mose sina händer på Josua och avskilde honom för hans ansvarsfulla uppgift, precis som Herren hade sagt.
Herre, hjälp mig!
70 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
2-4 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
5 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
6 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp! Vänta inte längre!
Gammal och orkeslös, men Gud hjälper
1-2 Herre, hos dig söker jag skydd. Låt mig inte gå under! Rädda mig från mina fiender, för du är rättfärdig! Kom till min hjälp! Lyssna till min bön och rädda mig.
3 Var mitt skydd, en stark klippa, dit jag alltid får komma och där jag är skyddad för alla anfall. Du har ju bestämt dig för att rädda mig.
4 Befria mig, Gud, från dessa orättfärdiga och grymma människor som håller mig i sina klor.
5 Herre, du är mitt enda hopp. Jag har trott på dig sedan jag var ung.
6 Ja, du har varit med mig sedan jag föddes och du har alltid hjälpt mig. Därför vill jag prisa dig så länge jag lever.
7 Många som såg min nöd och mitt lidande måste ha tänkt: Gud har förkastat honom. Men du har bevisat din stora makt att beskydda.
8 Dag för dag vill jag prisa och ära dig, Gud, för allt vad du gjort.
9 Ställ mig inte åt sidan nu på ålderns höst. Överge mig inte nu när mina krafter avtar.
10 Mina fiender kommer tillsammans och viskar:
11 Gud har övergett honom! Nu kan vi verkligen komma åt honom. Det finns ingen som kan hjälpa honom längre!
12 Gud, varför är du så långt borta? Kom snart till min hjälp och förgör dem!
13 Med alla medel kämpar de mot mig. Men låt dem bli besegrade, och stå där med skam och vanära.
14 Jag hoppas fortfarande att du ska hjälpa mig. Då ska jag prisa dig ännu mer.
15 Jag kan inte räkna alla de gånger du räddat mig från faror. Varje dag ska jag berätta för alla om hur god du är.
16 För alla ska jag berätta om Herrens, min Guds, kraft. Bara han är rättfärdig och god.
17 Gud, du har varit min lärare från min tidigaste barndom. Jag har alltid vittnat för andra om allt underbart du gör.
18 Överge mig inte nu när jag är gammal och gråhårig. Ge mig tid att berätta för kommande generationer om alla dina fantastiska under.
19 Herre, din kraft och godhet når upp till himlen. Du har visat din storhet. Var finns det en sådan Gud som du?
20 Du har ställt mig inför prövningar och lidande, men du har ändå hållit mig vid liv och bevarat mig från en säker död.
21 Du ska ge mig större ära och anseende än någonsin tidigare. Det är min tröst.
22 Jag vill upphöja dig med musik och berätta om alla dina löften, du Israels helige.
23 Jag vill ropa och jubla av glädje, för du har räddat mig.
24 Dag för dag vill jag berätta för andra om din rättfärdighet och godhet. Alla som har försökt dra olycka över mig har blivit besegrade och kommit på skam.
Profetia över Syrien
17 Detta är Guds budskap till Damaskus, Arams huvudstad:Se, Damaskus är borta! Staden finns inte längre. Bara en hög ruiner!
2 Aroers städer är övergivna. Där betar får, och de lägger sig ner lugnt och stilla. Ingen finns som kan störa dem.
3 Israels styrka och Damaskus makt ska ta slut, och det som finns kvar av Aram ska förstöras. På samma sätt som Israels härlighet försvunnit, ska nämligen också deras härlighet försvinna, förklarar Herren, härskarornas Gud.
4 Ja, Israels härlighet ska fördunklas, när fattigdomen smyger sig över landet.
5 Israel ska vara lika tomt och övergivet som de skördade sädesfälten i Refaimsdalen.
6 Bara några få människor ska bli kvar, som kvarblivna oliver på träd som redan skördats - två eller tre i trädets topp och fyra eller fem längst ut på grenarna.
7 Då ska de till sist tänka på sin Skapare och Gud och få respekt för den Helige i Israel.
8 De ska inte längre be sina avgudar om hjälp och inte heller dyrka de gudar de själva har tillverkat. De ska inte längre ha något till övers för bilderna av Astarte och solgudarna.
9 Deras största städer, som de övergav för Israels skull, ska ligga övergivna, igenväxta och förödda.
10 Varför? Därför att du vänt dig bort från den Gud som kan rädda dig, från den klippa där du kan få skydd. Därför ska du aldrig få skörda, även om du planterar de dyrbaraste plantor.
11 Inte ens om de växer så fint att de blommar redan samma dag du planterat dem. Din enda skörd ska vara sorg och obotlig plåga.
12 Se på alla de nationer som stormar fram mot Guds land!
13 Men även om de ryter som vågor när de bryts invid land, ska Gud ändå tysta dem. De kommer att fly, spridda som agnar för vinden och som flygsand.
14 På kvällen väntar Israel i skräck, men i gryningen är dess fiender döda. Det är den rättvisa lönen för dem som plundrar och förgör Guds folk.
Profetia över Kus
18 Ve dig, du land av gräshoppor längs Kus floder,
2 som skickar sändebud med snabba papyrusbåtar över Nilen! Gå, ni snabbfotade budbärare, till ett välväxt och ståtligt folk, som är fruktat vida omkring, en nation som besegrar och kuvar andra, där ett egendomligt språk talas och vars land delas av floder. Detta är ett budskap till dig:
3 Ni, alla folk på jorden, lägg märke till det stridsbanér jag reser på bergen, och lyssna till stridstrumpeten när den ljuder.
4 Detta säger Herren till mig: Jag ska vara stilla och bara se på från min plats i solskenets skimrande hetta och från daggens moln, när det sänker sig över skörden.
5 Men innan ni börjar anfallet, medan era planer är som mogna druvor, ska han skära av er som med en vass kniv. Han ska ta bort alla vinrankor som grenar ut sig.
6 Era stora arméer ska bli kvar på fälten och till mat för bergens fåglar och vilda djur. Gamar ska slita i kropparna hela sommaren, och rovdjur ska gnaga på benen hela vintern.
7 Men det ska komma en tid, när detta välväxta och ståtliga folk, som är fruktat vida omkring, en nation som besegrar och kuvar andra, där ett egendomligt språk talas och vars land delas av floder, ska bära fram gåvor till Herren, härskarornas Gud, i Jerusalem, där hans namn finns.
5 Och nu ett ord till er som liksom jag är ledare i församlingen. Jag har med egna ögon sett Kristus dö på korset, och jag ska tillsammans med er också dela hans ära och härlighet när han återvänder.
2 Jag ber er att vara herdar för Guds hjord. Ta hand om alla i församlingen utan minsta ovilja. Gör det inte för att ni ska tjäna på det, utan därför att ni är ivriga att tjäna Herren.
3 Uppträd inte som härskare och tyranner utan led dem med ett gott föredöme.
4 Då ska ni få er belöning när överherden kommer - en evig delaktighet i hans härlighet och ära.
5 Ni yngre män bör se upp till de äldre som era ledare. Och ni bör alla tjäna varandra med ödmjukhet. Gud ger särskilda välsignelser till dem som är ödmjuka, men de som är stolta får ingen del av detta.
6 Om ni vill böja er och göra er små under Guds mäktiga hand, så kommer han att upphöja er när hans tid är inne.
7 Låt honom få ta hand om alla era bekymmer och sorger, för han vill alltid ert bästa.
8 Akta er för Satan, er dödsfiende. Han stryker omkring som ett hungrigt, rytande lejon och söker efter ett offer som han kan slita sönder.
9 Stå emot hans angrepp med beslutsamhet. Tro på Herren! Kom ihåg att andra kristna över hela världen också går igenom samma lidande.
10 När ni har lidit en liten tid, kommer vår Gud, som är full av godhet genom Kristus, att ge er sin eviga ära. Han ska själv komma och hämta er och föra er till sin härlighet och göra er starkare än någonsin.
11 Honom tillhör makten över allting i evigheternas evigheter. Amen.
Hälsningar
12 Jag skickar det här brevet till er genom Silvanus, som har mitt fulla förtroende. Jag hoppas att mitt korta brev har uppmuntrat er. Jag ville tala om för er hur stor Guds godhet är och hur mycket han bryr sig om er. Vad jag har skrivit här bör hjälpa er att stå starka i Guds kärlek.
13 Församlingen här i detta Babylon (Rom) sänder sina hälsningar. Min son Markus hälsar också.
14 Omfamna varandra i kristen kärlek. Frid till er alla som tillhör Kristus.Petrus
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®