M’Cheyne Bible Reading Plan
Israels väg till löfteslandet
33 Här följer en redogörelse över den väg Israels folk vandrade, från den stund då Mose och Aron ledde dem ut ur Egypten.
2 På Herrens order skrev Mose ner varje uppbrottsorder.
3-4 De startade från staden Rameses i Egypten i den första månaden, dagen efter påskhögtiden. De drog frimodigt iväg och helt öppet inför egyptierna, medan dessa höll på att begrava sina förstfödda söner, som Herren hade dödat under natten, den natt då Herren fullständigt besegrade alla Egyptens gudar!
5-6 Sedan de lämnat Rameses slog de läger i Suckot. Nästa lägerplats var Etam, där öknen började.
7 De lämnade Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot öster om Baal-Sefon, där de slog läger nära Migdol.
8 Därifrån fortsatte de genom Röda havet och vidare tre dagar ut i Etams öken och slog läger i Mara.
9 De lämnade Mara och kom till Elim, där det fanns tolv källor med vatten och sjuttio palmträd, och blev kvar där en tid.
10 När de bröt upp från Elim drog de vidare för att så småningom slå läger vid Röda havet.
11 Nästa lägerplats blev i öknen Sin.
12 Därefter slog de läger i Dofka
13 och sedan i Alus.
14 Från Alus drog de vidare till Refidim, där det inte fanns något vatten för folket att dricka.
15-37 Från Refidim gick färden till Sinais öken, och sedan drog de vidare till Kibrot-Hattaava.Från Kibrot-Hattaava färdades de till Haserot,från Haserot till Ritma,från Ritma till Rimmon-Peres,från Rimmon-Peres till Libna,från Libna till Rissa,från Rissa till Kehelata,från Kehelata till berget Sefer,från berget Sefer till Harada,från Harada till Makhelot,från Makhelot till Tahat,från Tahat till Tera,från Tera till Mitka,från Mitka till Hasmona,från Hasmona till Moserot,från Moserot till Bene-Jaakan,från Bene-Jaakan till Hor-Haggidgad,från Hor-Haggidgad till Jotbata,från Jotbata till Abrona,från Abrona till Esjon-Geber till Kades i öknen Sin ochfrån Kades till berget Hor, på gränsen till Edoms land.
38-39 Medan de var vid foten av berget Hor fick prästen Aron Herrens befallning att gå upp på berget, och däruppe dog Aron. Detta skedde under det fyrtionde året efter det att Israels folk hade lämnat Egypten. Aron dog den första dagen i den femte månaden, och han blev 123 år gammal.
40 Det var då som den kananeiske kungen i Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick höra att Israels folk närmade sig landets gränser.
41 Sedan de besegrat honom drog de bort från berget Hor och slog läger vid Salmona,
42 sedan i Punon
43 och därefter i Obot
44 och i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.
45 Därifrån gick de till Dibon-Gad,
46 Almon-Diblataima
47 och till Abarimbergen framför Nebo.
48 Slutligen slog de läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
49 Deras läger sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
Inta landet och driv bort folken!
50-51 Det var här som Herren uppmanade Mose att tala till Israel och säga: När ni går över floden Jordan in i Kanaans land
52 ska ni fördriva alla folk som bor där och förstöra deras avgudar, alla uthuggna stenar och gjutna beläten och de helgedomar de har byggt på höjderna för att tillbe sina avgudar.
53 Jag har gett er landet, och nu ska ni inta det och bosätta er där.
54 Ni kommer att bli tilldelade landområden i förhållande till stammarnas storlek. De större områdena av landet kommer att genom lottkastning tilldelas de större stammarna och de mindre områdena ska tillfalla de mindre stammarna.
55 Men om ni vägrar att fördriva folket som bor där, kommer de som bor kvar att förpesta livet för er i det land som är ert eget.
56 Och då kommer jag att förgöra er, på samma sätt som jag har planerat att ni ska förgöra dem.
Gud straffar och räddar sitt folk
1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.
4 Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.
5 Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,
6 så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.
7 Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.
8 Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.
9 Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid.
10 De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar.
11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.
13 Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!
14 På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.
15 Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.
16 Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!
17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.
18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.
19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?
21 Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel
22 därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.
23 Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster
24 och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!
25 Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.
26 Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.
27 Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.
28 Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,
29 och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,
30 men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes.
31 De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män.
32 Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under.
33 Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck.
34 Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom.
35 Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar.
36 Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn.
37 Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften.
Lov och pris till Herren
25 Herre, jag vill prisa och lova ditt namn, för du är min Gud. I din fullkomliga trofasthet har du fullföljt dina planer, precis som du förutsa!
2 Du förvandlar rika städer till grushögar. Befästningar har du lagt i ruiner. Vackra palats i fjärran länder har försvunnit och kommer aldrig mer att byggas upp.
3 Därför darrar mäktiga folk inför dig, och grymma regimer ska lyda dig och upphöja ditt namn.
4 Men för de fattiga, Herre, är du en tillflykt i stormen, en skugga i hettan och ett skydd mot obarmhärtiga människor, som likt en störtskur slår mot lerväggen.
5 Som ett hett och torrt land får svalka av molnen, så ska du kyla ner de väldiga nationernas högmod.
6 Här på berget Sion i Jerusalem ska Herren, härskarornas Gud, ordna ett gästabud för alla nationer, en underbar fest med god mat och utsökta viner och kött av bästa slag.
7 Då ska han skingra det mörka moln, den dödens svepning, som täcker jorden.
8 Han ska för alltid göra slut på döden. Herren Gud ska torka bort alla tårar och avvända det hån och förakt som riktas mot hans folk och land. Herren har talat, och han ska också göra detta!
9 På den dagen ska man säga: Det här är vår Gud, den som vi trodde och väntade på. Nu är han äntligen här. Låt oss vara glada!
10 För Herrens goda hand ska vila över Jerusalem, och Moab ska trampas ner som halm i dyn under hans fötter.
11 De kommer att få kräla i gödsel och orenhet. Gud ska göra slut på deras stolthet över vad de kan åstadkomma.
12 Moabs höga murar ska förstöras och brytas ner till grus.
Vi är Guds barn
3 Se hur innerligt vår himmelske Far älskar oss. Han tillåter att vi kallas hans barn, och det är vi ju också. Tänk på vad det betyder! Men eftersom de flesta människor inte känner Gud, förstår de naturligtvis inte att vi är hans barn.
2 Ja, kära vänner, vi är redan Guds barn, här och nu, och vi kan inte ens föreställa oss hur det ska bli senare. Men vi vet att när han kommer, ska vi bli lika honom. Vi får se honom precis sådan som han är.
3 Alla som verkligen tror detta kommer att vara aktsamma om sin renhet, liksom Kristus är ren.
4 Men de som fortsätter att synda är emot Gud, för varje synd är emot Guds vilja.
5 Och ni vet att hans Son blev människa, för att han skulle kunna ta bort våra synder, och att det inte finns någon synd i honom.
6 Om vi håller oss nära honom och lyder honom, så syndar inte vi heller. Men de som fortsätter att synda borde inse att de egentligen aldrig har lärt känna honom och blivit hans.
7 Kära barn, låt inte någon lura er i fråga om detta! Om ni alltid gör vad som är gott, så är det därför att ni är goda, precis som han är god.
8 Men om ni fortsätter att synda, visar det att ni fortfarande tillhör Satan, som har syndat ända från början. Men Guds Son kom för att göra slut på djävulens gärningar.
9 Den person som har blivit född in i Guds familj kan inte fortsätta att synda, för Guds liv finns i honom. Det nya livet behärskar honom. Han har blivit född på nytt.
Vårt liv avslöjar oss
10 Nu kan vi alltså säga vem som är ett Guds barn och vem som tillhör Satan. Den som lever ett liv i synden och inte älskar sin bror visar att han inte tillhör Guds familj,
11 för det budskap som vi har hört från början är att vi ska älska varandra.
12 Vi ska inte vara som Kain, som tillhörde Satan och dödade sin bror. Varför dödade han honom? Därför att hans handlingar var onda och hans brors liv bättre än hans eget.
13 Därför ska ni inte vara förvånade, kära vänner, om världen hatar er.
14 Om vi älskar andra kristna, bevisar det att vi har blivit befriade från döden och fått evigt liv. Men en person som inte har kärlek till andra är på väg mot en evig död.
15 Den som hatar sin bror är egentligen en mördare, och ni vet att ingen som går med sådana tankar har evigt liv inom sig.
16 Vi vet vad verklig kärlek är, därigenom att Kristus dog för oss. Därför ska vi också vara beredda att ge våra liv för våra kristna bröder.
17 Om någon, som säger sig vara kristen och har vad han behöver, ser en bror som är i nöd och inte hjälper honom, inte kan väl då Guds kärlek finnas i honom?
18 Kära barn, låt oss sluta att bara säga att vi älskar människor. Låt oss verkligen älska dem och visa det genom våra handlingar.
19 Då vet vi säkert att vi är på Guds sida, och våra samveten kommer att vara rena, till och med när vi står inför Herren.
20 Men även om samvetet skulle döma oss så vet vi att Herren känner oss bättre än vårt samvete och vet allt om oss.
21 Men, älskade vänner, om våra samveten är rena, kan vi med lugn och förtröstan komma till Herren
22 och få vad vi än ber om, därför att vi lyder honom och gör det som gläder honom.
23 Och detta är vad Gud säger att vi måste göra: tro på hans Son Jesus Kristus och älska varandra så som han har lärt oss.
24 De som gör vad Gud säger, lever i gemenskap med honom och han med dem. Vi vet att detta är sant, därför att den helige Ande, som han har gett oss, talar om det för oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®