M’Cheyne Bible Reading Plan
Regler angående givna löften
1-3 Sedan sammankallade Mose ledarna för stammarna och talade till dem: Herren har befallt, att när någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att upphöra göra någonting, så får det löftet inte brytas. Den som har avlagt löftet måste till varje pris hålla det.
4 Om en ung kvinna lovar Herren att göra eller inte göra något,
5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte.
6 Men om fadern förbjuder henne att uppfylla löftet blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig,
8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte gälla.
9 Men om hennes man vägrar att acceptera hennes löfte ska det upphävas, och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte.
11 Om hon är gift och bor i sin makes hus när hon avlägger löftet,
12 och han hör det utan att reagera, så ska löftet gälla.
13 Men om han vägrar att acceptera det den första dagen han hör talas om det, är hennes löfte upphävt, och Herren befriar henne från det.
14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte eller förklara det ogiltigt,
15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat det.
16 Om han väntar mer än en dag är det för sent, och straffet för löftesbrottet kommer också över honom.
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och dotter.
Gud, ditt tempel ligger i ruiner
74 Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar?
2 Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden!
3 Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel!
4 Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger.
5-6 Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna.
7 De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig!
8 Låt oss utplåna varje spår av Gud, sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig.
9-10 Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen?
11 Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt!
12 Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet.
13-14 Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna!
15 På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut.
16 Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig.
17 Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern.
18 Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn.
19 Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är.
20 Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn.
21 Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn!
22 Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag.
23 Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.
Profetia över Jerusalem
22 Detta är Guds budskap om Jerusalem och till 'Synernas dal':Vad är det som händer? Varför springer alla upp på taken? Vad ser de?
2 Hela staden är i uppror. Vad är det som har drabbat den? Kroppar ligger utspridda överallt, människor har dött av pest och inte i strid.
3 Alla dina ledare flyr. De kapitulerar utan att använda sina vapen. Folket försöker också komma undan, men de blir tillfångatagna.
4 Låt mig få vara ensam och gråta! Försök inte trösta mig. Låt mig gråta över mitt folk när jag ser hur det går under!
5 Vilken fruktansvärd dag med förvirring och skräck från Herren Gud, den Allsmäktige. Jerusalems murar har brutits ner och dödsskrik ekar kring bergen.
6-7 Elamiterna är bågskyttar, och de tar sina hästar och vagnar, och Kirs män håller upp sköldarna. De fyller dina ljuvliga dalgångar med ryttare och trängs vid dina portar.
8 Gud har dragit undan sitt beskydd. Ni ser er den dagen om efter vapen!
9-11 Ni inspekterar Jerusalems murar och ser att de behöver repareras. Ni ser över husen och river ner några för att få material till att laga murarna. Ni samlar upp vatten i den nedre dammen och bygger en ny damm mellan murarna för dess vatten. Men inga planer kommer att kunna hjälpa er. Ni ber ju aldrig Gud om hjälp, och det är han som låter allt detta drabba er. Han är den som för länge sedan planerat det här.
12 Herren, härskarornas Gud, kallade er till bättring, till att gråta och sörja och till att raka era huvuden i sorg över era synder och bära kläder sydda av säcktyg, allt för att visa er ånger.
13 Men i stället sjunger ni, dansar, spelar och firar. Låt oss äta, dricka och vara glada, säger ni. Vad spelar det för roll? I morgon kanske vi dör.
14 Herren, härskarornas Gud, har talat om för mig att denna synd inte blir förlåten så länge ni lever. Bara döden väntar er.
15-16 Herren, härskarornas Gud, sa också till mig: Gå och säg till Sebna, palatsets föreståndare: 'Vem tror du att du är, som bygger den här vackra graven åt dig själv i klippan?
17 Herren, som tillät att du fick vara så praktfullt klädd, ska överge dig och sända dig i fångenskap, du mäktige man!
18 Han kommer att forma dig som en liten boll i sin hand och kasta dig långt bort till ett stort land, där du ska dö, och där dina hästar och vagnar ska bli kvar. Du är en skamfläck för ditt folk!
19 Ja, jag ska köra ut dig ur ditt palats. Jag ska dra ner dig från din högt uppsatta position.
20 Och sedan ska jag låta Eljakim, Hilkias son, efterträda dig.
21 Han ska få din mantel och ditt bälte, din titel och makt, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och hela Juda.
22 Jag ska ge honom ansvaret över hela mitt folk. Det han säger ska ske, och ingen ska kunna stoppa honom.
23-24 Jag ska göra honom stark och pålitlig, som en kil indriven för att ge stadga. Han ska vara till heder för sin far och sin familj, och hela hans släkt ska vara beroende av honom och hans rykte.'
25 Men den dagen kommer kilen att lossna. Allt som den har hållit uppe ska falla tillsammans med den, för Herren har talat.
Den troendes hopp
1-2 Detta är mitt andra brev till er, kära bröder, och i båda två har jag velat påminna er om sanningar som ni redan känner till. Det gäller både de heliga profeternas förutsägelser, och de ord av vår Herre och Frälsare som vi apostlar har fört vidare till er.
3 Först av allt vill jag påminna er om att i den yttersta tiden ska det komma fräcka människor, som kommer att göra allt det onda de kan tänka ut.
4 De kommer att driva med er och säga: Jaså, Jesus lovade att komma tillbaka? Var har ni honom? Nej, ni kan vara lugna för att han aldrig kommer! Allt har varit sig precis likt ända sedan världen blev till, eller hur?
5-6 De glömmer medvetet att Gud en gång dränkte hela jorden med en väldig översvämning, långt efter det att han genom sitt ord hade skapat himlen och format jorden ur vatten.
7 Men nu har Gud befallt att jorden och himlen ska sparas till en väldig eld på domens dag, när alla ogudaktiga människor ska förgås.
8 Men glöm inte, kära bröder, att för Herren är en dag som tusen år.
9 Han fördröjer inte sin utlovade återkomst, även om det ibland kan tyckas så. Han väntar, av det goda skälet att han inte vill att någon ska förgås, och ger därmed syndare mer tid att omvända sig.
10 Herrens dag ska verkligen komma, lika oväntat som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med ett fruktansvärt dån, och himlakropparna ska upplösas i eld, och jorden och allt som finns på den ska brännas upp.
11 Eftersom en så total utplåning väntar vår jord, måste vi leva heligt och gudfruktigt.
12 Ni bör se fram emot den dagen med förväntan och göra ert för att påskynda den. Gud ska låta himlarna brinna upp och himlakropparna smälta och försvinna i flammor.
13 Men i stället för det gamla har han lovat oss nya himlar och en ny jord, där det bara kommer att finnas det som är gott.
14 Kära vänner, medan ni väntar på att detta ska hända, ska ni kämpa för att leva utan att synda, i frid med alla.
15-16 Och kom ihåg varför han dröjer. Det är för att människor ska få möjlighet att bli frälsta. Vår kloke och älskade bror Paulus har talat om samma saker i många av sina brev. En del av hans utläggningar är inte lätta att förstå, och det finns alltid människor som i sin okunnighet förvränger dem precis som de gör med andra delar av Skriften, och följden blir en katastrof för dem. De går mot sin undergång.
17 Jag varnar er i förväg, kära bröder, så att ni kan vara på er vakt och inte bli lurade av dessa gudlösa människors misstag, för då blir ni också inblandade i dem.
18 Väx i stället i andlig styrka och lär känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus mer och mer. Honom tillhör all ära, både nu och i evighet.Farväl!Petrus
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®