M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud sänder eld över folket
11 Folket började snart klaga över alla svårigheter de mötte under vägen och Herren hörde dem. Han blev förargad på dem för att de klagade ochi sin vrede sände han en eld och utplånade delar av lägrets ytterområden.
2 Då ropade de till Mose om hjälp, och när han bad för dem, upphörde elden.
3 Efter detta blev platsen känd under namnet Tabeera, som betyder brand, eftersom Herrens eld hade brunnit bland dem.
Folket klagar och Gud ger dem kött
4-5 Då började främlingarna bland dem att längta efter det goda som fanns i Egypten. Detta ökade missnöjet också bland Israels folk, och de suckade och klagade: Om vi ändå hade lite kött att äta! Tänk om vi hade lite av den goda fisk som vi fick i Egypten. Och minns ni de goda gurkorna och melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken?
6 Vi tappar matlusten av att behöva äta manna varenda dag, både morgon och kväll!
7 Mannat liknade korianderfrö och påminde om kåda.
8 Folket samlade det från marken och malde det till mjöl eller krossade det i mortlar. Sedan kokade de det eller gräddade kakor av det, och det smakade som om det var tillagat med olivolja.
9 Mannat föll om natten samtidigt med daggen.
10 Mose hörde hur familjerna stod i sina tältöppningar och grät. Herrens vrede blev allt större, och Mose blev själv mycket illa till mods.
11 Då sa Mose till Herren: Vad har jag gjort för ont eftersom jag måste dras med detta folk?
12 Inte är de väl mina barn? Inte är det väl jag som är far till dem? Varför har du låtit mig bli som en dadda för dem tills vi kommer till det land du lovade deras förfäder?
13 Var ska jag kunna få tag i kött åt alla dessa människor? De gråter ju och säger till mig: Ge oss kött!
14 Jag kan inte själv bära allt detta! Bördan är alltför tung!
15 Om du tänker behandla mig på det sättet är det lika bra att du tar mitt liv nu på fläcken! Det skulle vara barmhärtigare! Låt mig få slippa det här eländet!
16 Då sa Herren till Mose: Kalla samman sjuttio av ledarna i Israel och för fram dem inför mig vid tabernaklet, så att de står där tillsammans med dig.
17 Jag ska komma ner och tala med er där, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma också över dem. De ska dela bördan av folket med dig, så att inte du ensam behöver ha hela ansvaret.
18 Säg också till folket att rena sig, för i morgon ska de få kött att äta. Säg till dem: Herren har hört er gråt och er klagan över allt som ni varit tvungna att lämna bakom er i Egypten, och han tänker ge er kött. Ni ska äta det,
19-20 inte bara en eller två dagar, eller fem eller tio eller ens tjugo! I en hel månad ska ni få kött tills ni får avsmak för det och spyr ut det genom näsan, för ni har förkastat Herren som finns här bland er, och ni har gråtit av längtan efter Egypten.
21 Men Mose sa: Här finns det 600.000 män förutom alla kvinnor och barn, och ändå har du lovat dem kött i en hel månad.
22 Om vi slaktade all vår boskap skulle det ändå inte räcka! Inte ens all fisk i havet är nog!
23 Då sa Herren till Mose: När skulle jag ha blivit så maktlös? Nu ska du få se om mitt ord är sant eller inte!
24 Mose lämnade sedan tabernaklet och gick ut och berättade för folket vad Herren hade sagt. Han samlade de sjuttio ledarna runt tabernaklet.
25 Herren kom ner i molnet och talade med Mose, och han tog av den Ande som var över Mose och lät den komma över de sjuttio. När Anden kom över dem började de profetera, men det hände bara vid det tillfället.
26 Men två av de sjuttio, Eldad och Medad, hade blivit kvar i lägret, och när Anden kom över dem profeterade de där de stod.
27 Några unga män sprang till Mose och berättade detta.
28 Då protesterade Josua, Nuns son, Moses medhjälpare, och sa: Du måste försöka få dem att sluta!
29-30 Men Mose svarade: Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!30Därefter återvände Mose och ledarna till lägret.
31 Sedan sände Herren en vind som förde med sig vaktlar in från havet och lät dem falla i lägret och runt omkring det! Så långt man kunde gå åt alla håll fanns det vaktlar. De flög strax ovanför marken.
32 Folket fångade dem och slaktade dem hela den dagen och natten och även följande dag! Ingen samlade in mindre än två tusen liter, och det låg vaktlar överallt.
33 Men när folket började äta av köttet upptändes Herrens vrede mot dem, och många dog.
34 Platsen kom att kallas Begärets gravar, därför att det var där de människor begravdes som haft begär efter kött.
35 Folket bröt upp och vandrade vidare till Haserot där de stannade en tid.
Gud älskar Jerusalem
1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.
3 Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.
4 Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.
5 Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.
6 Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.
7 De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.
8 Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.
9 Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.
10 Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.
11 Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa
12 och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.
13 Gå runt staden och räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.
15 Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.
Budskap till ett upproriskt folk
1 Detta är de budskap som kom till Jesaja, Amos son, i de syner han såg under kungarna Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias regeringstid. I synerna visade Gud honom vad som skulle hända med Juda och Jerusalem i framtiden.
2 Lyssna ni himlar och lyssna du jord till vad Herren säger:De barn som jag har fostrat och vårdat så länge har vänt sig emot mig.
3 Till och med oxen känner sin herre, och åsnan vet var hennes krubba står. De uppskattar den vård de får, men mitt folk Israel gör inte det. Det hjälper inte vad jag än gör för dem. De bryr sig ändå inte om det.
4 De är ett syndigt folk, tyngt av skuld! Deras förfäder var också ogudaktiga. Födda till ondska har de vänt ryggen åt Herren och övergett Israels helige. De har vägrat att ta emot min hjälp.
5-6 Mina barn, har ni inte blivit tillräckligt straffade? Varför tvingar ni mig att slå er om och om igen? Måste ni alltid vara upproriska? Ni är sjuka och svaga, fulla med blåmärken, ärr och infekterade sår från huvud till fot, som inte är behandlade och utan förband.
7 Ert land ligger i ruiner, och era städer är nerbrända. Medan ni ser på förstör och plundrar främlingar allt de kommer åt.
8 Bara Jerusalem återstår, men det skydd staden erbjuder är svagt. Den står där som ett vindskydd i en vingård eller en hydda på en åker, och den är trängd på alla sidor.
9 Om inte härskarornas Gud hade gripit in och räddat några få av oss, skulle vi ha blivit utplånade precis som Sodom och Gomorra.
10 Lyssna, ni Israels ledare, ni män av Sodom och Gomorra, som jag nu tänker kalla er! Lyssna till Herren! Hör vad han säger till er:
11 Jag är trött på alla era offer. Jag har fått nog av brännoffer, av bockar och av det feta från gödda djur. Jag har ingen glädje av blodet från tjurar, lamm och getter.
12-13 Vem vill ha era offer, när ni inte sörjer över era synder? De brännoffer ni ger mig stinker i näsan. Era heliga högtider vid nymåne och sabbat, era särskilda fastedagar, ja, era frommaste sammankomster är rena bedrägeriet! Jag vill inte ha något med detta att göra!
14 Jag hatar alltsammans och tål inte se det.
15 Från och med nu kommer jag inte längre att lyssna, när ni sträcker upp era händer mot himlen och ber till mig. Inte ens om era böner är många kommer jag att lyssna, för era händer är täckta med blod från oskyldiga offer.
16 Se till att ni blir rena! Låt mig slippa se vad ni har för er. Sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda, det som är rätt och rättvist. Uppmuntra de förtryckta, ställ upp för faderlösa och änkor!
18 Kom och låt oss göra upp med varandra! Det spelar ingen roll hur svåra fläckarna efter era synder är. Jag kan ta bort dem och göra er rena som nyfallen snö. Även om era synder är blodröda kan jag göra er vita som ull!
19 Om ni bara låter mig hjälpa er och gör som jag säger, ska ni få njuta av det bästa som landet kan ge er!
20 Men om ni fortsätter att vända er bort och vägrar att höra på mig, kommer era fiender att döda er. Jag, Herren, har talat.
21 Jerusalem, du som en gång var min trogna hustru har blivit en hora! Du springer efter andra gudar! Du som en gång var känd för din rättfärdighet har blivit ett tillhåll för mördare.
22 Du som var äkta silver är nu uppblandad med slagg! Du som var ett ädelt vin är förorenad och utspädd.
23 Dina ledare är upprorsmakare och vänner med tjuvar. Allesammans tar de mutor och bryr sig inte om att försvara änkor och faderlösa.
24 Därför säger härskarornas Gud, den mäktige i Israel: Min vrede och min hämnd ska drabba er, mina fiender!
25 Jag ska själv smälta er i smältdegeln och skumma bort slagget.
26 Sedan ska jag ge dig goda domare och visa rådgivare, sådana som ni en gång hade. Då ska du på nytt kallas 'Rättfärdighetens stad' och 'Den trogna staden'.
27 De som vänder om till Herren, de som är rättfärdiga och goda, ska räddas.
28 Men ni som är upproriska och fortsätter att synda ska gå under, därför att ni vägrar att komma till mig.
29 Ni kommer att bli utskämda och bortstötta för att ni offrade till avgudar i era 'heliga' eklundar.
30 Ni kommer att sakta tyna bort som ett förtorkat träd i en trädgård utan vatten.
31 Den mäktigaste bland er kommer att vara torr som fnöske och hans ogärningar den gnista som tänder eld på honom så att både han själv och hans verk brinner upp. Ingen ska kunna släcka elden.
En ny gudstjänst
1-3 Också i det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det regler för tillbedjan, och det fanns ett heligt gudstjänsttält här nere på jorden. Det bestod av två rum. Det första innehöll guldljusstaken och ett bord där det heliga brödet förvarades. Denna del kallades det heliga. Sedan fanns det ett förhänge, och bakom det ett rum, som kallades det allraheligaste.
4 Här stod rökelsealtaret av guld och den kista som kallades förbundsarken och som var överdragen med rent guld på alla sidor. Inuti arken låg stentavlorna med de tio budorden, en kruka av guld fylld med manna, det bröd man hade levt av i öknen, och Arons stav, den som en gång hade skjutit gröna skott.
5 Ovanpå guldkistan stod de statyer av änglar som kallades keruber och som vakar över Guds härlighet. Deras vingar sträckte sig ut över arkens guldlock, som kallades platsen för Guds nåd. Men vi kan inte fördjupa oss i allt detta nu.
6 Så såg alltså platsen för tillbedjan ut. Prästerna kunde gå in och ut ur det första rummet när de ville och utföra sin tjänst.
7 Men bara översteprästen fick gå in i det innersta rummet, och det gjorde han bara en gång om året, alldeles ensam och alltid med blod som han stänkte på platsen för Guds nåd som ett offer till Gud för att sona de misstag och synder han och folket begått i sin tanklöshet.
8 Den helige Ande använder allt detta för att visa oss att vanliga människor inte kunde gå in i det allraheligaste under det gamla systemets tid, så länge det första rummet fanns och användes.
9 Detta säger oss något mycket betydelsefullt om vår nuvarande situation. Under det gamla systemets tid bar man fram gåvor och offer, men dessa kunde inte rena de människor som bar fram dem.
10 Då gällde det bara att följa en massa olika regler, till exempel vad man fick äta och dricka och när och hur man skulle tvätta sig. Människorna var tvungna att följa alla dessa regler, tills Kristus kom med en ny och bättre väg till frälsning.
Kristus är det felfria offret för synd
11 Han kom som en överstepräst för det goda som vi nu har fått del av. Han har gått in i detta större och fullkomligare tält i himlen, som inte har uppförts av människor eller är en del av denna världen.
12 En gång för alla har han tagit med sig blod in i detta inre rum, det allraheligaste, och stänkt det på platsen för Guds nåd. Nu gäller det inte längre bockars eller kalvars blod. Nej, han tog sitt eget blod, och med det har han för evigt befriat oss från synden.
13 Om nu tjurars och getters blod och askan från kor kunde göra människors kroppar rena från synd så länge det gamla systemet gällde,
14 kan vi utan svårighet föreställa oss hur mycket mer blodet från Kristus ska förvandla oss och våra liv. Hans offer befriar oss från bekymret hur vi ska kunna lyda de gamla lagarna, och det gör oss villiga att tjäna den levande Guden. Fylld för evigt med den helige Ande gav Kristus sig villigt till Gud. Han som var fullkomlig och utan synd dog för våra synder.
15 Kristus kom med det nya förbundet så att alla inbjudna ska kunna komma och för evigt få äga allt det underbara som Gud har lovat dem. Kristus dog för att befria människorna från straffet för de synder de hade begått, medan de fortfarande levde under det gamla systemet.
16 Det är med det nya förbundet som med ett testamente. Ingen får något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död.
17 Då först träder det i kraft.
18 Därför var blodet, symbolen för någons död, nödvändigt också för att det gamla förbundet skulle träda i kraft.
19 När Mose hade gett folket alla Guds lagar, tog han blod från kalvar och getter tillsammans med vatten och stänkte det över Guds lagbok och över allt folket med hjälp av grenar från isopsbuskar och scharlakansröd ull.
20 Sedan sa han: Detta är det blod som markerar början på det förbund mellan er och Gud som han har upprättat.
21 På samma sätt stänkte han blod på det heliga tältet och på allt det som används vid gudstjänsten.
22 Man kan faktiskt säga att nästan allt under det gamla förbundets tid renades genom att man bestänkte det med blod. Utan att man utgjuter blod finns det nämligen ingen förlåtelse för synd.
23 Det var därför som det heliga tältet här nere på jorden och allt som fanns i det, och som är bilder av det som finns i himlen, måste renas av Mose genom att han bestänkte det med blod från djur. Men de verkliga förebilderna i himlen renades med ett mycket dyrbarare offer.
24 Kristus har nämligen inte gått in i det tempel som är byggt av människor, utan i själva himlen för att å våra vägnar träda fram inför Gud.
25 Och han behövde bara ge sig själv som offer en enda gång. Översteprästen här nere på jorden däremot måste varje år på nytt gå in i det allraheligaste och offra blodet från ett djur.
26 Om det hade varit så skulle Kristus ända sedan världens skapelse ha varit tvungen att lida och dö gång på gång. Nej! Han har dött en gång för alla, i denna sista tid, för att för evigt göra slut på syndens makt.
27 Och på samma sätt som vi människor en gång dör och därefter möter domen,
28 så dog också Kristus bara en gång. Han dog som ett offer för många människors synder, och han ska komma tillbaka, men inte för att än en gång befatta sig med våra synder. Nej, han ska komma med den slutliga frälsningen till alla som ivrigt och med tålamod väntar på honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®