M’Cheyne Bible Reading Plan
1-2 Denna bok återger Moses tal till Israels folk, när de slagit läger i dalen Araba i Moabs öken, på östra sidan av floden Jordan, mitt emot Suf, mellan städerna Paran, Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. Det tar bara elva dagar att gå till fots från berget Horeb till Kades-Barnea, om man tar vägen förbi berget Seir.
3 I det fyrtionde året efter uttåget ur Egypten, på den första dagen i elfte månaden, meddelade Mose folket allt det som Herren hade talat med honom om beträffande dem.
4 Vid den tiden när talet hölls hade amoreernas kung Sihon redan blivit besegrad vid Hesbon, och Og, kung i Basan, hade besegrats vid Astarot, i närheten av Edrei.
5 Det var öster om Jordan, i Moab, som Mose började sitt tal till Israel. Talet innehöll alla de lagar och förordningar som Gud hade befallt honom att meddela folket:
Ledare från varje stam
6 Herren, vår Gud, sa till oss vid berget Horeb: 'Ni har stannat här tillräckligt länge.
7 Gå nu och inta amoreernas bergsbygd, Arabas dal och Negev, hela Kanaans land och Libanon, hela området från Medelhavskusten till floden Eufrat.
8 Jag har gett er allt detta! Gå nu och ta det land i besittning som Herren lovade era förfäder Abraham, Isak och Jakob och alla deras ättlingar.'
9 Då sa jag till er: Jag behöver hjälp! Jag orkar inte bära ansvaret för er alldeles ensam,
10 för Herren har förökat er så att ni är lika många som stjärnorna.
11 Måtte han föröka er tusen gånger till och välsigna er som han har lovat,
12 men hur ska en enda man ensam kunna klara av alla problem som uppstår?
13 Välj alltså ut några män från varje stam, sådana som är visa, erfarna och förståndiga, så ska jag låta dem bli era ledare.
14 Ni gick med på förslaget.
15 Jag tog männen ni hade utsett, några från varje stam, och lät dem bli mina medhjälpare med ansvar över tusen, hundra, femtio och tio, med uppgift att avgöra era tvister och hjälpa er på olika sätt.
16 Jag förmanade dem att alltid vara rättvisa, och vara det även mot utlänningar!
17 Jag sa till dem: När ni dömer ska ni inte favorisera en man därför att han är rik. Och ni ska vara lika rättvisa mot både små och stora. Var inte rädda för deras missnöje, för ni dömer i Guds ställe! Om det dyker upp något fall som ni tycker är för svårt, kan ni låta mig ta hand om det.
18 Samtidigt gav jag er också en hel del andra instruktioner.
19-21 Sedan lämnade vi berget Horeb och vandrade genom den väldiga och besvärliga öknen, tills vi slutligen kom fram till amoreernas bergsbygd dit Herren ledde oss.Vi var då vid Kades-Barnea på gränsen till det utlovade landet, och jag sa till er: Herren Gud har gett oss det här landet. Gå nu och inta det, som han har befallt oss! Var inte rädda och tveka inte!
22 Men då svarade ni: 'Låt oss först skicka iväg spejare, som kan undersöka var det går bäst att ta sig in i landet, och som kan föreslå vilka städer vi ska anfalla först.'
23 Det verkade vara ett bra förslag, så jag valde ut tolv spejare, en från varje stam.
24-25 De gick över bergen och kom till Eskols dal. Sedan kom de tillbaka med olika frukter de hade plockat i landet. Vad vi fick se var nog för att övertyga oss om att det verkligen var ett bördigt land som Herren, vår Gud, hade gett oss.
Uppror mot Herren
26 Men ni vägrade att gå in dit och gjorde uppror mot Herren.
27 Ni muttrade och klagade i era tält och sa: 'Herren måste tycka illa om oss, eftersom han har lett oss hit från Egypten, bara för att dödas här av dessa amoreer.
28 Vad är det vi ger oss in i? Våra bröder, som utforskade landet, har skrämt oss med det de berättat. De påstår att folket i landet är stort och mäktigt och att städernas murar reser sig högt upp mot himlen! De har till och med sett jättar där, Anaks ättlingar!'
29 Men då svarade jag: Var inte rädda!
30 Herren Gud är er ledare, och han kommer att strida för er och göra stora under, precis som ni såg att han gjorde i Egypten.
31 Och ni vet vilken omsorg han har haft om er också här i öknen, alldeles som en far som tar hand om sina barn!
32 Men inget jag sa tycktes hjälpa.Ni vägrade att tro på Herren, vår Gud,
33 som hade lett er hela vägen, valt ut de bästa lägerplatserna och gått före oss i eld om natten och i ett moln om dagen.
34-35 Herren hörde hur ni klagade, och han blev förargad. Han lovade att inte en enda då levande vuxen skulle få leva länge nog för att få se det underbara land han hade lovat deras förfäder.
36 Det enda undantaget var Kaleb, Jefunnes son. Han hade helhjärtat följt Herren, och därför skulle han som ett personligt arv få sin del av det land som han varit med om att utforska.
37 Herren blev till och med förargad på mig för er skull och sa: 'Du ska inte få komma in i det utlovade landet!
38 I stället ska din medhjälpare, Josua, Nuns son, bli den som leder folket. Uppmuntra honom när han förbereder sig att ta över ansvaret.
39 Jag kommer att ge landet till era barn, som ännu inte kan skilja på gott och ont, och som ni har påstått skulle tvingas bli slavar.
40 Men ni får vända om och gå tillbaka genom öknen mot Röda havet.'
41 Då bekände ni era synder: 'Vi har syndat! Vi vill gå in i landet och strida och kämpa för det, som Herren, vår Gud, har sagt till oss.' Ni tog alltså era vapen och tänkte att det skulle bli en enkel sak att inta hela området.
42 Men Herren sa till mig: 'Säg till dem att inte göra det, för jag tänker inte gå med dem. De kommer att bli besegrade av fienden.'
43 Jag lydde Herren, men ingen brydde sig om vad jag sa. I stället handlade ni än en gång rakt emot Herrens befallning och gick upp i bergsbygden för att strida.
44 Men amoreerna som bodde där kom emot er som en bisvärm och dödade israeliter hela vägen från Seir till Horma.
45 Då återvände Israels folk till Herren och grät inför honom, men han ville inte lyssna.
46 Sedan blev vi kvar ganska länge i Kades.
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
Profetia över Jerusalem
29 Ve över Jerusalem, Davids stad. År efter år frambär du många offer,
2 men jag ska sända straff över dig, och då kommer det att bli sorg och tårar. Jerusalem ska bli vad dess namn Ariel betyder, ett altare täckt med blod.
3 Jag ska omringa Jerusalem, belägra det och bygga upp befästningar för att inta det.
4 Din röst ska knappt kunna uppfattas, där du ligger begravd i dammet.
5 Men plötsligt ska dina mäktiga fiender drivas på flykten och skingras som agnar för vinden.
6 I ett nu ska jag, Herren, komma över dem med åska, jordbävning, storm och eld.
7 Alla nationer som strider mot Jerusalem ska försvinna som en hägring,
8 ja, som när en hungrig drömmer om mat men fortfarande är hungrig när han vaknar, och som en törstig drömmer att han dricker men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen. Så kommer dina fiender att drömma om en väldig seger, men förgäves.
9 Är ni förvånade och häpna? Ni tror det inte? Fortsätt då att vara blinda om ni vill. Ni är som berusade, men inte av vin, ni raglar men inte av starka drycker!
10 Herren har låtit en sömnens ande komma över er. Han har tillslutit profeternas ögon.
11 Därför är alla dessa framtida händelser som en förseglad bokrulle för er. När ni räcker den till någon för att läsas, svarar han: Den är förseglad.
12 Om ni ger den åt en som inte kan läsa förklarar denne: Jag kan inte läsa.
13 Herren säger: Eftersom detta folk säger att det är mitt men inte lyder mig, och eftersom deras gudsdyrkan bara är tomma ord,
14 ska jag hämnas på dessa skrymtare och låta deras visaste rådgivare stå där som dårar.
15 Ve över dem som försöker dölja sina planer för Gud och försöker hålla honom utanför det de tänker göra! Gud kan inte se oss, säger de för sig själva. Han vet inte vad som är på gång!
16 Men hur dum får man vara? Är inte krukmakaren större än den lerkruka han gjort? Inte ska väl det som är skapat säga till Skaparen: Du gjorde mig inte! Inte kan väl krukan säga till krukmakaren: Du kan ingenting!
17 Snart, och det kommer inte att dröja länge, ska Libanons skogar bli åkermark och åkermark bli skogar.
18 På den dagen ska de döva kunna höra ord som läses ur en bok, och i sitt mörker ska de blinda se mina planer.
19 De ödmjuka ska än en gång bli fyllda av glädje från Herren, och de fattiga ska fröjdas i den Helige i Israel.
20 Brottslingar ska försvinna, gycklarnas skara ska upplösas och alla de som varit med i sammansvärjningar ska dödas.
21 Den våldsamme som slagits för minsta orsak, den som legat på lur för att slå ner domaren som fällt honom, och de som svurit falskt i domstolen ska alla utrotas.
22 Därför säger Herren, han som befriade Abraham: Mitt folk ska inte längre darra av skräck och inte längre skämmas.
23 När de ser de barn jag ger dem, ska de glädjas i mitt namn och prisa den Helige i Israel och stå fyllda av vördnad för honom.
24 De som farit vilse ska tro sanningen, och de som klagat ska vara villiga att låta sig undervisas.
Guds barn ska leva enligt de riktlinjer evangelierna ger
1 Från er äldste, Johannes, till min käre vän Gaius, som jag älskar av hela mitt hjärta.
2 Käre vän, min bön är att allt står väl till med dig och att din kropp är lika frisk som jag vet att din själ är.
3 Några av bröderna, som varit på genomresa, har glatt mig genom att berätta att du lever efter den sanning som du har tagit emot.
4 Inget ger mig större glädje än att höra sådant om mina barn.
5 Käre vän, du gör en god gärning inför Gud när du tar hand om de bröder som är på genomresa, trots att en del av dem är främlingar för dig.
6 De har berättat för församlingen här om din vänskap och dina kärleksfulla gärningar. Det gläder mig om du också kan utrusta dem för deras vidare färd.
7 De reser ju för Herren och tar varken emot kläder, mat, husrum eller pengar från dem som inte känner honom.
8 Därför ska vi stödja dem, och på det sättet bli deras medarbetare i Herrens verk.
9 Jag skickade ett kort brev till församlingen om detta, men Diotrefes, som älskar att se sig som er ledare, vill inte ha något med oss att göra.
10 När jag kommer, ska jag berätta för dig vilket elakt skvaller han sprider om mig. Inte nog med att han själv vägrar att ta emot bröderna och förbjuder andra att göra det. Han försöker dessutom utesluta de hjälpsamma ur församlingen.
11 Käre vän, låt inte detta dåliga exempel påverka dig. Gör bara det som är gott. Kom ihåg att de som gör det som är rätt bevisar att de är Guds barn, och att alla som fortsätter med sin ondska, bevisar att de är långt borta från Gud.
12 Men alla talar gott om Demetrios, också sanningen själv. Så vill också jag göra, och du vet att jag talar sanning.
Slutord
13 Jag har mycket att säga, men jag vill inte skriva ner det.
14 Jag hoppas att snart få träffa dig, och då kommer vi att ha mycket att tala om.
15 Frid önskar jag dig! Vännerna här sänder sina hälsningar tillsammans med mig. Var snäll och ge var och en av vännerna hos dig en särskild hälsning.Johannes
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®