M’Cheyne Bible Reading Plan
Israel besegrar kungen i Arad
21 När den kananeiske kungen i Arad i Negevöknen hörde att Israel kom längs vägen till Atarim anföll han dem och tog några av dem till fånga.
2 Då lovade Israels folk Herren att om han hjälpte dem att besegra kungen i Arad och hans folk, skulle de fullständigt förstöra alla hans städer.
3 Herren gick med på deras begäran och lät dem besegra kananeerna. Israel utrotade dem och förstörde deras städer. Efter detta kallades området Horma, som betyder förstörelse.
Kopparormen
4 Sedan fortsatte de från berget Hor längs Röda havet för att gå runt Edoms land. Folket blev otåligt
5 och började protestera mot Gud och klaga inför Mose. Varför har du lett oss ut ur Egypten så att vi måste dö här i öknen? gnällde de. Här finns ju ingenting att äta och ingenting att dricka, och vi avskyr detta smaklösa manna.
6 Då sände Herren giftiga ormar bland dem som straff, och många blev bitna och dog.
7 Folket kom då till Mose och sa: Vi har syndat, för vi har talat illa om Herren och om dig. Be honom att ta bort ormarna.Då bad Mose för folket.
8 Herren svarade: Gör en orm av koppar och fäst den på en stång. Den som blir biten behöver bara titta på den för att få leva.
9 Mose gjorde då en kopparorm, och när någon blev biten fick han leva bara han tittade på kopparormen.
10 Israel vandrade därefter vidare och slog läger vid Obot.
11 Sedan fortsatte de till Ije-Haabarim i öknen, inte långt från Moab som låg österut,
12 och därifrån vandrade de till Sereds dal, där de slog läger.
13 De fortsatte sedan över till andra sidan av floden Arnon, nära amoreernas gräns. (Floden Arnon är gränsen mellan moabiterna och amoreerna.
14 Detta omtalas i 'Boken om Herrens krig
15 ligger mellan amoreerna och Moabs folk.)
16 Israel fortsatte till Beer, den källa där Herren sa till Mose: Kalla samman folket, så ska jag ge det vatten.
17-18 Där sjöng folket denna sång:Flöda, du källa!Låt oss sjunga ditt lov!Låt oss sjunga om källan som grävdes och borrades av de förnämsta bland folket,av furstar med spira och stav .De lämnade öknen och drog vidare mot Mattana,
19 Nahaliel och Bamot.
20 Sedan fortsatte de till dalen vid Moabs högslätt, där man har utsikt över öknen från berget Pisga.
Israel besegrar kung Sihon
21 Israel sände budbärare till kung Sihon, amoreernas kung.
22 Låt oss vandra genom ert land, bad de. Vi ska inte lämna huvudvägen förrän vi kommit bortom gränsen på andra sidan. Vi ska inte trampa ner era åkrar, röra era vingårdar eller dricka ert vatten.
23 Men kung Sihon inte bara vägrade dem detta. I stället mobiliserade han hela sin armé, anföll Israel i öknen och gav sig i strid med dem vid Jahas.
24 Men Israel besegrade dem och ockuperade deras land från floden Arnon till floden Jabbok, bort till ammoniternas gräns, där de hindrades av befästningar.
25-26 Israel intog alla amoreernas städer och bosatte sig i dem. En av dessa städer var Hesbon, kung Sihons huvudstad,
27-30 och detta har inspirerat diktarna att skriva:Kom till Hesbon, kung Sihons huvudstad,för en låga har flammat uppoch den har förtärt staden Ar i Moaboch den som bodde på Arnons höjder.Ve dig, Moab!Förlorade är ni, Kemos folk.Hans söner har flytt och hans döttrar tagits till fångaav Sihon, amoreernas kung.Vi har segrat. Hesbon är ödelagt ända bort till Didon,ja, ända bort till Nofa och Medeba.
31-32 Israel bosatte sig för en tid i amoreernas land.Medan de var där sände Mose ut spejare att utforska Jasers område. Han anföll städerna och drev ut de amoreer som fanns där.
33 Sedan vände de sig mot staden Basan, och kung Og i Basan mötte dem med sin armé i Edrei.
34 Men Herren sa till Mose att inte vara rädd, för fienden var redan besegrad. Det ska hända likadant med kung Og som det gjorde med kung Sihon i Hesbon, lovade Herren honom.
35 Så gick det också. Israel besegrade kung Og och dödade honom, hans söner och hela hans folk. Ingen enda överlevde, och Israel ockuperade landet.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
5-6 Assyrien ska bli min vredes gissel! Dess militära styrka ska vara mitt vapen mot denna gudlösa nation, som är dömd till undergång. Assyrien ska göra mitt folk till slavar och plundra dem och trampa dem under sina fötter.
7 Men den assyriske kungen ska inte förstå att det är jag som har sänt honom. Han ska i stället mena att hans anfall mot mitt folk är en del av hans plan att erövra världen.
8 Han kommer att förklara att alla hans furstar snart ska bli kungar, som var och en regerar över ett besegrat land.
9 Vi ska besegra Kalno, precis som vi gjorde med Karkemis, kommer han att säga. Hamat kommer att falla för oss precis som Arpad gjorde. Vi ska ödelägga Samaria på samma sätt som Damaskus.
10 Ja, vi har besegrat kungariken med avgudar mycket större än de som finns i Jerusalem och Samaria.
11 När vi har besegrat Samaria och dess avgudar, ska vi fortsätta mot Jerusalem och de avgudar som finns där.
12 När Herren använt sig av kungen i Assyrien för att fullborda sin plan, kommer han att vända sig mot honom och straffa honom för hans högmod
13 och därför att han har skrutit om sin makt och sagt: Med kraft och vishet har vi vunnit alla dessa segrar. Vi har flyttat på nationers gränser, avsatt deras kungar och fört bort deras skatter.
14 Med makt har vi plundrat dem på deras rikedomar och lagt kungariken under oss, som man plundrar ett fågelbo på ägg. Ingen kunde röra ett finger för att hindra oss och ingen vågade protestera!
15 Men Herren säger: Kan en yxa lyfta sig själv över den som använder den? Är sågen större än den som sågar? Skulle en käpp eller en klubba på egen hand kunna slå den som lyfter den?
16 Därför att du skryter på detta sätt, du assyriske kung, ska Herren, härskarornas Gud, sända pest bland dina stolta trupper och slå dem.
17 Han som är Israels ljus och dess Helige ska vara den eld som brinner och förtär dig och ditt folk som tistlar och törne på en enda dag för att du ödelade Israels land.
18 Assyriens stora armé är som en väldig skog, men ändå ska den förstöras. Herren ska utrota assyrierna som när en sjuk människa tynar bort.
19 Bara några få i denna väldiga armé ska bli kvar, ja, så få att ett litet barn ska kunna räkna dem!
20 Till slut ska då den kvarleva som återstår i Israel och i Juda tro på Herren, den Helige i Israel, i stället för att vara rädda för assyrierna.
21 En kvarleva ska återvända till den mäktige Guden.
22 Även om Israel nu är så många som sandkornen på stranden, ska bara ett fåtal av folket bli kvar och vända om till Herren vid den tiden. Gud har bestämt sig för att låta en rättvis förödelse drabba dem.
23 Ja, Herren, härskarornas Gud, har redan beslutat att låta ett straff komma över dem.
24 Därför, säger Herren, härskarornas Gud: Ni, mitt folk i Jerusalem, ska inte vara rädda för assyrierna, när de förtrycker er på samma sätt som egyptierna gjorde för länge sedan.
25 Det kommer inte att pågå så länge. Snart ska min vrede mot er vara över, och då kommer den i stället att vända sig mot dem för att förgöra dem.
26 Herren, härskarornas Gud, kommer att slå dem med sin piska i en strid, liknande den då Gideon segrade över Midjan vid Orebs klippa, eller som när Gud dränkte egyptiernas armé i havet.
27 På den dagen ska Gud göra slut på ert slaveri. Ni har då blivit så starka att han ska låta er bryta sönder slavoket.
28-29 Se, nu kommer de, härarna från Assyrien! Nu är de vid Ajat, och nu vid Migron. De lämnar en del av sin utrustning i Mikmas och går över passet och stannar i Geba över natten. I staden Rama är folk rädda. Alla som bor i Gibea, Sauls stad, flyr för sina liv.
30 Ni kan ropa i skräck, ni som bor i Gallim! Varna Laisa! Den väldiga hären är på väg! Du arma Anatot, vilket öde är det inte som väntar dig!
31 Folket i Madmena flyr bort, och invånarna i Gebim förbereder sig för flykt.
32 Men fienden stannar i Nob för resten av dagen. Han knyter näven mot Jerusalem och berget Sion.
33 Men se, se vad Herren gör! Härskarornas Gud hugger ner detta mäktiga träd! Han förgör varenda en i hela denna väldiga armé, både hög och låg, officer och menig.
34 Han, den Allsmäktige, hugger ner fienden som man hugger träd i Libanons skogar.
Ni måste välja sida
4 Vad är det som orsakar gräl och strider ibland er? Är det inte alla de onda begär och drifter som ni är fulla av?
2 Ni vill ha både det ena och det andra men får inget alls. Er avundsjuka blir till dödligt hat, men ni är lika fattiga. Det enda ni åstadkommer är kamp och strid. Det enkla skälet till att ni inte får vad ni önskar, är att ni inte ber Gud om det.
3 Men även om ni ber så får ni inget för ni har fel motiv. Ni vill bara tillfredsställa era egna begär.
4 Förstår ni inte att kärlek till världen innebär fiendskap mot Gud? Ni kan inte samtidigt vara Guds vänner och världens.
5 Eller vad tror ni Skriften menar, när den säger att den helige Ande, som Gud har sänt i våra hjärtan, vakar över oss med kärleksfull svartsjuka?
6 Skriften säger att Gud ger de ödmjuka nåd, han benådar dem som underkastar sig hans vilja, men han bekämpar de stolta och högfärdiga.
7 Därför ska ni ödmjukt överlämna er till Gud. Säg nej till djävulen, så kommer han att fly ifrån er.
8 Och när ni närmar er Gud, närmar Gud sig er. Tvätta av er allt ont, ni syndare, och låt ert inre fyllas av Guds renhet, alla ni som tvivlar.
9 Gråt över det onda ni har gjort. Sörj med uppriktig ånger. Ge rum för tårar i stället för skratt, och sorg i stället för glädje.
10 När ni inser er litenhet inför Herren och ödmjukar er, kommer han att resa upp er och uppmuntra och hjälpa er.
11 Kritisera inte och tala inte illa om varandra, kära bröder. Om ni gör det, strider ni mot Guds lag, som säger att vi ska älska varandra. Ni underkänner lagen. Er uppgift är inte att avgöra om lagen är riktig eller inte. Ni ska lyda den, inte göra er till domare över den.
12 Bara han som gav lagen kan döma rätt bland oss. Bara han kan besluta om att frälsa oss eller förinta oss. Vilken rätt har ni då att döma eller kritisera varandra?
Lita på Gud inför framtiden
13 Lyssna nu, ni som säger: I dag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer.
14 Vet ni vad som ska hända i morgon? Vår livslängd är lika osäker som morgondimman - ena ögonblicket ser vi den, i nästa är den borta.
15 Ni borde i stället säga så här: Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.
16 Annars skryter ni med era egna planer, och en sådan självsäkerhet är helt enkelt synd.
17 Ni ska också komma ihåg, att den som vet vad som är rätt men inte rättar sig efter det, gör sig skyldig till synd.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®