M’Cheyne Bible Reading Plan
Tältet sätts samman
40 Herren talade till Mose: 2 ”Sätt upp boningen, uppenbarelsetältet, på första dagen i den första månaden. 3 Inuti det ska du placera arken med förbundstecknet, och sedan ska du hänga upp förhänget framför arken. 4 Ställ sedan in bordet och lägg alla tillbehör på det, ta in lampstället och sätt upp lamporna.
5 Guldaltaret för rökelsen ska du placera framför arken med förbundstecknet. Sätt upp förhänget framför ingången till boningen 6 och placera brännofferaltaret framför ingången till boningen, uppenbarelsetältet. 7 Mellan uppenbarelsetältet och altaret ska du ställa tvättfatet och fylla det med vatten. 8 Sedan ska du sätta upp förgården runt omkring och hänga upp förhänget för ingången till förgården.
9 Därefter ska du ta smörjelseoljan och smörja hela boningen och allt som finns inne i det, tillbehör och inredning, för att det ska bli helgat. 10 Smörj med smörjelseolja brännofferaltaret och dess tillbehör och helga det, för sedan ska altaret vara högheligt. 11 Smörj sedan tvättfatet och ställningen till det, så att det blir helgat.
12 För sedan fram Aron och hans söner till ingången av uppenbarelsetältet och tvätta dem med vatten 13 och ta på Aron de heliga kläderna och smörj honom, så att han blir helgad till att tjäna mig som präst. 14 För sedan fram hans söner och ta på dem tunikorna 15 och smörj dem, som du gjorde med deras far, så att de kan tjäna mig som präster. Deras smörjelse till prästtjänst ska sedan gälla för all framtid, från generation till generation.”
16 Mose utförde allt så som Herren hade befallt honom. 17 På första dagen i första månaden av det andra året blev boningen uppsatt. 18 Mose satte upp det, ställde socklarna på plats, satte upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna. 19 Sedan bredde han ut tältduken över boningen och lade på överdraget på tältet så som Herren hade befallt honom.
20 Inne i arken placerade han förbundstecknet, satte bärstängerna på plats och placerade försoningsstället ovanpå arken. 21 Sedan förde han in arken i boningen och satte upp förhänget för att dölja arken med förbundstecknet så som Herren hade befallt honom.
22 Sedan ställde han bordet på norra sidan av uppenbarelsetältet utanför förhänget 23 och lade skådebröden på bordet inför Herren så som Herren hade befallt honom.
24 Han ställde lampstället i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på södra sidan av boningen. 25 Sedan ställde han lamporna inför Herren så som Herren hade befallt honom, 26 ställde guldaltaret i uppenbarelsetältet intill förhänget 27 och tände en välluktande rökelse på altaret så som Herren hade befallt honom.
28 Han satte upp förhänget för ingången till boningen, 29 ställde brännofferaltaret vid ingången till boningen, uppenbarelsetältet, och offrade brännoffer och matoffer på det så som Herren hade befallt honom.
30 Sedan ställde han tvättfatet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten för tvättning. 31 Mose och Aron och Arons söner tvättade sina händer och fötter där 32 varje gång de skulle gå till altaret och in i uppenbarelsetältet så som Herren hade befallt Mose.
33 Därefter satte han upp inhägnaden till förgården som skulle omge boningen och altaret och satte upp förhänget för ingången till förgården. Och så avslutade Mose arbetet.
Herrens härlighet
34 Då kom molnet och täckte uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde boningen. 35 Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, därför att molnet fanns där och Herrens härlighet fyllde boningen. 36 Och så snart molnet höjde sig från boningen, gick Israels folk vidare. 37 Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp innan det höjde sig igen.
38 Herrens moln vilade över boningen under dagarna och på nätterna fanns en eld i molnet, så att Israels folk alltid kunde se det under hela sin resa.
Pilatus dömer Jesus till döden
19 Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas. 2 Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd[a] mantel. 3 Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.
4 Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” 5 Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”
6 Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!”
Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” 7 Men judarna svarade: ”Enligt vår lag[b] måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”
8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd. 9 Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.
10 ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?”
11 Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.”
12 Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”
13 När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska[c] ”Gabbata”). 14 Det var nu mitt på dagen[d], förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”
15 Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”
Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?”
Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas.
Jesus korsfästs
(Matt 27:33-44; Mark 15:24-32; Luk 23:33-43)
Soldaterna tog honom alltså med sig 17 och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).
18 Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. 19 Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. 20 Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.
21 Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”
22 Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
23 När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, 24 sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:
”De delade mina kläder mellan sig
och kastade lott om min klädnad.”[e]
Det var vad soldaterna gjorde.
25 Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,[f] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” 27 Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.
Jesus dör på korset
(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)
28 Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”[g] 29 Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk[h] och förde den till hans mun.[i] 30 Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.
31 Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.[j] 32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. 33 Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. 34 En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. 35 Det finns en som kan vittna om detta[k] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.
36 Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”[l] 37 På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”[m].
Jesus begravs
(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)
38 Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. 39 Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. 40 De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. 41 Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Eftersom det var förberedelsedag[n] och graven låg nära, lade man Jesus i den.
16 Människan gör upp planer,
och Herren lägger svaret i hennes mun.
2 Människan kan anse sig vara ren,
men Herren prövar sinnelaget.
3 Överlåt ditt arbete åt Herren,
så kommer dina planer att lyckas.
4 Herren genomför allt enligt sina egna planer,
även den gudlöses onda dag.
5 Herren avskyr alla högfärdiga.
De kommer aldrig undan sitt straff.
6 Genom nåd och trofasthet sonas skuld.
Genom Herrens fruktan undviks det onda.
7 När en människas liv behagar Herren,
har han fred även med sina fiender.
8 Det är bättre att äga lite i rättfärdighet
än att ohederligt skaffa sig mycket.
9 Människan planerar sin väg
men Herren leder hennes steg.
10 Kungens ord är ett orakel,
han ska inte döma orätt.
11 Rätt våg och vikt är från Herren,
alla vikter har han gjort.
12 Kungar avskyr onda gärningar,
för det är rättfärdigheten som befäster tronen.
13 Rättfärdigt tal behagar kungar,
han värdesätter den som talar sanning.
14 Kungens vrede är en dödens budbärare,
men en vis man kan mildra den.
15 Ljus uppsyn hos kungen betyder liv.
Hans välvilja är som ett vårregn.
16 Att skaffa vishet är mycket bättre än guld,
och gott omdöme mycket bättre än silver.
17 De rättsinnigas väg leder bort från det onda.
Den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
18 Stolthet slutar i fördärv
och högfärd leder till fall.
19 Det är bättre att vara försynt bland de ödmjuka
än att dela byte med de högmodiga.
20 Den som tar vara på ordet finner det goda.
Lycklig är den som förtröstar på Herren.
21 Den vise kallas förståndig,
och vältalighet främjar lärdomen.
22 De som äger insikt har en källa till liv,
men dumhet är de dåraktigas straff.
23 Den vises tankar vägleder hans tal,
det han säger främjar lärdom.
24 Vänliga ord är som honung,
njutbara för själen och helande för kroppen.
25 En väg som kan synas rätt för en människa
kan ändå leda till döden.
26 Arbetarens hunger får honom att arbeta,
hans egen mun driver honom.
27 En ondsint man rotar fram det onda,[a]
och hans prat är som förtärande eld.
28 Den falske sår splittring.
Skvaller skiljer vänner åt.
29 Den våldsamme lockar sin nästa med sig
och leder honom på orätta vägar.
30 Den som tittar under lugg bär på lömska planer,
den som kniper ihop munnen bär något ont inom sig.
31 Grått hår är en ärekrona,
något man vinner på rättfärdighetens väg.
32 Det är bättre att ha tålamod än att vara en hjälte.
Det är bättre att behärska sig själv än att inta en stad.
33 Lotten kastas i knät,
men det är Herren som avgör hur den faller.
Rättfärdig genom tron på Kristus
3 Och så, mina syskon, gläd er i Herren! Det är inget besvär för mig att återigen skriva om samma sak, och det är en trygghet för er.
2 Akta er noga för dessa hundar[a], dessa med sina onda handlingar, dessa som skär sönder kroppen. 3 Verklig omskärelse handlar om oss som tjänar Gud i Anden, har vår stolthet i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
4 Fast om det räckte med att förlita sig på det yttre, då skulle jag själv ligga mycket bra till. Om någon kan skryta över sådant så är det jag. 5 Jag blev omskuren när jag var åtta dagar gammal, jag tillhör Israels folk och Benjamins stam. Jag är en hebré, född av hebréer, vad lagen beträffar en farisé[b], 6 och i min fanatism förföljde jag församlingen. När det gällde lagens rättfärdighet, var jag klanderfri.
7 Men allt detta, som en gång var en vinst för mig, anser jag nu vara en förlust för Kristus skull. 8 Ja, allt annat är en förlust, när man jämför det med den oändliga rikedom det är att få känna Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag kastat bort allt detta som värdelöst skräp, för att vinna Kristus 9 och leva i honom, inte genom min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan genom den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger den som tror.
10 Jag vill lära känna Kristus och kraften av hans uppståndelse, dela hans lidanden och bli lik honom i en död som hans. 11 Så hoppas jag nå fram till uppståndelsen från de döda.
Kämpa för att nå målet
12 Jag har verkligen inte nått detta än, och jag är inte färdig. Men jag strävar efter att gripa det, eftersom Kristus Jesus har gripit tag i mig. 13 Nej, syskon, jag menar inte att jag redan har det i min hand. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. 14 Jag jagar mot målet för att kunna få det pris däruppe, som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus.
15 Jag hoppas att alla ni som har en mogen tro har samma inställning. Men om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så ska Gud upplysa er även på det området. 16 Låt oss bara praktisera det vi redan har uppnått.
17 Syskon, ta mig till föredöme, och lär er av dem som lever efter det exempel vi har gett er. 18 Jag har ju ofta sagt er, och jag säger det igen med stor sorg, att det finns många som är fiender till Kristus kors. 19 De är på väg att gå förlorade, för aptiten är deras gud, de sätter sin ära i sådant som är deras skam, och de är helt inriktade på det jordiska. 20 Men vårt hemland är i himlen, och därifrån väntar vi också honom som ska rädda oss, Herren Jesus Kristus. 21 Han ska genom sin kraft förvandla vår förnedrade kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, för han har makt att lägga allt under sig.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.