M’Cheyne Bible Reading Plan

Boningen

(2 Mos 36:8-38)

26 Gör boningen av tio våder av tvinnat fint lingarn och av blått, purpurrött och karmosinrött garn med keruber på i konstvävnad, ² 14 meter lång och 2 meter bred. Våderna ska vara lika stora. ³ Sammanfoga våderna till två långa stycken, vardera bestående av fem våder. ⁴ Utmed kanten på dessa två stycken ska du sätta öglor gjorda av blått garn, varje ögla mitt emot en annan ögla på det andra stycket. ⁵ Du ska göra 50 öglor på den ena våden och 50 på våden i det andra stycket så att de motsvarar varandra. ⁶ Sedan ska du göra 50 hakar av guld och med hjälp av dem foga samman styckena. På så sätt ska dessa stycken fästas ihop till en enhet.

⁷ Du ska också göra elva gethårsvåder till ett tält över helgedomen. ⁸ Varje våd ska vara 15 meter lång och 2 meter bred. De ska vara lika stora. ⁹ Fem av dessa våder ska förenas till ett stycke och sex andra till ett annat stycke. Den sjätte våden ska vikas dubbel, och den ska hänga framför ingången till tältet. ¹⁰ Gör 50 öglor utmed kanten av det ena hopsatta stycket och 50 öglor utmed kanten av det andra hopsatta stycket ¹¹ och häkta ihop dem med 50 hakar av koppar. På så sätt kommer de att fästa ihop tältet till en enhet. ¹² Den överblivna halva våden ska hänga ner över baksidan av tältet. ¹³ Tältvåderna som är en halv meter för långa ska hänga ner på tältets sidor för att täcka den. ¹⁴ Över detta ska du sedan lägga ett överdrag av rödfärgade baggskinn på tältet, och över detta i sin tur ett överdrag av delfinskinn.

¹⁵ Brädorna till boningen ska du göra av akacieträ, och de ska stå upprätt. ¹⁶ Varje brädas höjd ska vara 5 meter och dess bredd 75 centimeter. ¹⁷ På varje bräda ska det också finnas två tappar som hör ihop. Gör alla boningens brädor likadana. ¹⁸ Till södra sidan av boningen behövs 20 sådana brädor intill varandra. ¹⁹ Gör 40 socklar av silver, två under var och en av de 20 brädorna med dess två tappar. ²⁰ På norra sidan ska det också vara 20 brädor ²¹ med 40 socklar av silver, två för varje bräda. ²² På baksidan, den västra sidan, ska det vara sex brädor ²³ och sedan två hörnbrädor på baksidan. ²⁴ Dessa hörnbrädor ska vara dubbla upptill och nertill, till den första ringen. Så ska de båda hörnbrädorna vara^[a]. ²⁵ Det ska alltså tillsammans vara åtta brädor, med 16 silversocklar för brädorna, två under varje.

²⁶ Sedan ska du göra tvärstänger av akacieträ, fem till brädorna på boningens ena sida, ²⁷ fem till brädorna på andra sidan och fem till brädorna på baksidan, västerut. ²⁸ Den mellersta av dessa tvärstänger ska placeras så att den går tvärs över, mitt på brädorna, från den ena ändan till den andra. ²⁹ Drag över brädorna med guld. Ringarna, som sitter fast på brädorna, ska du också göra av guld. Även tvärstängerna ska du dra över med guld. ³⁰ Sätt upp boningen på det sätt som du fick se på berget.

Förhänget

³¹ Du ska också göra ett förhänge av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn med keruber konstnärligt invävda. ³² Häng upp det på fyra stolpar av akacieträ, överdragna med guld och med fyra hakar av guld. Stolparna ska stå på fyra silversocklar. ³³ Häng upp detta förhänge på krokarna, och placera arken med förbundstecknet bakom det. Detta förhänge ska skilja det heliga från det allra heligaste.

³⁴ Och försoningsstället, arkens guldlock, ska du lägga på arken med förbundstecknet i det allra heligaste. ³⁵ Placera bordet och lampstället utanför förhänget mitt emot varandra. Lampstället ska stå på den södra sidan och bordet på den norra sidan.

³⁶ Till ingången av tältet ska du göra ett förhänge, en konstvävnad av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. ³⁷ Till detta förhänge ska du göra fem stolpar av akacieträ överdragna med guld och med krokar av guld, och gjut fem socklar av koppar till dem.

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

5 Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. ² I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[a], och den har fem pelargångar. ³ Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. ⁴ En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]^[b]

⁵ En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. ⁶ När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

⁷ ”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

⁸ Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten^[c], ¹⁰ och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

¹¹ Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

¹² Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

¹³ Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. ¹⁴ Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

¹⁵ Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

¹⁶ Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. ¹⁷ Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

¹⁸ Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

¹⁹ Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. ²¹ Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. ²² Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, ²³ för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. ²⁵ Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. ²⁶ Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. ²⁷ Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. ²⁸ Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst ²⁹ och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.

³⁰ Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

³¹ Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. ³² Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. ³³ Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. ³⁵ Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. ³⁶ Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. ³⁷ Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

³⁹ Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, ⁴² men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. ⁴⁴ Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? ⁴⁵ Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. ⁴⁷ Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”

Hälsning

1 Från Paulus, en apostel^[a] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus^[b] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.

² Jag och alla de troende^[c] här hälsar till församlingarna i Galatien.

³ Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, ⁴ som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. ⁵ Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.

Galaterna har övergett det sanna budskapet

⁶ Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, ⁷ trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.

⁸ Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. ⁹ Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.

¹⁰ Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.

Paulus budskap kommer från Jesus själv

¹¹ Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. ¹² Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.

¹³ Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. ¹⁴ Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.

¹⁵ Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. ¹⁶ Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien^[d], och återvände sedan till Damaskus.^{[e] 18} Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas^[f], och jag stannade då hos honom i två veckor. ¹⁹ Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. ²⁰ Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. ²¹ Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. ²² Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. ²³ Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” ²⁴ Och de hyllade Gud för min skull.