M’Cheyne Bible Reading Plan
Anvisningar för boningen
(25:1—31:18)
Folkets bidrag till boningen
(2 Mos 35:4-9)
25 Herren sa till Mose: 2 ”Säg till folket att var och en som i sitt hjärta känner sig manad till det får ta emot gåvor och som offer ge mig något av detta, 3 som ni ska samla in: guld, silver och koppar, 4 blått, purpurrött, karmosinrött garn, fint lingarn, gethår, 5 rödfärgade baggskinn och delfinskinn[a], akacieträ, 6 olja till lampan, kryddor till smörjelseoljan och till den välluktande rökelsen, 7 onyxstenar och andra stenar till efoden och bröstskölden.
8 De ska göra en helgedom åt mig, där jag kan bo bland dem. 9 Ni ska göra boningen med sin inredning helt enligt den förebild jag visar dig.
Arken
(2 Mos 37:1-9)
10 Av akacieträ ska ni göra en kista, arken. Den ska vara 125 centimeter lång, 75 centimeter bred och 75 centimeter hög. 11 Drag över insidan och utsidan med rent guld och gör en rand av guld runt omkring den. 12 Sedan ska du gjuta fyra ringar av guld som du fäster vid arkens fyra fötter, två på var sida. 13 Du ska göra stänger av akacieträ, överdragna med guld, 14 som du ska skjuta in i ringarna på arkens sidor, så att man kan bära den med dem. 15 Stängerna ska sitta kvar i ringarna och får inte dras ut ur dem. 16 I arken ska du lägga förbundstecknet som jag ska ge dig.
17 Och du ska göra ett lock[b] av rent guld. Det ska vara 125 centimeter långt och 75 centimeter brett. 18 Gör sedan två keruber av hamrat guld vid de båda ändarna av försoningsstället. 19 En kerub ska sitta vid den ena änden och en vid den andra och du ska göra dem i ett stycke med locket. 20 Keruberna ska ha sina vingar utbredda över locket så att de täcker den och de ska ha ansiktena vända mot varandra nedåt mot försoningsstället. 21 Placera locket ovanpå kistan och lägg förbundstecknet som jag ska ge dig i denna ark. 22 Där ska jag uppenbara mig för dig. Jag ska tala med dig från försoningsstället mellan keruberna på arken som innehåller förbundstecknet. Där ska jag kungöra mina befallningar till Israels folk för dig.
Bordet
(2 Mos 37:10-16)
23 Gör sedan ett bord av akacieträ, en meter långt, en halv meter brett och 75 centimeter högt. 24 Det ska du dra över med rent guld och göra en guldkant runtom. 25 Och du ska göra en handsbred list runt bordet och en guldkant på listen. 26 Gör sedan fyra ringar av rent guld och sätt dem i de fyra hörnen vid de fyra bordsbenen. 27 Ringarna ska vara intill listen för stänger att bära bordet med. 28 Gör bärstängerna av akacieträ, överdragna med guld. Med dem ska bordet bäras. 29 Gör också fat, skålar, bägare och kannor av rent guld för dryckesoffren 30 och låt alltid skådebröden ligga synliga på bordet inför mig.
Lampstället
(2 Mos 37:17-24)
31 Gör också ett lampställ av rent, hamrat guld. Det ska vara gjort i ett enda stycke: fot, stam, grenar och utsmyckningar med blad, knoppar och blommor. 32 Det ska ha sex armar, tre på var sida av stammen. 33 Till varje arm ska göras tre utskurna skålar, formade som mandelträdsblommor. Så ska man göra med alla sex armarna som går ut från stammen. 34 På mittstammen ska det vara fyra skålar, formade som mandelblommor och knoppar, 35 en blomma under varje armpar, som går ut från stammen, gjorda i ett stycke, sammanlagt sex armar. 36 Dekorationerna och armarna ska vara gjorda i ett enda stycke av rent, hamrat guld. 37 Till dess armar ska du göra sju lampor och sätta dem så att de lyser upp platsen framför. 38 Tillhörande tänger och brickor ska göras i rent guld. 39 Hela lampstället ska vara gjort av 34 kilo renaste guld.
40 Var noga med att göra detta efter den förebild som visats dig på berget.
Jesus och den samariska kvinnan
4 Jesus insåg att fariseerna hade fått höra att han hade fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2 fast det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar. 3 Jesus lämnade därför Judeen och återvände till Galileen.
4 På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien[a] 5 och så kom han till en stad i Samarien som heter Sykar och som ligger nära den mark som Jakob gav sin son Josef. 6 Där ligger också Jakobs brunn och eftersom det var mitt på dagen och Jesus var trött av vandringen, satte han sig vid brunnen.
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne: ”Ge mig lite att dricka!” 8 Hans lärjungar hade gått in till staden för att köpa mat. 9 Den samariska kvinnan sa: ”Du som är jude, hur kan du be mig, en samarisk kvinna, om vatten?” Judarna brukade nämligen inte ha något gemensamt med samarierna.
10 Jesus svarade: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig om något att dricka, så skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten.”
11 ”Men, Herre, du har ju varken rep eller kruka”, sa hon, ”och brunnen är djup. Varifrån ska du få levande vatten? 12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob som gav oss den här brunnen och som han själv och hans söner och boskap drack av?”
13 Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir snart törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig i evighet törstig igen för mitt vatten blir en källa inom honom som porlar fram och ger evigt liv.”
15 ”Herre”, sa kvinnan, ”ge mig av det vattnet, så att jag aldrig mer blir törstig och slipper gå ut hit och hämta vatten!”
16 Men Jesus sa: ”Gå och hämta din man!”
17 ”Jag har ingen man”, svarade kvinnan.
”Du har rätt när du säger att du inte har någon man”, sa Jesus. 18 ”Du har haft fem män och den du har nu är inte din man. Där höll du dig till sanningen.”
19 ”Herre”, sa kvinnan, ”jag ser att du är en profet. 20 Våra förfäder har tillbett på det här berget[b], men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.”
21 Jesus sa till henne: ”Tro mig, kvinna det kommer en tid då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner eftersom räddningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den har redan kommit, då sanna tillbedjare tillber Fadern i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare Fadern söker. 24 Gud är Ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
25 Kvinnan sa: ”Ja, jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus, och när han kommer ska han förklara allt för oss.”
26 Då sa Jesus till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
27 Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.
28 Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29 ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30 Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.
31 Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32 men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”
33 Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”
34 Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35 Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36 Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37 För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40 Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41 När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42 och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”
Jesus botar en kunglig tjänstemans son
43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. 44 Han hade själv vittnat om att en profet inte blir respekterad i sin egen hemstad. 45 Men när han nu kom till Galileen, tog galileerna emot honom med öppna armar eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett vad han gjort där.
46 I Galileen kom han också tillbaka till Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig[c] tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47 När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen, gick han till honom och bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans son som låg döende.
48 Jesus sa: ”Ni tror inte, om ni inte får se tecken och under!”
49 Mannen bad: ”Herre, kom innan mitt barn dör!”
50 Då sa Jesus till honom: ”Gå hem igen! Din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. 51 Medan han fortfarande var på väg, möttes han av sina tjänare som meddelade att pojken levde. 52 Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre och de svarade: ”Igår eftermiddag vid ettiden försvann febern.” 53 Då förstod fadern att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus.
54 Detta var det andra tecknet Jesus gjorde och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Vishetens välsignelse
(1:1—9:18)
1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
3 Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
4 De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
5 Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
6 för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7 Herrens fruktan är vishetens början,
men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
8 Hör, min son, din fars förmaning,
förkasta inte din mors undervisning.
9 De bildar en skön krans på ditt huvud,
en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
ni smädare njuta av smädelser,
ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
så ska jag låta min ande komma över er
och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
Jag har räckt ut min hand,
men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
och olyckan sveper över er som en stormby,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
men inte finna.
29 De hatade kunskap
och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
och behöver inte vara rädd för något ont.”
Slutliga förmaningar
13 Det här är tredje gången jag kommer till er. ”Det krävs två eller tre vittnen för varje sak som ska avgöras.”[a] 2 Vid mitt andra besök varnade jag, och varnar nu igen när jag är frånvarande, både dem som har syndat och alla andra: när jag kommer till er ska jag inte skona någon.
3 Ni vill ju ha bevis för att det är Kristus som talar genom mig. Han är inte svag inför er, utan han visar sin kraft hos er. 4 Det är sant att han var svag när han korsfästes, men han lever genom Guds kraft. Också vi är svaga i honom, men ni ska leva tillsammans med honom genom Guds kraft som ni ska få uppleva.
5 Pröva er själva, om ni är i tron, testa er själva. Inser ni inte i er själva att Jesus Kristus är i er? Om inte, då består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni i alla fall ska inse att vi har bestått det.
7 Vi ber till Gud att ni inte ska göra något som är ont, men inte för att det ska visa sig att vi har bestått provet, utan för att ni ska göra det som är gott. Sedan spelar det ingen roll om det ser ut som att vi inte bestod provet. 8 Vi kan ju inte sätta oss emot sanningen utan bara vara för den. 9 Vi gläder oss nämligen när vi är svaga men ni starka. Det är ju just det som är vår bön, att ni ska bli alltmer fullkomliga.
10 Det är också därför jag skriver detta till er redan nu, så att jag ska slippa vara sträng mot er när jag kommer, i kraft av den myndighet Herren har gett mig för att bygga upp och inte riva ner.
Slutönskan
11 Och så till sist, syskon: Var glada! Sträva efter det fullkomliga, rätta er efter mina förmaningar, var eniga och lev i frid med varandra. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.
12 Hälsa varandra med en helig kyss.[b] Alla de heliga hälsar till er.
13 Nåd från Herren Jesus Kristus, kärlek från Gud, och den heliga Andens gemenskap åt er alla.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.