M’Cheyne Bible Reading Plan
Vatten ur klippan
(4 Mos 20:1-13)
17 Hela Israels menighet lämnade öknen Sin och vandrade på Herrens befallning i etapper till Refidim. Men när de slog läger där, fanns det inget vatten att dricka. 2 Då började folket klaga på Mose och krävde: ”Ge oss vatten!” Mose frågade: ”Varför anklagar ni mig? Tänker ni sätta Herren på prov igen?”
3 Men plågade av sin törst fortsatte de att klaga mot Mose: ”Varför förde du oss ut ur Egypten, så att vi skulle behöva dö här med våra barn och vår boskap?”
4 Då ropade Mose till Herren: ”Vad ska jag göra med detta folk? De är färdiga att stena mig.” 5 Herren sa till Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Ta också med dig den stav du hade när du slog på Nilen. 6 Jag ska stå framför dig där på klippan vid berget Horeb[a]. Slå på klippan med din stav, så ska vatten komma fram ur den. Då ska folket få att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 Han kallade platsen Massa och Meriva[b] för det var där israeliterna klagade på Mose och prövade Herren genom att säga: ”Är Herren mitt ibland oss eller inte?”
Seger över amalekiterna
8 Vid Refidim kom amalekiterna och anföll Israel. 9 Mose beordrade då Josua att kalla samman en grupp män till strid mot amalekiterna och sa: ”Imorgon kommer jag att stå på bergets topp med Guds stav i min hand.”
10 Josua gjorde som Mose hade sagt och gick alltså ut för att strida mot amalekiterna. Mose, Aron och Hur gick upp på berget. 11 Så länge Mose orkade hålla upp sina händer hade Israel övertaget, men när han lät händerna sjunka ryckte amalekiterna fram. 12 Mose blev trött i armarna, så de hämtade en sten som han kunde sitta på och sedan stod Aron och Hur på var sin sida om honom och höll upp hans armar ända till solnedgången. 13 Josua och hans män besegrade amalekiterna med svärdet.
14 Herren sa till Mose: ”Skriv ner det här på en tavla, så att man alltid kan minnas det. Läs upp det för Josua, för jag ska utplåna Amaleks minne från jorden.” 15 Då byggde Mose ett altare där och kallade det ”Herren är mitt banér”.
16 Han sa: ”En hand har lyfts mot Herrens tron![c] Herren ska strida mot Amalek, från generation till generation.”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Matt 21:23-27; Mark 11:27-33)
20 En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram 2 och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”
3 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig: 4 Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”
5 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 6 Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.” 7 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
8 Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)
9 Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’
14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”
”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”
När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”
17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.’[a]
18 Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[b] ”
19 De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.
21 ”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. 22 Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”
23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”
26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.
Ska de döda uppstå igen?
(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)
27 Sedan kom några saddukeer[c] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:
28 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 29 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Bror nummer två 31 och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
34 Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. 35 De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. 37 Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.[e] 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”
39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)
41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? 42 David själv skrev ju i Psaltaren:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida,
43 tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.’[f]
44 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)
45 Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46 ”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
35 Elihu fortsatte:
2 Menar du att detta är rätt?
Du säger: ”Gud kan rättfärdiga mig.”[a]
3 Du frågar: ”Till vad gagn är detta för dig,
vad vinner jag på att avhålla mig från synd?”
4 Jag ska svara dig
och dina vänner med dig.
5 Se upp mot himlen,
betrakta molnen högt över dig!
6 Om du syndar, vad rör det honom?
Om dina synder är många, vad gör det honom?
7 Eller om du är rättfärdig, vad ger det honom?
Vad får han av dig?
8 Din ondska kan bara beröra en annan människa,
liksom din rättfärdighet bara människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
vädjar om befrielse från de starkas välde.
10 Men ingen frågar: ”Var finns Gud, min Skapare,
som låter sång ljuda i natten,[b]
11 han som lär oss mer än markens djur
och ger oss mer vishet än åt himlens fåglar?”[c]
12 De ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas arrogans.
13 Nej, Gud hör inte deras tomma bön,
den Väldige noterar den inte.[d]
14 Du kan säga att du inte kan se honom,
men din sak ligger framför honom,
och du ska vänta på honom.
15 Nu när han aldrig straffar i sin vrede
och inte det minsta lägger märke till synden,
16 öppnar Job sin mun för tomt prat
och upprepar ord utan att ha kunskap.
Vi ska få nya kroppar
5 Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. 2 Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. 3 För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. 4 Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. 5 Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.
6 Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, är åtskilda från Herren. 7 Vi lever i tro, utan att se. 8 Vi är vid gott mod och ser fram emot att lämna kroppen och få bo hos Herren. 9 Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta. 10 Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.
Gud erbjuder alla försoning
11 Vi vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker vinna människor. För Gud är det uppenbart vad vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.
12 Vi försöker inte rekommendera oss själva för er igen, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 Är vi från våra sinnen, så är det för Guds skull. Är vi förnuftiga, så är det för er skull. 14 Kärleken från Kristus driver oss. Vi är ju övertygade om att en har dött för alla, och då har alla dött. 15 Han har dött för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.
16 Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer. 17 Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. 18 Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. 19 Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” 21 Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.