M’Cheyne Bible Reading Plan

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.

² Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. ³ Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.

⁴ Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker^[a], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.

⁶ Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. ⁸ Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud^[b], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.

⁹ Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud^[c] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.

¹⁰ Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, ¹¹ måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. ¹² Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. ¹³ Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.

¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. ¹⁵ Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.^[d]

Allmänna regler

¹⁶ Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.

¹⁸ En häxa ska du inte låta leva.

¹⁹ Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.

²⁰ Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.

²¹ En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.

²² Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. ²³ Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. ²⁴ Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. ²⁶ Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. ²⁷ Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.

²⁸ Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.

²⁹ Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.

³⁰ På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.

³¹ Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.

Gud blev människa

1 I början fanns Ordet^[a]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han fanns hos Gud i början. ³ Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. ⁴ I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. ⁵ Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit^[b] det.

⁶ Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, ⁷ för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. ⁹ Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.

¹⁰ Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. ¹¹ Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn ¹³ och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.

¹⁴ Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.

¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.^[c]’ ”

¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. ¹⁷ Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud^[d] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.

Johannes döparen talar om Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)

¹⁹ Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. ²⁰ Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”

²¹ ”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia^[e]?”

”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”

”Är du profeten^[f]?”

”Nej”, svarade han.

²² Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

²³ Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!^[g]’ som profeten Jesaja har sagt.”

²⁴ De som hade sänts ut av fariseerna ²⁵ frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”

²⁶ Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. ²⁷ Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[h]”

²⁸ Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

²⁹ Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. ³⁰ Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ ³¹ Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”

³² Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. ³³ Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ ³⁴ Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son^[i].”

De första lärjungarna

³⁵ Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, ³⁶ och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”

³⁷ De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. ³⁸ När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”

De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”

³⁹ Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. ⁴⁰ Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

⁴¹ Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus).^{[j] 42} Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[k]”

⁴³ Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” ⁴⁴ Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

⁴⁵ Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

⁴⁶ ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

⁴⁷ När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit^[l]. Det finns inget svek i honom.”

⁴⁸ ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

⁴⁹ Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

⁵⁰ Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” ⁵¹ Han sa vidare: ”Ja, sannerligen^[m] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”^[n]

Herrens andra tal: Behemot och Leviatan

40 Då svarade Herren Job från stormen:

Paulus försvarar sitt uppdrag som apostel

10 Jag, Paulus, som är så vag när jag är hos er och modig när jag är långt borta, vädjar till er vid Kristus mildhet och godhet: ² låt mig få slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som menar att jag styrs av själviska motiv. ³ Visserligen lever vi här i världen, men vi kämpar inte med världsliga metoder. ⁴ Nej, de vapen vi använder är inte mänskliga utan har Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen. Vi bryter ner alla tankebyggnader, ⁵ stolta argument och allt trotsigt som går emot kunskapen om Gud. Varje tanke tar vi till fånga och tvingar den att lyda Kristus. ⁶ Och vi är beredda att straffa all olydnad, så snart er lydnad blivit fullständig.

⁷ Ni betraktar allting på ett ytligt sätt. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, bör han förstå att vi tillhör Kristus lika mycket som han.^{[a] 8} Ja, även om jag skulle kunna skryta ännu mer med den myndighet vi har fått av Herren – en myndighet som är till för att bygga upp er, inte för att bryta ner – skulle jag inte behöva skämmas. ⁹ Men jag vill inte att det ska verka som om jag är ute efter att skrämma er med mina brev. ¹⁰ En del säger ju: ”Hans brev är fulla av myndighet och kraft, men när han själv kommer hit, då är han ynklig och svag och inte mycket att lyssna på.” ¹¹ Men den som talar på det viset måste förstå att vad vi brevledes är i ord, på långt avstånd, det är vi i våra handlingar när vi är hos er.

¹² Vi kan inte tänka oss att jämföra eller likställa oss med de människor hos er som bara framhäver sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva – så oförståndigt! ¹³ Vi vill dock inte överdrivet berömma oss själva, utan hålla oss inom den gräns Gud har gett oss: att vi skulle nå fram ända till er. ¹⁴ Om vi inte hade kommit till er, då hade vi överdrivit. Men nu var vi ju de första som kom till er med evangeliet om Kristus. ¹⁵ Vi vill inte ta åt oss äran för det arbete som andra har uträttat. Men när er tro växer sig starkare, hoppas vi att kunna arbeta ännu mera bland er. ¹⁶ Sedan kan vi gå vidare och förkunna evangeliet i regioner bortom er. Då behöver vi inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört. ¹⁷ ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”^{[b] 18} Den som framhåller sig själv består inte provet; det gör den som Herren rekommenderar.