M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud prövar Abraham
22 En tid senare prövade Gud Abraham. ”Abraham!” sa Gud. ”Här är jag”, svarade han. 2 ”Ta med dig din ende son, Isak, som du älskar, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig!”
3 Följande morgon steg Abraham upp tidigt och sadlade sin åsna. Han tog med sig två unga tjänare och sin son Isak, högg ved till brännoffret och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom. 4 På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.
5 ”Stanna här med åsnan”, sa Abraham till de unga männen, ”så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.[a]” 6 Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar elden och kniven. Tillsammans fortsatte de vidare.
7 ”Far”, sa Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Då frågade Isak: ”Vi har ved och eld, men var är lammet till offret?” 8 ”Gud ska utse ett offerlamm, min son”, svarade Abraham, medan de gick vidare.
9 När de kom fram till platsen som Gud hade talat om för Abraham, byggde han ett altare och på det lade han i ordning veden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden. 10 Så höjde Abraham kniven för att slakta sin son.
11 Då ropade Herrens ängel från himlen: ”Abraham! Abraham!” ”Här är jag!” svarade han. 12 ”Rör inte pojken och skada inte honom på något sätt! Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens undanhållit från mig din son, din ende son.”
13 Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son. 14 Abraham kallade platsen ”Herren utser”. I dag har det blivit till ett ordspråk: ”Herren utser[b] på sitt berg”.
15 Sedan ropade Herrens ängel än en gång på Abraham från himlen 16 och sa: ”Jag, Herren, svär vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit mig din son, din ende son från mig, 17 ska jag välsigna dig och göra dina efterkommande[c] så många att de blir lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att inta sina fienders städer. 18 Genom din avkomma ska alla världens folk bli välsignade, eftersom du har varit lydig mot mig.”
19 Sedan återvände Abraham till tjänarna och de reste tillbaka till Beer Sheva. Abraham bodde i Beer Sheva.
Isak
(22:20—25:11)
20 En tid därefter fick Abraham ett meddelande om att även Milka, Abrahams bror Nachors hustru, hade fått söner. 21 Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel, Arams far, 22 Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23 Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde alltså Milka åt Abrahams bror Nachor.
24 Med sin bihustru[d] Reuma hade Nachor också fyra andra barn, nämligen Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Mark 11:1-10; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)
21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar 2 och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där kommer ni genast att hitta ett åsnesto stå bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem, 3 och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”
4 Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten:
5 ”Säg till dotter Sion[a]:
’Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
ja, på ett åsneföl.’ ”[b]
6 De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och 7 tog med åsnan och fölet till honom. Sedan lade de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satt upp. 8 Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.[c] 9 Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade:
”Hosianna[d], Davids Son!”
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”
”Hosianna i höjden!”
10 Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” 11 Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”
Jesus rensar templet
(Mark 11:15-19; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)
12 Sedan gick Jesus in i templet och drev ut alla köpmännen och deras kunder ur templet. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.[e] 13 Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”[f]
14 Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. 15 Men när översteprästerna och de skriftlärda såg dessa märkliga under och små barn som ropade på tempelområdet: ”Hosianna, Davids Son”[g], blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” 16 ”Jo”, svarade Jesus. ”Men har ni inte läst:
’Av barns och småbarns mun
har du gjort en lovsång till dig[h]?’ ”
17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.
Jesus förbannar fikonträdet
(Mark 11:12-14; 11:20-24)
18 När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19 Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen, gick fram för att se om det fanns någon frukt på det men det fanns bara blad.[i] Då sa han till trädet: ”Aldrig mer ska du bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.
20 Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”
21 Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: om ni tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. 22 Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)
23 När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” 24 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” 25 ”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”
De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26 Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” 27 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Liknelsen om de två sönerna
28 ”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29 ’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30 Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31 Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”
Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. 32 Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Mark 12:1-12; Luk 20:9-19)
33 Hör nu på en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 34 När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.
35 Men lantbrukarna tog fast tjänarna, misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. 36 Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. 37 Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
38 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 39 Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.
40 Vad ska nu vingårdsägaren göra med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” 41 Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”
42 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
Det är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’[j]
43 Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som bär dess frukt. 44 Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[k]”
45 När översteprästerna och fariseerna hörde Jesus liknelser, förstod de att det var dem han talade om. 46 Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet.
Jerusalem befolkas
(1 Krön 9:1-17)
11 Folkets ledare bosatte sig i Jerusalem, och det övriga folket kastade lott så att var tionde familj fick bosätta sig i Jerusalem, den heliga staden, medan de övriga nio fick bosätta sig i andra städer. 2 Några flyttade frivilligt till Jerusalem och välsignades av folket.
3 Detta är huvudmännen i provinsen som bodde i Jerusalem (i Judas städer bodde var och en på sin egendom i sin stad, israeliter, präster, leviter, tempeltjänare och ättlingar till Salomos tjänare).
4 En del ättlingar till Juda och Benjamin bodde i Jerusalem.
Judas ättlingar:
Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel av Peres släkt; 5 Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojariv, son till Sakarja av Shelas släkt. 6 Peres släkt som bodde i Jerusalem utgjorde sammanlagt 468 vapenföra män.
7 Dessa var Benjamins ättlingar:
Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8 och efter honom Gabbaj och Sallaj[a], 928. 9 Deras befälhavare var Joel, Sikris son, och Juda, Hassenuas son, var den näst högste befälhavaren i staden[b].
10 Präster:
Jedaja, Jojarivs son, Jakin, 11 Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, föreståndaren för Guds hus, 12 och deras släktingar, som utförde arbetet i templet, 822, och Adaja, son till Jerocham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashchur, son till Malkia, 13 och hans släktingar, familjeöverhuvuden, 242, och Amasaj, son till Asarel, son till Achsaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14 och hans släktingar, tappra krigare, 128. Deras befälhavare var Savdiel, Haggedolims son.
15 Leviter:
Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, son till Bunni, 16 Shabbetaj och Josavad, som ledde arbetena utanpå Guds hus och hörde till leviternas huvudmän. 17 Vidare Mattanja, son till Mika, son till Savdi, son till Asaf, som ledde lovsången och bönen, hans släkting Bakbukja, som var närmast honom; Avda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18 Sammanlagt fanns det 284 leviter i den heliga staden.
19 Dörrvakter var:
Ackuv, Talmon och andra ur deras släkt, som höll vakt vid portarna, 172.
20 Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i Juda städer där de hade sina arvslotter.
21 Tempeltjänarna bodde på Ofel, och Sicha och Gishpa var deras föreståndare.
22 Föreståndare för leviterna i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hashavja, son till Mattanja, son till Mika, en ättling till Asaf, han som ansvarade för sången i tjänsten i Guds hus. 23 För dem fanns en kunglig förordning utfärdad för deras dagliga tjänst.
24 Petachja, son till Meshesavel och ättling till Serach, Judas son, var kungens medhjälpare i allt som rörde folket.
25 När det gäller orter med omgivande åkrar, bodde en del av Judas ättlingar i Kirjat-Arba med kringliggande byar, Divon med kringliggande byar, Jekavseel och byarna runtomkring, 26 i Jeshua, Molada, Bet Pelet, 27 Hasar Shual, Beer Sheva med dess byar, 28 Siklag, Mekona med dess byar, 29 i En-Rimmon, Sora, Jarmut, 30 Sanoach, i Adullam och byarna runtomkring, Lakish med närliggande områden och Aseka med dess byar.
De slog sig ner från Beer Sheva till Hinnoms dal.
31 En del av Benjamins ättlingar bodde i Geva, Mikmas, Aja, Betel med kringliggande byar, 32 Anatot, Nov, Ananja, 33 Hasor, Rama, Gittajim, 34 Hadid, Sevoim, Nevallat, 35 Lod, Ono och i Timmermansdalen.
36 Från leviternas avdelningar fördes några över från Juda till Benjamin.
Paulus fortsätter resan mot Jerusalem
21 Sedan vi skilts från dem, seglade vi direkt ner till Kos. Nästa dag nådde vi Rhodos och fortsatte därifrån till Patara. 2 Där fann vi ett fartyg som skulle gå till Fenikien och vi gick ombord och seglade iväg. 3 Vi siktade Cypern och passerade söder om ön med kurs mot Syrien och kom till Tyros där fartyget skulle lossa lasten. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade hos dem en vecka. Genom Anden varnade de Paulus för färden till Jerusalem[a] 5 men när veckan hade gått, gav vi oss iväg för att fortsätta resan. Alla, även kvinnor och barn följde med oss ut ur staden och ner till stranden. Där bad vi tillsammans 6 och tog farväl av varandra. Sedan gick vi ombord och de andra återvände hem igen.
7 Från Tyros kom vi till Ptolemais, slutmålet för vår sjöresa. Också där hälsade vi på de troende och stannade hos dem en dag. 8 Sedan fortsatte vi till Caesarea där vi bodde hemma hos förkunnaren Filippos som var en av de sju. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som kunde profetera.
10 Under besöket där som varade i flera dagar kom en profet från Judeen för att träffa oss. Han hette Agabos. 11 Han tog Paulus bälte, band sina fötter och händer med det och sa: ”Den heliga Anden säger: ’På det här sättet ska ägaren till detta bälte bindas av judarna i Jerusalem och överlämnas till hedningarna.’ ” 12 Vi som hörde detta, både vi och de som bodde där, försökte då övertala Paulus att inte fortsätta till Jerusalem.
13 Men han sa: ”Varför gör ni så, gråter och gör mig tung om hjärtat? Jag är beredd att inte bara hamna i fängelse i Jerusalem utan också att dö för Herren Jesus skull.” 14 När vi förstod att han inte tänkte ändra sig, lugnade vi ner oss och sa: ”Låt det bli som Herren vill!”
15 Efter de här dagarna gjorde vi oss klara och fortsatte mot Jerusalem. 16 Några av lärjungarna i Caesarea följde med oss en bit och visade vägen till Mnasons hus där vi fick bo. Han kom från Cypern och var en av de tidiga lärjungarna.
Paulus kommer fram till Jerusalem
17 När vi kom fram till Jerusalem, blev vi hjärtligt välkomnade av de troende. 18 Dagen efter vi hade anlänt, tog Paulus med oss hem till Jakob[b] och där samlades också de andra församlingsledarna. 19 Sedan vi hälsat på dem, berättade Paulus i detalj om sitt arbete, vad Gud hade gjort genom honom bland andra folk.
20 När de hörde detta, hyllade de Gud. Sedan sa de till Paulus: ”Du vet, vår broder, att tusentals judar har kommit till tro här och de är alla ivriga att följa lagen. 21 Nu har ett rykte spridits i Jerusalem att du lär de judar som bor bland andra folk att vända sig bort från Mose och att du har sagt att de inte behöver omskära sina söner eller följa våra traditioner. 22 Något måste därför göras, för de kommer säkert att få reda på att du är här.
23 Detta är vårt förslag: Här finns fyra män som har gett ett löfte.[c] 24 Ta med dig dem och gå igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Betala sedan för dem så att de kan raka sina huvuden. Då förstår alla att ryktena om dig är falska och att du själv håller och följer lagen.
25 När det gäller troende från andra folk har vi meddelat vårt beslut och skrivit att de ska avhålla sig från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral.[d]”
Paulus arresteras i templet
26 Paulus tog då nästa dag männen med sig och gick igenom reningsceremonin tillsammans med dem. Han gick sedan in i templet och meddelade offentligt när reningstiden skulle vara över och att offer då skulle bäras fram för var och en av dem.
27 Men precis innan de sju dagarna var slut, fick några judar från provinsen Asien syn på Paulus i templet och hetsade upp folket mot honom. De grep tag i honom 28 och skrek: ”Israeliter! Hjälp oss! Här är den man som överallt lär ut sådant som är emot vårt folk och vår lag och denna plats. Nu har han till och med tagit med sig greker in i templet och orenat[e] denna heliga plats.” 29 De hade nämligen sett Paulus nere i staden tillsammans med Trofimos från Efesos och antog att Paulus hade tagit med honom till templet.
30 Så kom hela staden i uppror och folk kom springande. De grep Paulus och släpade ut honom ur templet och portarna stängdes genast. 31 De tänkte döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror. 32 Han ryckte därför snabbt ut med sina soldater och officerare och när folkhopen fick se kommendanten och soldaterna, upphörde de att misshandla Paulus. 33 Kommendanten gick genast fram och arresterade Paulus och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var och vad han hade gjort. 34 Men folket skrek än det ena än det andra och kommendanten kunde i förvirringen inte få någon klarhet i vad de menade. Han befallde därför att Paulus skulle tas med till fästningen. 35 När man kom till trappan, trängdes folket så våldsamt att soldaterna fick bära honom. 36 Folkhopen som följde efter ropade: ”Döda honom!”
Paulus försvarstal inför folket
37 Men just när Paulus skulle föras in i fästningen, sa han till kommendanten: ”Får jag säga några ord till dig?”
”Kan du grekiska?” undrade kommendanten. 38 ”Är du inte den där egyptern som ledde ett uppror för en tid sedan och tog med sig 4 000 beväpnade rebeller ut i öknen?”
39 Paulus svarade: ”Jag är en jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en viktig stad. Jag ber därför att du ska låta mig tala till folket.”
40 Kommendanten gav honom då sitt tillstånd och Paulus gjorde tecken till folket uppifrån trappan att han hade något att säga. När alla hade tystnat, började han sedan tala till dem på hebreiska:
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.