M’Cheyne Bible Reading Plan
2 Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. 2 Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. 3 Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.
Adam och Eva
4 Här följer berättelsen[a] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, 6 men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Då formade Herren en människa[b] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa[c]. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. 10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. 11 Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. 12 Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. 13 Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. 14 Den tredje floden heter Tigris[d] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. 16 Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, 17 utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag[e] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” 19 Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. 20 Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam[f]. 21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. 22 Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.
23 Adam sa:
”Hon är mitt eget kött och mina egna ben!
Hon är tagen ur en man,
och hon ska kallas kvinna[g].”
24 Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.
25 Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.
Österländska stjärntydare hyllar Jesus
2 Jesus föddes i Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Då kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2 och frågade: ”Var finns judarnas nyfödda kung? Vi har sett hans stjärna gå upp i vårt eget land och har kommit för att hylla[a] honom.”
3 Kung Herodes blev skräckslagen, och hela Jerusalem med honom. 4 Han kallade därför samman folkets överstepräster och skriftlärda[b] och frågade dem om de visste var Messias skulle födas.
5 ”I Betlehem i Judeen”, svarade de, ”för så här skrev profeten:
6 ’Du Betlehem i Judas land,
du är inte den mest oansenlige bland Judas furstar,
för en härskare ska komma från dig,
en som blir en herde för mitt folk Israel.[c]’ ”
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna igen för att få reda på den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. 8 ”Res till Betlehem och leta efter barnet”, sa han till dem. ”Och när ni har hittat det, kom då tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan resa dit och hylla[d] det.”
9 Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg, och då visade sig den stjärna igen som de hade sett gå upp i deras eget land. Den gick före dem tills den stannade över det ställe där barnet fanns.
10 Stjärntydarna blev mycket glada då de fick se stjärnan, 11 och de gick in i huset och fann barnet och hans mor, Maria. Där föll de ner för honom och hyllade[e] honom. Sedan tog de fram sina kistor och gav barnet gåvor. Det var guld, rökelse och myrra[f]. 12 Men när de skulle återvända till sitt eget land, reste de aldrig tillbaka till kung Herodes, för de hade varnats för det genom en dröm, och därför tog de en annan väg.
Flykten till Egypten
13 När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.”
14 Då gav sig Josef iväg till Egypten tillsammans med barnet och hans mor 15 och stannade där tills Herodes hade dött. Genom detta gick det i uppfyllelse som Herren hade förutsagt genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min Son.”[g]
16 Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna. 17 Då gick det i uppfyllelse som profeten Jeremia förutsagt:
18 ”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för de finns inte mer.”[h]
Hemkomsten till Israel
19 När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 och sa till honom: ”Gör dig klar, ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka till Israels land, för de som försökte döda barnet är döda.”
21 Josef återvände då genast till Israels land med barnet och hans mor. 22 Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son, Archelaos, nu hade blivit kung i Judeen. I en annan dröm blev han därför uppmanad att resa till Galileen 23 och bosatte sig i staden Nasaret. Genom detta gick det i uppfyllelse som profeterna förutsagt: Han ska kallas nasaré.[i]
De som återvände med Serubbabel
(Neh 7:6-73)
2 Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.
2 De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana.
Detta var antalet israelitiska män:
3 Paroshs släkt: 2 172
4 Shefatjas släkt: 372
5 Arachs släkt: 775
6 Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 812
7 Elams släkt: 1 254
8 Sattus släkt: 945
9 Sackajs släkt: 760
10 Banis släkt: 642
11 Bevajs släkt: 623
12 Asgads släkt: 1 222
13 Adonikams släkt: 666
14 Bigvajs släkt: 2 056
15 Adins släkt: 454
16 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98
17 Besajs släkt: 323
18 Joras släkt: 112
19 Hashums släkt: 223
20 Gibbars släkt: 95
21 Männen från Betlehem: 123
22 Männen från Netofa: 56
23 Männen från Anatot: 128
24 Männen från Asmavet: 42
25 Männen från Kirjat-Jearim[a], Kefira och Beerot: 743
26 Männen från Rama och Geva: 621
27 Männen från Mikmas: 122
28 Männen från Betel och Aj: 223
29 Männen från Nebo: 52
30 Magbishs släkt: 156
31 den andre Elams släkt: 1 254
32 Harims släkt: 320
33 Lods, Hadids och Onos släkt: 725
34 Jerikos släkt: 345
35 Senaas släkt: 3 630.
36 Präster:
Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973
37 Immers släkt: 1 052
38 Pashchurs släkt: 1 247
39 Harims släkt: 1 017.
40 Leviter:
Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.
41 Sångare:
Asafs släkt: 128.
42 Dörrvaktare:
Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,
Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt: 139.
43 Tempeltjänare:
Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,
44 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,
45 Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt,
46 Hagavs släkt, Shalmajs släkt, Hanans släkt,
47 Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt,
48 Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt,
49 Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt,
50 Asnas släkt, Meunims släkt, Nefusims släkt,
51 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,
52 Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,
53 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,
54 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
55 Ättlingar till Salomos tjänare:
Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt,
56 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,
57 Shefatjas släkt, Hattils släkt,
Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt.
58 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.
59 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel.
60 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 652.
61 Av prästsläkter:
Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,
han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.
62 De letade i sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 63 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.
64 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 65 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 200 sångare, både män och kvinnor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.
68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle återuppbyggas på sin plats. 69 De gav var och en efter sin förmåga till tempelfonden: 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor[b] och 100 prästdräkter.
70 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer.
2 När pingstdagen[a] kom, var de troende alla samlade. 2 Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. 3 Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. 4 Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.
5 Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem 6 och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. 7 De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen 8 och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. 9 Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, 10 Frygien, Pamfylien,[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, 11 både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” 12 De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” 13 Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”
Petrus tal på pingstdagen
14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! 15 De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. 16 Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:
17 ’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud,
att jag ska utgjuta min Ande över alla människor.
Era söner och döttrar ska profetera,
era unga män ska se syner,
och era gamla män ska ha drömmar.
18 Också över mina tjänare och tjänarinnor
ska jag på den tiden utgjuta min Ande,
och de ska profetera.
19 Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen
och nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 Solen ska vändas i mörker
och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer.
21 Men var och en som åkallar Herrens namn
ska bli räddad.’[c]
22 Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. 23 Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa[d] människor spika fast honom och döda honom. 24 Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.
25 David sa ju om honom:
’Jag har alltid Herren inför mig,
eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
26 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel,
också min kropp vilar i det hoppet,
27 att du inte ska lämna mig kvar i dödsriket,
eller låta din Helige förmultna.
28 Du visar mig vägen till livet,
du fyller mig med glädje inför dig.’[e]
29 Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. 30 Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. 31 Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ 32 Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.
33 Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.[f] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. 34 David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:
’Herren sa till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida,
35 tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.” ’[g]
36 Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”
37 När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”
38 Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. 39 För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”
40 Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” 41 De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.
De troende samlas
42 De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[h] tillsammans och bad. 43 Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. 44 Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. 46 Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, 47 de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.