M’Cheyne Bible Reading Plan
De tio buden på nya stentavlor
34 Herren sa till Mose: Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på nytt skriva de ord som fanns på tavlorna du slog sönder.
2 Gör dig klar att i morgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget.
3 Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era hjordar gå och beta i närheten av berget.
4 Mose högg ut två stentavlor, lika de första han haft, och steg tidigt på morgonen upp på berget Sinai, som Herren hade sagt till honom, och han hade tavlorna med sig.
5 Då steg Herren ner i molnpelaren och ställde sig bredvid honom och gick förbi honom och ropade ut sitt namn.
6 Jag är Herren, den nådefulle och barmhärtige Guden, ropade han, som inte lätt blir vred men är stor i kärlek och sanning.
7 Jag, Herren, bevisar min trofasta kärlek till tusentals människor genom att förlåta deras synder, men jag låter inte den skyldige slippa straffet utan utkräver det av syndarens barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generation.
8 Mose föll då ner inför Herrens ansikte och tillbad
9 och sa: Om det är sant att jag funnit nåd inför dina ögon, Herre, gå då med oss till löfteslandet. Ja, det är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss våra synder och missgärningar och ta emot oss som dina egna.
10 Herren svarade: Ja, jag ska ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under som aldrig tidigare gjorts någonstans på hela jorden, och hela Israels folk ska få se Herrens makt, den väldiga makt som jag ska uppenbara på er.
11 Er del av förbundet blir att hålla alla mina bud. Då ska jag fördriva amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna för er.
12 Men var mycket noga med att inte kompromissa med folket i det land ni kommer till, för om ni gör det kommer ni snart att vandra på deras ogudaktiga vägar.
13 I stället ska ni riva ner deras avgudaaltaren, krossa deras stenstoder och hugga ner deras heliga träpålar.
14 Ni ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en Gud som kräver absolut trohet och fullkomlig överlåtelse.
15 Ni ska inte sluta fredsfördrag av något slag med de folk som bor i landet, för de är andligt sett prostituerade och otrogna mot mig genom att de offrar till andra gudar. Om ni blir vänner med dem och någon av dem inbjuder er att vara med och tillbe hans avgud, ligger det nära till hands att ni gör det.
16 Och ni kommer att acceptera att deras döttrar blir hustrur åt era söner. Då kommer era söner att bli otrogna mot mig genom att tillbe sina hustrurs gudar.
17 Se till att ni inte gjuter några fler avgudar åt er!
18 Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid under sju dagar, precis som jag har sagt åt er att göra under den bestämda tiden i april månad. Det var ju i den månaden som ni lämnade Egypten.
19 Allt förstfött av hankön ska tillhöra mig, även boskap, får och getter.
20 En förstfödd åsnefåle kan lösas med ett lamm, men om någon inte vill lösa in den, ska han krossa dess nacke. Men era förstfödda söner måste allesammans lösas in. Ingen får komma inför mig tomhänt.
21 Även under sådd och skörd ska ni bara arbeta sex dagar och vila på den sjunde.
22 Ni ska fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut.
23 Vid dessa högtider, liksom vid påsk, alltså tre gånger om året, ska hela den manliga befolkningen i Israel träda fram inför Herren.
24 Ingen ska anfalla eller erövra ert land när ni går fram inför Herren dessa tre gånger om året. Jag ska fördriva nationerna åt er och utvidga era gränser.
25 Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon.
26 Det bästa av den första skörden varje år ska ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk.
27 Och Herren sa till Mose: Skriv ner dessa lagar som jag har gett dig, för de är villkoren för mitt avtal med dig och med Israel.
28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Medan han var där skrev Gud ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna.
29 När Mose kom tillbaka ner från berget med stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han varit tillsammans med Gud.
30 Hans ansikte sken så att Aron och folket i Israel var rädda för att närma sig honom.
31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem.
32 Senare kom allt folket till honom, och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på berget.
33 När Mose hade slutat tala med dem hängde han en slöja över sitt ansikte,
34 men varje gång han gick in för att tala med Herren, tog han av slöjan. När han kom ut igen talade han om för folket vilka instruktioner Gud hade gett honom,
35 och folket kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen till nästa gång han skulle tala med Gud.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
13 Det var kvällen före påskhögtiden, och Jesus visste att den kommande natten skulle bli hans sista på jorden innan han återvände till Fadern.
2 Redan under kvällsmåltiden hade djävulen intalat Judas Iskariot, Simons son, att det var rätt kväll att fullfölja planerna att förråda Jesus.
3 Jesus visste att Fadern hade gett honom allt och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud.
4 Han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig.
5 Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken.
6 När han kom till Petrus sa denne till honom: Herre, inte ska du tvätta våra fötter.
7 Jesus svarade: Du förstår ännu inte vad jag gör, men en dag ska du förstå det.
8 Nej, protesterade Petrus, aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!Men om jag inte gör det så kan du inte vara min lärjunge, svarade Jesus.
9 Då ropade Petrus: Tvätta då inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet.
10 Jesus svarade: Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara fullständigt ren. Nu är ni rena, men det gäller inte er alla.
11 Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var det han menade när han sa att de inte alla var rena.
12 När han hade tvättat deras fötter tog han på sig manteln igen och satte sig ner och frågade: Förstår ni vad jag har gjort?
13 Ni kallar mig 'Mästare' och 'Herre
14 Och eftersom jag, Herren och Läraren, har tvättat era fötter, så är ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
15 Jag har gett er ett exempel som ni ska följa: Gör som jag har gjort med er.
16 Det är sant att tjänaren inte är större än sin mästare. Inte heller är budbäraren viktigare än den som sände honom.
17 Det ska bli till stor glädje för er om ni förstår detta och praktiserar det.
18 Jag säger inte dessa ord till er alla, men jag vet vilka jag har utvalt. Skriften säger: 'En som äter tillsammans med mig ska förråda mig
19 Jag säger det nu, så att ni när det händer kan tro att jag är den jag är.
20 Det är sant att den som välkomnar den som jag sänder, välkomnar mig. Och att ta emot mig är att ta emot Fadern, som har sänt mig.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
21 I samma ögonblick blev Jesus upprörd i sitt innersta och ropade: Ja, det är sant, en av er kommer att förråda mig!
22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena.
23 Jag satt närmast Jesus vid bordet och eftersom jag var hans närmaste vän, bad
24 Petrus mig fråga honom vem det var som skulle begå denna fruktansvärda handling.
25 Jag vände mig därför till Jesus och frågade: Herre, vem är det?
26 Han svarade: Det är den som jag ger det här brödstycket som jag nu doppar i skålen.Och när han hade gjort det gav han det till Judas, Simon Iskariots son.
27 Och från det ögonblicket hade Satan Judas helt i sitt våld. Då sa Jesus till honom: Gör det som du har i sinnet, men gör det snart.
28 Ingen av de andra vid bordet förstod vad Jesus menade.
29 Några trodde att han bad honom att gå ut och köpa det man behövde för högtiden eller att ge något till de fattiga, eftersom Judas hade hand om pengarna.
30 Judas reste sig omedelbart och gick ut i natten.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Så snart Judas hade gått sa Jesus: Nu har stunden kommit då Gud ska visa vem Människosonen verkligen är, och därigenom ska Guds härlighet bli synlig.
32 För Gud ska ge honom sin egen härlighet, och det kommer att ske mycket snart.
33 Mina kära barn, det dröjer bara några korta ögonblick innan jag måste lämna er och gå bort! Ni ska söka efter mig, men det som jag redan har sagt till de judiska ledarna, säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
34 Därför ger jag er nu ett nytt bud: älska varandra lika mycket som jag har älskat er.
35 Er kärlek till varandra ska visa världen att ni är mina lärjungar.
36 Petrus sa: Herre, vart går du? Jesus svarade: Ni kan inte gå med mig nu, men ni ska följa efter senare.
37 Men varför kan jag inte komma med nu? undrade han. Jag är beredd att dö för dig.
38 Jesus svarade: Dö för mig? Nej, innan tuppen gal i morgon bitti ska du tre gånger neka till att du överhuvud taget känner mig!
Ordspråk som påverkar livet
10 Detta är Salomos ordspråk:Lycklig är den man som har en förståndig son, men den mor som har en oförståndig son får bekymmer.
2 Det man skaffat sig genom bedrägeri för inget gott med sig. Ärlighet däremot räddar från döden.
3 Herren låter inte en rättfärdig människa svälta ihjäl, inte heller låter han den ogudaktige få det han vill ha.
4 Lata människor blir snart fattiga, men den som arbetar hårt blir rik.
5 En vis ung man bärgar sitt hö medan solen skiner, men det är en skam att se en ung man sova under skördetiden.
6 En rättfärdig människa överhopas med välsignelser, men den ogudaktige bär på förbannelser.
7 Rättfärdiga människor kommer man gärna ihåg, även efter deras död, men de ogudaktiga glömmer man fort.
8 Den som är vis tar gärna emot undervisning, men en självsäker pratmakare faller platt till marken.
9 En god människa är lugn och trygg, men en brottsling blir snart avslöjad.
10 Att leka med synden leder till sorg. En kraftig tillrättavisning leder till frid.
11 Det är sanning och liv i vad en god människa säger, men den ogudaktiges mun är full av förbannelser.
12 Hatet underblåser gräl, men kärleken har överseende med förolämpningar.
13 Människor med sunt förnuft är bra rådgivare, men de oförnuftiga får sitt straff.
14 En vis man tänker över sina ord. Bara en dåre talar om allt han vet, och det leder bara till sorg och elände.
15 Den rikes rikedom är hans styrka. Den fattiges fattigdom är hans förbannelse.
16 Vad den gudfruktige förtjänar leder till liv. Den ogudaktige däremot sätter sig i skuld.
17 Den som lyssnar när han blir tillrättavisad är på rätt väg. Den som vägrar lyssna går vilse.
18 Den som hatar han är en lögnare och den som skvallrar han är en dåre.
19 Prata inte så mycket! Då riskerar du att säga något galet. Den förståndige tänker därför på vad han säger.
20 När en gudfruktig människa talar är det värt att lyssna till henne, men dårars ord är inget värda.
21 Den gudfruktige ger goda råd, men den oförståndige dör därför att han saknar sunt förnuft.
22 Det är bara den som Herren välsignar som blir rik. Tro inte att du blir det genom hårt arbete.
23 En dåres nöje består i att vara dåraktig. En vis mans nöje består i att vara vis!
24 Vad den ogudaktige fruktar händer alltid, och vad den gudfruktige hoppas på slår alltid in.
25 Olyckan far fram som en stormvind, och de ogudaktiga förs bort med den. Men den gudfruktige står fast förankrad.
26 En lat tjänsteman är en plåga för arbetsgivaren, lika irriterande som rök i ögonen eller som ättika på tungan.
27 Den som tar Herren på allvar och lyder honom kommer att leva länge. Hur kan då de ogudaktiga vänta sig ett långt, gott liv?
28 De rättfärdiga kan se framåt med glädje, men de ogudaktiga har ingenting att vänta sig.
29 Herren skyddar de uppriktiga och ärliga, men de ogudaktiga störtar han i fördärvet.
30 De rättfärdiga kan alltid känna sig trygga, men de ogudaktiga ska förlora allt.
31 De rättfärdiga ger goda råd, men lögnarens mun borde täppas till.
32 De ärliga talar om sådant som kan vara till hjälp. De ogudaktiga däremot säger bara sådant som ställer till skada.
Guds plan inte längre hemlig
3 Jag, Paulus, Kristi tjänare, sitter här i fängelset för er skull, därför att jag har predikat att ni som inte är judar också är en del av Guds hus.
2-3 Ni har säkert redan hört att Gud har gett mig i uppgift att berätta för alla folk att Gud älskar dem. Det har jag tidigare helt kort skrivit om i ett av mina brev. Gud själv har avslöjat denna hemliga plan för mig, som innebär att alla människor är inneslutna i hans nåd.
4 Om ni läser mitt brev så ska ni själva komma till klarhet om denna plan.
5 Förr lät Gud inte människor få del av den planen, men nu har han genom den helige Ande låtit sina apostlar och profeter förstå den.
6 Och detta är hemligheten: alla andra folk ska tillsammans med judarna helt och fullt få del i alla de rikedomar som Guds barn får ärva. Båda är välkomna att tillhöra hans församling, och alla Guds löften om välsignelser genom Kristus gäller dem båda, när de tar emot de goda nyheterna om Kristus och vad han har gjort för dem.
7 Gud har gett mig förmånen att få berätta för alla om denna plan, och han har gett mig sin kraft och särskilda utrustning, för att jag ska kunna göra det väl.
8 Tänk bara! Trots att jag inte hade gjort något för att förtjäna det, och fastän jag är sämre än den sämsta av alla kristna som finns, fick jag förtroende att förkunna för andra folk om de ofantliga rikedomar som finns hos Kristus.
9 Jag får också förklara för alla människor att Gud inte bara är judarnas utan alla folks Frälsare. Detta hade han som skapat allt planerat i hemlighet redan från världens början.
10 Vad var hans skäl till detta? Jo, att alla himlens makter skulle inse hur otroligt vis Gud är när de ser både judar och andra folk förenade tillsammans i hans församling.
11 På så sätt förverkligar nu Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre, den plan han haft från början.
12 Nu kan vi frimodigt komma till Gud och veta att han med glädje hälsar oss välkomna, när vi kommer tillsammans med Kristus och tror på honom.
13 Tappa inte modet för att jag sitter fängslad. Det är för er som jag lider. Ni borde känna er hedrade och uppmuntrade eftersom det kommer er tillgodo.
Guds underbara plan
14-15 När jag tänker på storheten och visheten i Guds plan, faller jag ner på mina knän och ber till honom. Han är verkligen far till allt, och allt skapat i himlen och på jorden har honom att tacka för det liv de fått.
16 Därför ber jag till Gud att han av sina underbara, obegränsade resurser ska ge er den helige Andes mäktiga kraft till styrka för er inre människa.
17 Och jag ber att Kristus ska få allt större rum i era hjärtan och genom tron bo i er. Jag önskar att era rötter ska tränga djupt ner i Guds underbara kärleks mylla,
18-19 och att ni ska kunna känna och förstå ? precis som alla Guds barn borde ? hur l¦ngt Guds kärlek sträcker sig, och hur vid och djup och hög den verkligen är. Jag önskar att ni också ska få uppleva hans kärlek till er själva, fastän den är så stor att ni aldrig kommer att se dess slut eller helt känna eller förstå den. På så¦ sätt kommer ni till sist att bli helt uppfyllda av denna gudomliga kärlek.
20 Äran tillhör Gud, som kan göra mycket mer än vi någonsin skulle våga be eller ens drömma om. Ja, oändligt mycket mer än våra högsta önskningar, böner och tankar och mer än allt vi kan hoppas. Så stor är den kraft som verkar inom oss.
21 Därför vill vi i hela församlingen lovprisa Jesus Kristus i all evighet och för alla tider.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®