M’Cheyne Bible Reading Plan
Allt förstfött tillhör Herren
1-2 Herren sa till Mose: Avskilj Israels alla förstfödda söner åt mig, och varje förstfött djur av hankön!
3 Då sa Mose till folket: Det här är en dag som ni alltid ska fira, den dag då ni lämnade Egypten och blev fria från slaveriet. Det var ju genom märkliga under som Herren ledde er ut därifrån. Kom nu ihåg att ni inte får äta bröd som är jäst när ni firar högtiden. Ni får inte ens ha jäst i era hem.
4-5 Det är alltså på den här dagen, i april varje år, som ni ska fira minnet av ert uttåg. Det ska ni göra när Herren har låtit er komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, det land som han lovade era förfäder och som 'flyter av mjölk och honung'.
6-7 Under sju dagar ska ni äta ojäst bröd, och det får inte heller finnas någon jäst i era hem eller någon annanstans inom landets gränser. På den sjunde dagen ska det sedan hållas en stor fest.
8 Under dessa högtidsdagar varje år ska ni berätta för era barn att det är minnet av vad Herren gjorde för er när ni lämnade Egypten som ni firar.
9 Denna årliga högtidsvecka ska påminna er om att ni är hans eget folk, precis som om han hade satt sitt märke på er hand och panna, så att hans lag alltid ska vara på era läppar, för med stark hand har Herren fört er ut ur Egypten.
10 Fira alltså denna högtid varje år i april.
11 Och när ni kommer in i landet som Herren lovade era förfäder för länge sedan, det land där kananeerna nu bor,
12 ska alla förstfödda söner och allt förstfött bland boskapen tillhöra Herren, och ni ska ge dem åt honom.
13 En förstfödd åsna kan man köpa tillbaka från Herren med ett får eller en killing, men om ni inte vill friköpa den ska åsnan dödas. Era förstfödda söner måste ni däremot friköpa.
14 När era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder allt det här?
15 Farao ville inte släppa oss, och därför dödade Herren allt förstfött i hela Egypten, både bland människor och djur. Det är därför vi nu överlämnar allt förstfött av hankön till Herren. Men de äldsta sönerna köper vi alltid tillbaka.'
16 Än en gång säger jag att denna högtid ska visa er att ni är Guds folk, precis som om han hade satt sitt märke på era pannor. Det är en påminnelse om att Herren genom sin makt ledde oss ut ur Egypten.
Molnet och elden
17-18 När Farao slutligen släppte folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, trots att detta hade varit genaste vägen från Egypten till det utlovade landet. Anledningen var att Gud tänkte att folket skulle förlora modet, om de måste föra krig för att ta sig fram. De kunde ju ångra sig och vilja vända tillbaka. Gud ledde dem därför en annan väg, som gick genom öknen utmed Röda havet.
19 Mose tog med sig Josefs ben. Josef hade fått folket att genom en ed lova att göra detta den dag Gud ledde folket ut ur Egypten. Han var nämligen övertygad om att den dagen skulle komma.
20 När de lämnat Suckot slog de läger i Etam, just där öknen började.
21 Herren ledde dem med en molnpelare om dagen och med en eldpelare om natten. På så sätt kunde de vandra både dag och natt,
22 och de förlorade aldrig molnet eller elden ur sikte.
Liknelsen om mannen som förskingrade
16 Jesus berättade sedan detta för sina lärjungar: En rik man anställde en kamrer för att sköta hans affärer, men snart kom det ut ett rykte om att kamrern var totalt ohederlig.
2 Arbetsgivaren kallade därför in honom och sa: 'Vad är det jag hör! Du förskingrar ju! Gör i ordning din redovisning för du är avskedad.'
3 Kamrern tänkte för sig själv: 'Vad ska jag göra nu? Jag har blivit avskedad. Jag orkar inte gå ut och gräva diken, och jag skäms för att tigga.
4 Jo, jag vet vad jag ska göra! Och när jag är klar kommer jag att ha många vänner, som tar hand om mig när jag blir arbetslös.'
5-6 Därför inbjöd han alla som var skyldiga hans arbetsgivare pengar att komma och diskutera situationen. Han frågade den förste: 'Hur mycket är du skyldig honom?''Min skuld är hundra fat olivolja
7 'Och hur mycket är du skyldig honom?' frågade han en annan.'Hundra säckar vete
8 Den rike mannen var tvungen att beundra skojaren för att han var så slug. Och det är sant att de som hör till denna världen beter sig klokare mot varandra än vad de gudfruktiga gör.
9 Ja, det rådet ger jag er: Använd era materiella tillgångar till att skaffa er vänner, för när pengarna har förlorat sitt värde kan de ta emot er i himlen.
10 Bara den som är ärlig i det lilla kommer också att vara det i det stora. Och om man inte kan lita på er i småsaker, så kommer man aldrig att anförtro er det som är viktigt.
11 Om ni är opålitliga i fråga om jordisk rikedom, vem vill då anförtro er himmelrikets sanna rikedomar?
12 Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, hur ska Gud då kunna ge er det som tillhör er?
13 Varken ni eller någon annan kan tjäna två herrar. Ni kommer att vara lojala mot den ene och illojala mot den andre, eller ni kommer att se upp till den ene och se ner på den andre. Därför måste ni bestämma er. Man kan inte vara slav under pengar och samtidigt tjäna Gud.
14 När fariseerna hörde detta hånade de Jesus. De älskade nämligen pengar.
15 Då sa han till dem: Ni går omkring och ser förnäma och fromma ut när ni uppträder offentligt. Men Gud känner er och vet hur onda ni är, och han avskyr människor som försöker göra intryck.
16 Tills Johannes döparen började predika var Moses lag och profeternas budskap folkets vägvisare. Men så kom Johannes med de goda nyheterna att Guds rike stod för dörren. Och nu tränger ivriga människoskaror på för att komma in.
17 Men det betyder inte att lagen har förlorat sin kraft på en enda punkt. Tvärtom! Den är starkare och mer orubblig än himmel och jord.
18 Så en annan sak. Den som skiljer sig från sin hustru och lever tillsammans med någon annan gör sig skyldig till äktenskapsbrott. Men också den som gifter sig med en frånskild kvinna gör sig skyldig till äktenskapsbrott.
Den rike och den fattige
19 Det var en gång en rik man, sa Jesus, som var mycket välklädd och som var dag levde i stor lyx.
20 En dag kom en sjuk tiggare som hette Lasaros till hans dörr.
21 När han låg där och hoppades att han skulle få av resterna som blev över från den rike mannens bord kom hundarna och slickade hans öppna sår.
22 Slutligen dog tiggaren och fördes av änglarna till den plats där inget lidande mera finns. Den rike mannen dog också och blev begravd.
23 När han slog upp sina ögon var han i dödsriket, och han plågades svårt. Långt borta såg han Lasaros vid Abrahams sida.
24 'Fader Abraham
25 Men Abraham sa till honom: 'Min son , kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig medan Lasaros inte hade någonting. Nu är han här för att tröstas och du för att plågas.
26 Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.'
27 Då sa den rike mannen: 'Fader Abraham, var snäll och skicka honom då
28 till mina fem bröder för att varna dem för detta helvete, så att de inte kommer hit när de dör.'
29 Men Abraham sa: 'Skriften har gång på gång varnat dem. Dina bröder kan lyssna till Mose och profeterna.'
30 Den rike mannen svarade: 'Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, kommer de att ändra sig!'
31 Men Abraham sa: 'Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att lyssna ens om någon kommer tillbaka från de döda.'
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.
2-3 Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.
4 Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.
5 Om jag har ljugit och varit falsk,
6 låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.
7-8 Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har längtat efter en annan mans hustru,
10 låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.
11 Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.
12 Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.
13 Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud
14 om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?
15 Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.
16 Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja
17 eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,
18 men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.
19-20 Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,
21 om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,
22 ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,
23 än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?
24 Om jag hade litat på pengar
25 och min lycka varit grundad på rikedom,
26 eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,
27 och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,
28 måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.
29 Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,
30 men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!
31 Om mina tjänare någonsin behövt svälta,
32 men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!
33 Om jag som Adam försökt dölja min synd
34 av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!
35 Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken!Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.
36 Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.
37 Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.
38-39 Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,
40 låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn.Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.
1 Kära vänner! Detta brev kommer från Paulus, som är utvald av Gud och utsänd av Jesus Kristus, och från vår käre broder Timotheos. Vi skriver till er, alla kristna i Korinth och i hela Grekland.
2 Nåd och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Gud har hjälpt oss
3-4 Vilken stor Gud vi har. Han är vår Herres Jesu Kristi Far. Från honom kommer all omtanke och tröst, och den ger han oss för att vi ska kunna ge samma hjälp och tröst vidare till andra som är i svårigheter och behöver vår sympati och inspiration.
5 Ni kan vara säkra på att ju mer vi får lida för Kristus, desto mer kommer han att ge oss av tröst och uppmuntran.
6-7 Vi möter stora svårigheter i vårt arbete att visa er Guds frälsning och omtanke. Men Gud har gett oss nytt mod mitt i våra bekymmer, och det kommer också ni att få glädje av. Ni kommer nämligen att förstå med vilken kärlek Gud vill ta hand om er, när ni får gå igenom samma lidanden. Han ska ge er kraft att stå ut med dem.
8 Kära bröder, jag tror att ni bör få veta lite om den svåra tid vi hade i Asien. Vi pressades så långt över vår förmåga att vi trodde vår sista stund var kommen.
9 Vi kände oss som dödsdömda och såg hur maktlösa vi var när det gällde att hjälpa oss själva. Men det hade ändå något gott med sig. Vi lärde oss att lägga allt i Guds händer. Bara han kunde rädda oss. Han kan ju till och med uppväcka döda.
10 Han hjälpte oss också och räddade oss från en fruktansvärd död, och vi är övertygade om att han ska stå vid vår sida också i fortsättningen.
11 Men ni måste hjälpa oss genom att be för oss. Då blir vi också många som kommer att tacka och lovprisa Gud för hans omsorg om oss!
Ändrade resplaner
12 Vi är glada över att helt ärligt kunna säga att vi i allt vad vi har gjort har varit uppriktiga och haft ett gott uppsåt. Vi har bara litat på Herrens hjälp och inte på vår egen förmåga. Och detta är om möjligt ännu mer sant när det gäller vårt handlingssätt mot er.
13-14 Mina brev har varit ärliga och gått rakt på sak. Jag har inte skrivit något mellan raderna! Även om ni inte känner mig särskilt väl (vilket jag hoppas att ni så småningom ska göra), så vill jag att ni ska försöka acceptera mig som jag är och rentav känna er stolta över mig. På sätt och vis har ni ju faktiskt redan börjat göra det, på samma sätt som jag kommer att vara stolt över er den dag då vår Herre Jesus kommer tillbaka.
15-16 Det var för att jag var så säker på er förståelse och ert förtroende som jag räknade med att stanna och hälsa på er på min resa till Makedonien, och på det sättet ge ännu ett bevis på min kärlek till er. På vägen tillbaka hade jag också tänkt stanna för att bli utrustad för den fortsatta färden till Judeen.
17 Nu kanske ni frågar varför jag ändrade mina planer. Hade jag inte redan bestämt mig? Eller är jag som vissa människor som säger ja och menar nej?
18 Absolut inte! Lika säkert som att Gud är sann, så är jag inte en sådan människa. Mitt ja betyder ja.
19 Timotheos och Silvanus och jag har berättat för er om Jesus Kristus, Guds Son. Han är inte den som säger ja när han menar nej. Han gör alltid precis som han säger.
20 Han fullföljer och uppfyller alla Guds löften, hur många de än är. Vi har berättat för alla hur trofast han är, och på det sättet ärat hans namn.
21 Det är Gud som har förenat oss i tron på Kristus och utrustat oss att som apostlar predika de goda nyheterna.
22 Han har satt sin stämpel på oss, sin Ande. Det visar att vi är hans egendom. Att ha del i den helige Ande är en garanti för att vi tillhör honom, och ett förskott på allt det som han kommer att ge oss.
23 Jag kallar Gud till vittne på att vad jag säger är absolut sant. Skälet till att jag inte har besökt er ännu är att jag vill bespara er mina tillrättavisningar.
24 Även om jag inte kan göra mycket för att stärka er tro när jag kommer ? den är ju redan stark ? så vill jag komma för att glädja er. Jag vill göra er lyckliga, inte ledsna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®