M’Cheyne Bible Reading Plan
Guldkalven
32 När Mose dröjde med att komma tillbaka från berget gick folket till Aron och sa till honom: Gör en gud åt oss som kan leda oss, för den där Mose som förde oss hit från Egypten har ju försvunnit. Det måste ha hänt honom något.
2-3 Ge mig era örhängen av guld, svarade Aron.Alla gjorde som Aron hade sagt. Män och kvinnor, pojkar och flickor, gav sina örhängen till
4 Aron, som smälte ner guldet och formade det till en avgud i form av en kalv. Se där, Israel, ropade folket. Detta är din Gud som förde dig ut ur Egypten!
5 När Aron såg vilken glädje det blev bland folket, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: I morgon ska vi ha en stor fest för Herren!
6 Nästa morgon steg de upp mycket tidigt och började offra brännoffer och tackoffer till guldkalven. Därefter ställde de till med en riktig fest och åt och drack, dansade och sjöng.
7 Då sa Herren till Mose: Skynda dig ner, för folket som du fört ut ur Egypten håller alldeles på att fördärva sig i sin orenhet
8 och har redan övergett de lagar som jag föreskrev. De har gjutit en kalv av guld, som de tillber och offrar till. 'Detta är din Gud, Israel, som förde dig ut ur Egypten
9 Herren sa vidare: Jag ser vilket motspänstigt folk detta är.
10 Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig, Mose, vill jag göra till ett stort folk i stället för dem.
11 Men Mose bad Herren att inte handla på det sättet. Herre, bad han, varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och sådana väldiga under?
12 Vill du att egyptierna ska säga: 'Gud lurade dem ut till bergen, för att han skulle få döda dem och utrota dem från jorden'? Spar din vrede. Glöm bort dessa hemska planer mot ditt folk!
13 Kom ihåg ditt löfte till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob. Du svor ju vid dig själv och sa: 'Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dem detta land som jag lovat er, och de ska bo i det för alltid.'
14 Då ångrade Herren sig och skonade dem.
15-16 Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer. Budorden var inskrivna av Gud själv på båda sidor av tavlorna.
17 När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: Det låter precis som om de håller på att förbereda sig för krig!
18 Men Mose svarade honom: Nej, det är varken seger- eller sorgerop utan sång.
19 När de kom närmare lägret såg Mose kalven och hur man dansade omkring den, och i sin vrede kastade han tavlorna på marken, så att de gick sönder.
20 Han tog kalven och smälte ner den i elden, och när guldet hade kallnat, krossade han det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka.
21 Sedan vände han sig till Aron och frågade: Vad har folket gjort med dig eftersom du har fört dem in i en så fruktansvärd synd?
22 Lugna dig lite, svarade Aron. Du vet ju själv hur ogudaktiga de här människorna är.
23 De sa till mig: 'Gör en gud åt oss, som kan leda oss, för det måste ha hänt något med Mose.'
24 Då sa jag till dem: 'Ge mig era örhängen!' Jag fick dem, kastade dem i elden, och plötsligt fanns kalven där bara!
25 När Mose såg den lösaktighet Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender,
26 ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: Alla som vill stå på Herrens sida kommer hit och ställer sig bredvid mig. Då kom alla leviterna över till honom.
27 Han sa till dem: Så här säger Herren, Israels Gud: 'Ta era svärd och gå nu genom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.'
28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring tre tusen personer.
29 Sedan sa Mose till leviterna: I dag har ni invigt er till tjänst åt Herren. Ni lydde honom, även när det betydde att ni måste döda era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er.
Mose ber för folket
30 Dagen därpå sa Mose till folket: Ni har begått en mycket stor synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Det kan ju tänkas att han vill förlåta er.
31 Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: Folket har begått en stor synd och har gjort sig en gud av guld.
32 Förlåt dem Gud! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken du skriver i.
33 Och Herren svarade Mose: Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur boken.
34 Men gå nu och led folket till den plats som jag har sagt, och jag försäkrar dig att min ängel ska gå framför er. Men när jag besöker mitt folk ska jag straffa dem för deras synd.
35 Och Herren straffade folket för att det hade tillbett Arons guldkalv.
Lasaros blir sjuk och dör
11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta
2 (Det var hans syster Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).
3 De två systrarna skickade ett meddelande till Jesus: Herre, din vän Lasaros är allvarligt sjuk.
4 Men när Jesus hörde det sa han: Hans sjukdom ska inte leda till döden, utan till att Gud förhärligas så att jag, Guds Son, blir ärad genom detta.
5 Trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,
6 stannade han ändå där han var i ytterligare två dagar.
7 Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå till Judeen.
8 Men lärjungarna invände: Herre, för bara ett par dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen döda dig. Ska du nu gå dit igen?
9 Jesus svarade: Det är ljust tolv timmar om dagen, och då kan man gå tryggt utan att snava.
10 Det är bara på natten som man på grund av mörkret behöver vara rädd för att snubbla.
11 Sedan sa han: Vår vän Lasaros har somnat in, men nu ska jag gå och väcka honom.
12-13 Lärjungarna trodde att Jesus menade att Lasaros hade fått en stunds skön sömn och sa: Det betyder att han är på bättringsvägen. Men Jesus menade att Lasaros hade dött.
14 Så han sa öppet till dem: Lasaros är död.
15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där för hans död kommer att hjälpa er att tro på mig. Kom, nu går vi dit.
16 Tomas, med smeknamnet Tvillingen, sa till de andra lärjungarna: Vi går med så vi kan dö tillsammans med honom.
Jesus tröstar Maria och Marta
17 När de kom fram till Betania berättade man för dem att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,
19 och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.
20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria stannade hemma.
21 Marta sa till Jesus: Herre, om du hade varit här, så hade inte min bror behövt dö.
22 Men jag vet i alla fall att Gud kan ge dig vad som helst om du bara ber honom om det.
23 Jesus sa till henne: Din bror ska återvända till livet.
24 Ja, sa Marta, när alla andra gör det på uppståndelsens morgon.
25 Jesus sa till henne: Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.
26 Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?
27 Ja, Herre, svarade hon honom. Jag tror att du är Messias, Guds Son, den som vi väntat på så länge.
28 Sedan lämnade hon honom och återvände till Maria och tog henne avsides från de sörjande och viskade till henne: Jesus är här och vill träffa dig.
29 Då reste hon sig upp och gick med detsamma för att möta honom.
30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.
31 När judarna, som var i huset för att försöka trösta Maria, såg henne skynda sig ut, trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.
32 När Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: Herre, om du hade varit här, skulle min bror fortfarande ha varit i livet.
33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt rörd:
34 Var har ni begravt honom? frågade han dem.De sa till honom: Kom och se.
35 Och Jesus började gråta.
36 De var mycket nära vänner, sa judarna. Se hur mycket han älskade honom.
Jesus uppväcker Lasaros från döden
37-38 Men många sa: Om den mannen botade en blind, varför kunde han då inte göra så att Lasaros slapp dö? Och återigen blev Jesus upprörd. Sedan kom de till graven, som var en grotta med en tung sten som spärrade öppningen.
39 Jesus sa till dem: Rulla undan stenen.Men Marta, den döde mannens syster, sa: Lukten kommer att vara fruktansvärd för han har varit död i fyra dagar.
40 Jesus svarade: Har jag inte sagt till dig att om du tror ska du få se vilket under Gud kan göra?
41 Då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: Far, tack för att du har hört mig.
42 Du hör mig naturligtvis alltid, men jag säger det för alla de människors skull som står här, så att de ska tro att du har sänt mig.
43 Sedan ropade han: Lasaros, kom ut!
44 Och Lasaros kom ut inhöljd i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: Ta av honom det där och låt honom gå.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
45 Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.
46 Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.
48 Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.
49 Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!
50 För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.
51 Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.
52 Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.
53 Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.
54 Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.
55 Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.
56 De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?
57 Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.
Visheten ger goda råd
1-3 Hör, visheten ropar! Hon står vid stadsportarna, vid vägskälen och i dörrarna till varje hus. Lyssna till vad hon säger:
4-5 Hör på mig, alla ni män, ropar hon. Så dumma och naiva ni är! Låt mig få ge er förstånd och låt mig få lära er sunt förnuft!
6-7 Lyssna på mig! Jag har nämligen något viktigt att säga er. Det jag säger är rätt och sant, för jag hatar lögner och svek.
8 Allt jag säger är sant, och jag vilseleder er inte.
9 Mina ord är klara och tydliga för alla som vill förstå.
10 Mina råd är värdefullare än silver och guld!
11 Jag, visheten, är mera värd än dyrbara pärlor. Ingenting kan jämföras med mig.
12 Vishet och gott omdöme går hand i hand.
13 Den som fruktar och ärar Herren hatar det onda. Jag avskyr stolthet, högmod, korruption och ondska av alla slag.
14-15 Jag, visheten, ger goda råd och lär er sunt förnuft. På grund av min hjälp sitter kungarna vid makten. Jag visar domarna vem som har rätt och vem som har fel.
16 Allt vad makthavare heter kan inte regera med förstånd utan min hjälp.
17 Jag älskar alla som älskar mig. De som söker mig ska verkligen finna mig.
18 Jag har outtömliga rikedomar att erbjuda, anseende och rikedom, framgång och lycka.
19 Vad ni får av mig är bättre än finaste guld och renaste silver!
20 Jag vandrar på rättvisans och rättfärdighetens vägar.
21 De som älskar mig och följer mig är verkligen rika. Jag gör deras förmögenhet ännu större.
22 Herren skapade mig för länge sedan, innan han skapade något annat.
23 Sedan tidernas början finns jag. Jag existerade innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan haven blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor, och
25 innan bergen och kullarna blev till.
26 Ja, jag var där innan Gud skapade jorden med dess åkrar.
27-29 Jag var med när han bredde ut himlarna och lät källorna i havens djup flöda fram, när han stakade ut horisonten och molnen uppstod. Jag var med när han satte gränserna för haven och gav dem befallning att inte överskrida dem. Jag var med när han lade jordens grund. Ja, jag fanns alltid vid hans sida,
30 som ett litet barn. Jag var hans ständiga glädje, och jag lekte och skrattade i hans närvaro.
31 Vad lycklig jag var över det han hade skapat - hela vida världen och hela människosläktet!
32 Ni unga män, lyssna därför till mig! Följ mina råd och ni ska bli lyckliga!
33 Lyssna till mina råd och bli visa! Förkasta dem inte!
34 Lycklig är den människa som är så ivrig att vara tillsammans med mig, att hon dagligen står vid min grind eller väntar utanför dörren till mitt hus!
35 Den som finner mig finner nämligen livet och blir älskad av Gud.
36 Men den som föraktar mig skadar sig själv, och hans sår kan inte läkas. De som hatar mig visar att de älskar döden.
1 Kära kristna vänner i Efesos, ni som alltid är trogna Herren!Detta brev kommer till er från Paulus, som är utvald av Gud till att vara Jesu Kristi budbärare.
2 Jag önskar er all välsignelse och frid från Gud, vår Far, och Jesus Kristus, vår Herre.
Guds oerhörda godhet
3 Vi tackar och lovprisar Gud, Herrens, Jesu Kristi, Far, som har gett oss himlens alla välsignelser, därför att vi tillhör Kristus.
4 För länge sedan, redan innan han skapade världen, valde Gud ut oss till att bli hans egendom. Vi skulle tillhöra honom och vara hans egna. I hans ögon skulle vi vara heliga och utan minsta fel och leva omslutna av hans kärlek.
5 Det har ända från början varit hans bestämda avsikt att göra oss till medlemmar i sin egen familj genom att sända Jesus Kristus till oss för att han skulle dö för oss. Och han gav sitt liv därför att han själv ville det!
6 Låt oss lovprisa Gud för hans underbara nåd mot oss, och för den kärlek som han alltid visar oss, därför att vi tillhör hans älskade Son.
7 Så gränslöst älskar han oss, att han har tagit bort alla våra synder genom sin Sons blod, och genom honom är vi frälsta.
8 Han har låtit sin nåds rikedom strömma ner över oss, och han förstår oss så väl och vet alltid vad som är bäst för oss.
9 Gud har för oss avslöjat sin hemliga plan att sända Kristus ? den plan som han av barmhärtighet fattade beslut om för länge sedan.
10 När tiden är inne ska han föra oss alla tillsammans var vi än befinner oss, i himlen eller på jorden, för att vara hos Kristus i evighet.
11 Vi är från början utvalda till att tillhöra Kristus i överensstämmelse med vad Gud redan för länge sedan bestämt. Vi är alltså Guds barn och ska ärva hans rikedomar.
12 Guds syfte med detta var att vi judar, som var de första att tro på Kristus, skulle lovprisa honom och ge honom äran för allt det underbara han gjort för oss.
13 Alla ni andra har också lyssnat till sanningens ord - de goda nyheterna om hur man blir frälst ? och ni tror på Kristus. Därför har Gud satt sin stämpel på er, som ett bevis på att ni tillhör Kristus. Det skedde när ni tog emot den helige Ande, som för länge sedan hade blivit lovad till alla kristna.
14 Hans närvaro inom oss är Guds garanti för att han verkligen ska ge oss allt som han har lovat. Andens stämpel på oss betyder att Gud redan har köpt oss, och att han garanterar att han ska föra oss hem till sig. Detta är ännu ett skäl för oss att lovprisa vår underbare Gud.
Paulus bön för de troende i Efesos
15-17 Sedan jag fått höra om er starka tro på Herren Jesus och om den kärlek ni har till alla de kristna har jag inte kunnat sluta att tacka Gud för er skull. Jag ber alltid för er, särskilt att Gud, Herrens, Jesu Kristi, underbare Far, ska ge er vishet, så att ni klart kan se och verkligen förstå vem Kristus är och allt det han har gjort för er.
18 Jag ber att ni ska vara öppna för hans vishet, så att ni kan se något av den framtid som han har kallat er till att dela med honom. Jag vill att ni ska förstå hur rika vi har blivit genom det som Kristus har gjort för oss.
19 Jag ber att ni ska inse hur otroligt stor hans makt är att hjälpa dem som tror på honom.
20 Det är samma mäktiga kraft som uppväckte Jesus från de döda och satte honom på hedersplatsen vid Guds högra sida i himlen,
21 högt över alla andra kungar och härskare, regeringar och ledare. Ja, mycket högre än någon annan, både i denna världen och i den som ska komma.
22 Allting är underställt honom, och Gud har gjort honom till överhuvud för församlingen, som
23 är hans kropp och som är uppfylld av honom själv. Han är skaparen och den som uppehåller allting i himlen och på jorden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®