M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästernas dräkter
28 Du ska avskilja din bror Aron och hans söner Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar till präster åt mig.
2 Gör särskilda kläder åt Aron, för att visa att han är avskild åt Gud. Det ska vara vackra kläder som ger värdighet åt hans tjänst.
3 Uppmana dem som jag har gjort speciellt skickliga som skräddare att göra kläder åt honom som skiljer honom från andra, när han nu ska vara präst åt mig.
4 Detta ska du låta göra åt honom: en bröstsköld, en efod, en mantel, en vävd tunika, en turban och ett bälte. Du ska också göra kläder åt Arons söner.
5-6 Efoden ska göras av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn i konstvävnad.
7 Den ska göras i två delar, ett fram- och ett bakstycke, och fästas ihop med två axelstycken som framtill räcker ner till skärpet, där de fästes vid framstycket.
8 Skärpet, som ska sitta fast vid efoden, ska göras av samma material, guldtrådar och mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
9 Ta två onyxstenar och rista in namnen på Israels stammar i dem.
10 Sex namn ska finnas på varje sten så att alla stammar finns med, från den äldsta till den yngsta.
11 När du graverar in namnen ska du använda samma teknik som när man graverar signetringar. Stenarna ska vara infattade i guld!
12 Fäst dem vid axlarna på efoden. Aron ska bära Israels barns namn inför Herrens ansikte på sina axlar som en ständig påminnelse.
13-14 Två flätverk av guld ska du låta göra och fästa vid axelstyckena på efodens framsida. Gör också två guldsnoddar och fäst dem vid flätverken.
Bröstskölden
15 Sedan ska du göra en bröstsköld av den allra finaste konstvävnad till att användas när Guds vilja ska klargöras. Använd samma slags material: guld och mörkblått, purpurrött, rosenrött och fint tvinnat vitt garn, precis som du använde i efoden.
16 Bröstskölden ska ha formen av en väska med fyra lika stora sidor.
17 På den ska du sätta in fyra rader med stenar. I första raden ska det vara en karneol, en topas och en smaragd.
18 Den andra raden ska innehålla en karbunkel, en safir och en kalcedon och
19 den tredje en hyacint, en agat och en ametist.
20 I den fjärde raden sätter du en krysolit, en onyx och en jaspis, och de ska alla vara infattade i guld.
21-24 Varje sten ska representera en av Israels tolv stammar, och namnen ska graveras in som på en signetring.
25 Sätt fast bröstskölden vid efoden med de två guldsnoddarna som är fästade vid efodens axelstycken. Var och en av dessa snoddar ska med sin andra ände fästas vid en guldring i bröstsköldens övre hörn.
26 Sedan ska du göra två andra ringar av guld och sätta fast dem i bröstsköldens båda andra hörn och
27 sedan ytterligare två guldringar som ska sitta på efodens axelstycken vid dess nedre kant, där man fäster ihop den över efodens skärp.
28 Knyt fast bröstskölden med ett mörkblått snöre som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter ovanför efodens skärp och inte lossnar från efoden.
29 På så sätt ska Aron bära namnen på Israels stammar på bröstskölden över sitt hjärta, när han går in i helgedomen, så att Herren alltid ska bli påmind om dem.
30 I bröstsköldens ficka ska du lägga urim och tummim, så att Aron bär dem vid sitt hjärta när han behöver dem för att inför Herrens ansikte fatta rätt beslut för folket.
Manteln och tunikan
31 Manteln ska du göra helt av mörkblått tyg
32 med en öppning för huvudet. Öppningen ska omges av en vävd krage, så att tyget inte går sönder.
33-34 På den nedre kanten av manteln ska du fästa granatäpplen som är gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, och mellan dessa bjällror av guld runt hela fållen.
35 Aron ska alltid bära manteln när han går för att göra tjänst inför Herren. Då hörs bjällrorna när han går in i helgedomen inför Herrens ansikte och när han går ut därifrån, för att man ska kunna veta att han inte har dött.
36 Sedan ska du göra en plåt av rent guld, och på den ska du rista in 'Helgad åt Herren
37-38 Plåten ska du fästa med ett mörkblått snöre framtill på Arons turban. Aron ska bära den i pannan och därmed bära den skuld som följer med de gåvor Israels folk frambär. Den ska alltid bäras när han går inför Herren, så att folket ska få förlåtelse och Herren ta emot offren.
39 Arons tunika ska vävas av fint linnegarn. Väv turbanen på samma sätt. Skärpet ska göras av en konsthantverkare.
40 Åt Arons söner ska du också göra tunikor, skärp och huvudbindlar, så att man visar dem respekt och vördnad.
41 Kläd Aron och hans söner med dessa kläder och invig dem till tjänst åt mig genom att smörja deras huvuden med olivolja.
42 Gör också underkläder av linne åt dem. De ska räcka ner till knäna,
43 och de ska bära dem när de går in i tabernaklet eller till altaret i helgedomen, för att de inte ska ådra sig skuld och dö. Detta är en lag som alltid ska gälla för Aron och hans söner.
Jesus blir hånad av sina bröder
7 Efter detta gick Jesus till Galileen och vandrade från by till by för han ville hålla sig borta från Jerusalem, där de judiska ledarna planerade att döda honom.
2 Men snart var det dags för lövhyddefesten, en av de årliga judiska helgerna,
3 och Jesu bröder uppmanade honom att gå till Judeen och delta i festligheterna.Gå dit där fler människor kan se dina under, sa de.
4 Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du verkligen gör så märkliga under så visa det då för hela världen.
5 Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6 Jesus svarade: Det är ännu inte dags för mig att gå. Men ni kan gå när som helst,
7 för världen har ingen orsak att hata er. Men mig hatar den därför att jag inte upphör med att anklaga den för synd och ondska.
8 Gå ni, jag kommer senare, när tiden är inne.
9 Han stannade alltså kvar i Galileen.
Jesus undervisar öppet i templet
10 Men när hans bröder hade gett sig iväg till Jerusalem gick han också dit i hemlighet, men aktade sig för att bli sedd av folket.
11 De judiska ledarna försökte få tag på honom under festligheterna och frågade om någon hade sett honom.
12 Och bland folket diskuterade man mycket om honom. Några sa: Han är en underbar man, medan andra sa: Nej, han bedrar hela folket.
13 Men ingen hade mod nog att försvara honom offentligt för de var rädda för de judiska ledarna.
14 Mitt under festligheterna gick Jesus upp till templet och predikade öppet,
15 och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. Hur kan han veta så mycket när han aldrig har gått i våra skolor? frågade de sig.
16 Då talade Jesus om det för dem: Vad jag lär er är inte mina egna tankar, utan Guds, och han har sänt mig.
17 Om någon av er bestämmer sig för att helhjärtat göra Guds vilja så kommer han verkligen att förstå om min undervisning är från Gud eller bara mina egna ord.
18 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära, men den som ärar den som har sänt honom är en god och trovärdig person.
19 Ingen av er lyder Moses lagar. Varför angriper ni då mig för att jag bryter dem? Och varför tänker ni döda mig för detta?
20 Folket svarade: Du är galen! Vem försöker döda dig?
21-23 Jesus svarade: Jag botade en man på sabbaten, och ni undrar om det var rätt. Men vad gör ni själva? Arbetar ni inte på sabbaten varje gång ni lyder Moses lag angående omskärelsen och omskär era söner. Det gör ni därför att Mose har föreskrivit att omskärelsen ska utföras på den åttonde dagen, men egentligen är det stamfäderna som har infört detta och inte Mose. Om det nu är tillåtet att utföra omskärelsen på en sabbat, varför ska då jag dömas för att jag botade en man på sabbaten?
24 Tänk igenom det här, och ni ska se att jag har rätt.
25 En del av de människor som bodde i Jerusalem sa till varandra: Är det inte den här mannen som de försöker döda?
26 Men här står han och predikar offentligt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att våra ledare äntligen har insett att han verkligen är Messias?
27 Men hur kan han vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. Men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.
28 Då ropade Jesus med hög röst där han predikade i templet så att alla kunde höra: Ja, ni känner mig och vet var jag föddes och växte upp, men den som har gett mig mitt uppdrag honom känner ni inte. Han är sanningen.
29 Jag känner honom därför att jag kommer från honom, och han har sänt mig till er.
30 Helst av allt skulle de judiska ledarna ha velat arrestera honom, men ingen gjorde det för Guds tid var ännu inte inne.
31 Men många av besökarna i templet trodde på honom, och de sa: Vilka under väntar man sig egentligen att Messias ska göra, som den här mannen inte har gjort?
De religiösa ledarna försöker gripa Jesus
32 När fariseerna fick veta att folket talade i smyg om honom, skickade de tillsammans med översteprästerna ut poliser för att gripa Jesus.
33 Under tiden sa Jesus till folket: Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig.
34 Ni ska söka efter mig, men inte finna mig. Och ni kan inte komma dit där jag är.
35 De judiska ledarna blev förbryllade av påståendet. Vart tänker han ta vägen? frågade de. Kanske tänker han lämna landet och predika sin lära bland judar i andra länder, eller rentav för grekerna?
36 Och vad menar han med att säga: 'Ni ska söka efter mig och inte finna mig
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människoskarorna: Om någon är törstig så kom till mig och drick,
38 för Skriften säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.
39 Med levande vatten menade han den helige Ande som skulle ges till alla som trodde på honom. Men Anden hade ännu inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till himlens härlighet.
40 När folket hörde honom säga detta ropade några av dem: Den här mannen måste vara profeten som ska komma före Messias.
41-42 Andra sa: Han är Messias. En tredje grupp sa: Nej, det kan inte vara han, för han kommer ju från Galileen? Skrifterna säger klart att Messias ska härstamma från Davids kungliga släkt i Betlehem, staden där David bodde.
43 Människorna hade alltså delade meningar om honom,
44 och en del skulle gärna ha sett att han arresterats, men ingen rörde honom.
45 Tempelpolisen, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände till översteprästerna och fariseerna med oförrättat ärende. Varför tog ni honom inte? frågade de.
46 Det finns ingen som talar som han, ursäktade de sig. Vi har aldrig hört något liknande!
47 Har ni också blivit vilseledda? hånade fariseerna dem.
48 Finns det en enda av oss judiska ledare eller fariseer som tror att han är Messias?
49 Att hela folkhopen gör det, det är klart, men vad vet de om saken? I vilket fall som helst vilar förbannelse över dem.
50 Då sa Nikodemos (Kommer du ihåg honom? Han var den judiske ledare, som kom i hemlighet för att tala med Jesus):
51 Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan det har hållits rättegång?
52 De svarade: Är du också en galilé? Sök i Skrifterna så ska du få se att ingen profet kommer från Galileen.
53 Utan att ha kommit överens, gick alla så hem.
Det lönar sig att söka efter vishet
1-2 Unga män, lyssna lika noga till mig som ni skulle lyssna till er egen far! Lyssna så att ni blir förståndiga. Det jag säger till er är rätt. Glöm det inte!
3 Jag var mina föräldrars enda barn, och min mor och far vårdade sig ömt om mig.
4 Min far uppmanade mig att alltid tänka på hans ord. Om du följer dem, sa han, kommer du att få ett långt och lyckligt liv.
5 Och lär dig vishet och förnuft, och öva dig i att kunna bedöma saker och ting riktigt.
6 Kläng dig fast vid visheten! Älska den, så ska den bevara dig och beskydda dig!
7 Det finns bara en sak som är viktigare än allt annat i livet: Bli vis och förståndig! Kosta vad det kosta vill!
8-9 Upphöj visheten, så kommer den att upphöja dig. Behåll den så ska den ge dig ära. Den kommer att sätta en värdefull krona på ditt huvud.
10 Min son, lyssna på mig och gör som jag säger, så får du ett långt liv.
11 Jag försöker lära dig för att du ska bli vis, och jag visar dig den rätta vägen.
12 På den vägen ska ingenting kunna hindra dig, och inte ens om du springer ska du snubbla och falla.
13 Följ mina råd. Glöm dem inte! De är själva livet för dig!
14 Gör inte som de ogudaktiga och ta inte dem som exempel,
15 utan undvik dem och håll dig långt borta från allt ont.
16 Dessa människor ligger där sömnlösa om de inte fått göra något ont. De får ingen ro förrän de skadat någon.
17 De äter ondska och dricker våld!
18 Men de goda vandrar alltid i ljuset av Guds stora välbehag. Deras liv liknar en soluppgång. Det blir ljusare tills fullt dagsljus råder.
19 Men de onda snubblar och faller i det täta mörkret.
20 Min son, lyssna till vad jag har att säga dig! Lyssna noga!
21 Ha alltid dessa tankar i sinnet! Låt dem tränga djupt in i ditt medvetande,
22 för de kommer att innebära verkligt liv för dig och ge dig hälsa till hela kroppen.
23 Du bör framför allt vaka över dina tankar, för de påverkar allt annat i livet.
24 Låna inte din mun och dina läppar till lögn eller meningslöst prat.
25 Se rakt fram! Fäst blicken på det som ligger framför.
26 Vaka över dina steg! Håll dig till den rätta vägen, så kan du vara trygg.
27 Se dig inte om vare sig till höger eller vänster, och vik inte av ett steg från den rätta vägen.
Lag eller tro
3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.
2 Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.
3 Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?
4 Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.
5 Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.
6 Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.
7 Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.
8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.
10 Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.
11 Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.
12 Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.
13 Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.
14 Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.
Löftet kom före lagen
15 Kära bröder, inte ens i vanliga vardagliga sammanhang kan man utan vidare ändra ett avtal med någon, om det är nerskrivet och undertecknat. Man kan inte efteråt varken lägga till något eller stryka något.
16 Nu var det så att Gud gav vissa löften åt Abraham och hans Son. Lägg märke till att det inte står att löftena gällde sönerna, som det skulle ha gjort om de hade gällt alla Abrahams söner ? alla judarna ? utan hans Son. Det syftar naturligtvis p¦ Kristus.
17 Vad jag vill säga är alltså detta: Guds löfte att frälsa oss genom tron, ett löfte som Gud har skrivit ner och undertecknat kunde inte upphävas eller förändras fyrahundratrettio år senare, när han gav oss de tio budorden.
18 Om man kan bli frälst genom att lyda buden, är det uppenbart att detta är en annan väg än Abrahams väg till gemenskap med Gud, för han trodde Guds löfte.
19 Varför fick vi då denna lag? Den gavs som ett tillägg till löftet, för att vi skulle förstå vår skuld inför Gud. Men den var avsedd att fungera bara tills Kristus kom. Han är ju den Son som Guds löfte gavs till. Och det finns ytterligare en skillnad. Gud överlämnade genom änglar lagen till Mose, som sedan i sin tur gav den till folket.
20 Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det själv, utan änglar eller Mose som mellanhänder.
21-22 Står då Guds lagar och Guds löften i strid med varandra? Naturligtvis inte! Om vi hade kunnat bli frälsta genom att hålla hans lagar, så skulle inte Gud behövt visa oss ett annat sätt att komma ut ur syndens grepp för Skriften håller fast vid att vi alla är syndens fångar. Den enda vägen till befrielse går genom tron på Jesus Kristus, och denna möjlighet till räddning står öppen för alla som tror på honom.
23 Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.
24 Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.
25 Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.
Guds barn med rätt att ärva
26 Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.
27 Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.
28 Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.
29 Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®