M’Cheyne Bible Reading Plan
De tio buden
1-2 Och Gud sa: Jag är Herren din Gud, som befriade dig från slaveriet i Egypten.
3 Du ska inte tillbe några andra gudar än mig.
4 Du ska inte göra några avgudar, inte göra några bilder som föreställer djur, fåglar eller fiskar.
5 Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag, Herren din Gud, är en Gud som inte vill dela din tillbedjan med andra gudar!När jag straffar folket för deras synder och när man hatar mig, låter jag straffet drabba också barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
6 Men jag slösar min kärlek över dem i tusentals generationer, när man älskar mig och lyder mina befallningar.
7 Du ska inte missbruka Herrens namn. Den som gör det ska inte undgå att bli straffad.
8 Kom ihåg att betrakta sabbaten som en helig dag.
9 Sex dagar i veckan är till för dina dagliga göromål och ditt vanliga arbete,
10 men den sjunde dagen är en ledig dag, som du ska vila på inför Herren, din Gud. På den dagen får du inte utföra något som helst arbete, och inte heller får din son, dotter eller tjänare, vare sig man eller kvinna, eller din boskap eller de som bor som främlingar ibland er göra det.
11 På sex dagar skapade nämligen Herren himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade han sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag.
12 Hedra dina föräldrar, så ska du få ett långt och härligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
13 Du ska inte döda.
14 Du ska inte begå äktenskapsbrott.
15 Du ska inte stjäla.
16 Du ska inte ljuga.
17 Du ska inte vara avundsjuk på din granne för vad han äger, eller ha begär till hans hustru, slavar, oxar, åsnor eller någonting annat som han har.
18 Allt folket såg eldslågorna och röken som steg upp från berget, och de hörde dundret och det långa basunljudet där de stod på avstånd och darrade av rädsla.
19 De sa till Mose: Tala nu om för oss vad Gud säger, och vi ska lyda, men låt inte Gud tala direkt till oss, för då kanske vi dör.
20 Var inte rädda, sa Mose till dem. Gud vill på det här sättet visa sin fruktansvärda makt, så att ni från och med den här dagen ska akta er för att synda mot honom!
21 Folket stod alltså kvar på avstånd medan Mose gick in i det täta, mörka molnet där Gud var.
22 Herren sa till Mose att han skulle vara Guds talesman inför folket och säga till dem: Ni har själva varit vittnen till att jag talat till er från himlen.
23 Kom nu ihåg att ni inte får tillverka eller tillbe avgudar av silver eller guld eller någonting annat!
24 Det altare du reser åt mig ska vara enkelt och uppbyggt av jord. Frambär dina offer till mig på det, dina brännoffer och tackoffer av får eller oxar. Men bygg altaren bara där jag säger att du ska göra det. Då ska jag komma dit och välsigna dig.
25 Du kan också göra altaren av sten, men om du gör det ska du bara använda ohuggen sten. Om du använder något verktyg på stenen för att forma den, gör du den olämplig för mitt altare.
26 Och du ska inte heller göra en trappa upp till altaret. Om du gör det kanske kläderna inte döljer din nakenhet när du går upp, och det kan Herren inte acceptera.
Jesus förhörs av Pilatus
23 Sedan förde hela rådet Jesus till landshövdingen Pilatus.
2 De började omedelbart anklaga honom och säga: Den här mannen hetsar upp vårt folk genom att säga att de inte ska betala skatt till den romerska staten och genom att påstå att han är vår Messias och kung.
3 Då frågade Pilatus honom: Stämmer det? Är du deras kung? Ja, svarade Jesus, du själv säger det.
4 Då vände sig Pilatus till översteprästerna och till folket och sa: Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.
5 Då blev de alldeles vilda och ropade: Men han gör uppror mot staten överallt där han går fram, i hela landet från Galileen till Jerusalem.
Jesus inför Herodes
6 Är han från Galileen? frågade Pilatus.
7 När de svarade ja skickade Pilatus honom till kung Herodes. Galileen lydde nämligen under Herodes, och han råkade vara i Jerusalem just då.
8 Herodes blev glad över att få tillfälle att träffa Jesus. Han hade nämligen hört mycket om honom och hade hoppats att få se honom göra ett under.
9 Han ställde fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.
10 Under tiden stod översteprästerna och de religiösa ledarna vid sidan om, och de fortsatte med sina våldsamma anklagelser.
11 Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Tidigare hade de varit fiender.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
13 Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, de judiska ledarna och folket
14 och tillkännagav sin dom:Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta, och finner honom oskyldig.
15 Herodes har kommit till samma slutsats och har sänt honom tillbaka till oss. Ingenting som den här mannen har gjort ger anledning till dödsstraff.
16 Därför ska jag låta piska honom och sedan släppa honom fri.
17-18 Då började folkhopen vråla och skrika, och alla ropade med en mun: Döda honom, och släpp Barabbas lös åt oss!
19 (Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.)
20 Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus.
21 Men de ropade: Korsfäst honom, korsfäst honom!
22 Ytterligare en gång, för tredje gången, frågade han: Varför det? Vad har han gjort? Jag har inte funnit några skäl att döma honom till döden. Jag kommer därför att piska honom och låta honom gå.
23 Men de ropade ännu högre att Jesus måste dö. Deras vilda rop fick Pilatus att till slut ge med sig.
24 Han dömde Jesus till döden som de krävde,
25 och på deras begäran frigav han i stället Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem, så att de kunde göra vad de ville med honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
26 På vägen till avrättningsplatsen mötte folkhopen Simon från Kyrene, som just var på väg till Jerusalem från landsbygden. Honom tvingade de att gå med och bära Jesu kors.
27 Stora skaror följde efter Jesus till avrättningen, bland dem många förtvivlade och gråtande kvinnor.
28 Till dem vände sig Jesus om och sa: Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan över er själva och era barn.
29 Det kommer en tid, när de kvinnor som inte har några barn ska räknas som lyckliga.
30 Då ska människorna längta efter att bergen begraver dem och att höjderna gömmer dem.
31 För om den oskyldige måste lida så mycket, vad kan då inte de skyldiga vänta sig?
Jesus blir korsfäst
32-33 Två andra brottslingar leddes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus på en plats som kallades Skallen. Där korsfästes de alla tre, Jesus på korset i mitten och de två brottslingarna på var sin sida om honom.
34 Far, förlåt dessa människor, bad Jesus, för de vet inte vad de gör.Under tiden kastade soldaterna tärning om hans kläder och delade dem emellan sig.
35 Folkhopen stod och tittade på, och de judiska ledarna skrattade och hånade honom. Han var bra på att hjälpa andra, sa de. Nu kan han hjälpa sig själv, om han verkligen är den Messias som Gud sänt.
36 Också soldaterna hånade honom och räckte honom surt vin att dricka.
37 Och de ropade till honom: Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!
38 Man hade nämligen satt upp en skylt upptill på korset. DETTA ÄR JUDARNAS KUNG, stod det på grekiska, latin och hebreiska.
39 En av de brottslingar, som hängde vid sidan av Jesus, gjorde narr av honom och sa: Är det du som är Messias? Bevisa det då genom att rädda dig själv och oss på samma gång!
40-41 Men den andre brottslingen tillrättavisade honom och sa: Har du inte respekt för Gud ens när du håller på att dö? Vi förtjänar att dö för våra brott, men den här mannen har inte gjort en enda ond handling.
42 Sedan sa han: Jesus, kom ihåg mig när du kommer till ditt rike.
43 Och Jesus svarade: Jag försäkrar dig att redan i dag ska du vara med mig i paradiset.
Jesus dör på korset
44 Det var nu mitt på dagen, och under tre timmar blev det mörkt över hela landet fram till klockan tre.
45 Solen var helt förmörkad, och plötsligt brast det tjocka förhänget, som hängde i templet, mitt itu, uppifrån och ända ner.
46 Då ropade Jesus: Far, till dig lämnar jag min ande, och med de orden dog han.
47 När kaptenen för den romerska militärpluton, som hade hand om avrättningarna, såg vad som hänt, ärade han Gud och sa: Jag är övertygad om att den här mannen var oskyldig.
48 Och när folket, som hade varit åskådare till korsfästelsen, såg att Jesus var död, gick de hem förfärade.
49 Men under tiden stod alla hans vänner tillsammans med kvinnorna, som hade följt med honom från Galileen, på avstånd och såg alltsammans.
Jesus begravs
50-52 En man, som hette Josef, och som kom från Arimataia, en stad i Judeen, vände sig sedan till Pilatus och bad om att få ta hand om Jesu kropp. Han var medlem av den judiska högsta domstolen och en gudfruktig man, som hela tiden hade väntat på att Messias skulle komma, och han tog avstånd från de andra judiska ledarnas beslut och handlingar.
53 Han tog ner Jesu kropp från korset och lindade in den i en lång linnesvepning och lade den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa.
54 Detta skedde sent på fredagseftermiddagen, just innan sabbaten skulle börja.
55 Kvinnorna från Galileen följde efter honom och såg hur han lade kroppen i graven.
56 Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor för att balsamera honom. Men när solen gick ner och det blev sabbat höll de sig stilla i enlighet med den judiska lagens bestämmelser.
Herren talar och svarar Job
38 Då svarade Herren Job från virvelvinden:
2 Varför använder du din okunnighet till att förneka min omtanke?
3 Gör dig nu beredd och var som en man, för jag tänker ställa frågor som du måste svara på.
4 Var var du, när jag lade grunden till jorden? Tala om det för mig, du som vet så mycket.
5 Vet du hur dess storlek bestämdes och vem som mätte upp dess mått?
6-7 Vad är det som håller fast dess grund, och vem lade dit hörnstenen, medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och änglarna jublade av glädje?
8-9 Vem kontrollerade havens vatten, när det forsade fram ur djupen? Vem klädde dem med moln och tjockt mörker
10 och bestämde deras yttersta gräns
11 och sa: 'Så långt men inte längre får ni komma, och här ska era stolta vågor stanna!'?
12 Har du någonsin befallt morgonen att komma eller ljuset att bryta fram i öster?
13 Har du någon gång sagt till dagsljuset att sprida sig till jordens ändar för att göra slut på nattens ondska?
14 Jorden tar form likt en lerklump som pressas samman av ett sigill, och den är smyckad som en vacker dräkt.
15 De ogudaktiga blir störda i sina handlingar.
16 Har du utforskat havets källor och oändliga djup?
17-18 Har platsen för dödsrikets portar uppenbarats för dig? Vet du hur stor jorden egentligen är? Tala om det för mig, om du vet det!
19 Var kommer ljuset ifrån, och hur kom det dit? Eller berätta för mig om mörkret! Varifrån kommer det?
20 Kan du finna deras gränser eller vägen till deras vistelseort?
21 Men naturligtvis vet du allt det där! För du föddes innan allt detta var skapat, och du har en sådan oerhörd erfarenhet bakom dig!
22-23 Har du varit i snöns förrådshus eller sett var haglet blir till och hur det förvaras, det som jag har sparat för krigstider?
24 Vet du vägen till den plats där blixten delar sig? Var finns östanvindens hem?
25-27 Vem grävde en dal för regnfloderna? Vem gjorde upp vägen för blixten, så att den kunde få regnet att falla på ökenlandet, för att den torra och ofruktbara jorden skulle mättas med vatten, så att ljuvligt gräs skulle växa upp?
28 Har regnet någon far? Varifrån kommer daggen?
29 Vem är isens och frostens mor,
30 som får vatten att bli is, lika hård som klippan?
31 Kan du hålla stjärnorna på plats? Kan du binda Plejaderna eller lösa Orion?
32 Kan du leda stjärnbilderna rätt i de olika årstiderna och visa Stora och Lilla Björn vägen?
33 Känner du till universums lagar och vet du hur himlarna påverkar jorden?
34 Kan du ropa till molnen och få dem att släppa ner regn?
35 Kan du få blixtar att tändas och gå dit du vill?
36 Vem ger insikt och förstånd?
37-38 Vem kan räkna alla moln? Vem kan tömma himlens vattenbehållare över allt damm och all smuts?
Den som ger generöst ärar Gud
8 Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.
2 Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.
3 De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.
4 De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.
5 Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.
6 De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.
7 Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.
8 Det är ingen order jag ger er. Jag säger inte att ni måste göra det, men andra är angelägna att göra det. Det här är ett sätt att bevisa att er kärlek är verklig och att den är mer än bara ord.
9 Ni vet hur fylld av kärlek och godhet vår Herre Jesus var. Trots sina oerhörda möjligheter lämnade han allt för att hjälpa er. Han lämnade allt för att ge er allt.
10 Jag skulle vilja föreslå att ni avslutar vad ni började att göra för ett år sedan, för ni var inte bara de första att ta detta initiativ, utan också de första att förverkliga det.
11 Eftersom ni har börjat så entusiastiskt, bör ni fortsätta det tills det blir avslutat, och ge vad ni kan av det ni har. Låt orden bli handling!
12 Om ni verkligen är ivriga att ge, så är det inte så viktigt hur mycket ni har att ge. Gud vill att ni ska ge av vad ni har, inte av vad ni inte har.
13 Naturligtvis menar jag inte att de som tar emot era gåvor ska få det bekvämt på er bekostnad,
14 utan bara att ni bör dela med er av vad ni har till dem. För närvarande har ni det gott ställt och kan hjälpa dem. En annan gång kan de kanske dela med sig till er, när ni behöver något. På det sättet kommer alla att ha vad de behöver.
15 Kommer ni ihåg vad Skriften säger om detta? Den som samlade mycket hade inget kvar, och den som samlade lite hade tillräckligt. Därför bör ni också dela med er till dem som behöver.
16 Jag tackar Gud för att han har gett Titus samma ivriga omsorg om er som jag själv har.
17 Det är med glädje som han följer mitt förslag att besöka er igen, men jag tror att han hade kommit i alla fall, för han är mycket angelägen om att få träffa er!
18 Jag ska också skicka en annan välkänd broder med honom, en som i alla församlingarna är en mycket uppskattad förkunnare av de goda nyheterna.
19 Församlingarna har utsett honom att resa med mig och överlämna gåvan till Jerusalem. Herren blir ärad genom detta, och det kommer också att visa vår iver att hjälpa varandra.
20 Genom att resa tillsammans kan vi skydda oss mot misstankar, för vi är angelägna om att ingen ska kunna anmärka på vårt sätt att ta hand om denna stora gåva.
21 Gud vet att vi är ärliga, men jag vill att alla andra ska tro det också. Det är därför som vi gör på detta sätt.
22 Jag skickar ännu en broder till er, som vi av erfarenhet känner som en ärlig och uppriktig kristen. Han är speciellt intresserad av denna resa och ser fram mot att träffa er, eftersom jag har berättat för honom om er iver att hjälpa till.
23 Om någon undrar vem Titus är så säg att han är min medarbetare i allt som också vill hjälpa er. Säg också att de andra båda bröderna representerar församlingarna här och att de med sina liv ärar Kristus.
24 Ta emot dessa män med kärlek och låt församlingarna se hur rätt jag har haft när jag har berömt dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®