Book of Common Prayer
Psalm 97
Glädje över Herrens allmakt
1 Herren är konung!
Därför må jorden fröjda sig
och alla havsländer glädja sig.
2 Moln och töcken omger honom,
rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.
3 Eld går framför honom
och förtär hans fiender runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen,
jorden ser det och bävar.
5 Bergen smälter som vax inför Herren,
inför hela jordens Herre.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet.
7 På skam skall alla de komma
som dyrkar avgudabilder
och skryter med sina maktlösa gudar.
Alla gudar skall tillbe honom.
8 Sion hör det och gläder sig,
Juda döttrar jublar över dina domar, Herre.
9 Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
högt upphöjd över alla gudar.
10 Ni som älskar Herren, hata det onda.
Han bevarar sina frommas själar,
ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
11 Ljus strålar fram[a] för den rättfärdige
och glädje för de rättsinniga.
12 Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren,
prisa hans heliga namn!
Psalm 99
Tillbedjan av den helige Konungen
1 Herren är konung,
folken darrar.
Han tronar på keruberna,
jorden skälver.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 Därför prisar man ditt namn,
det stora och fruktansvärda.
Helig är han.
4 Konungen i sin makt älskar det rätta.
Du håller rättvisa vid makt,
i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
5 Upphöj Herren, vår Gud,
och tillbed vid hans fotapall!
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade hans namn.
De ropade till Herren och han svarade dem.
7 I molnstoden talade han till dem.
De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade dem,
du var för dem en Gud som förlåter
men som också hämnas deras gärningar.
9 Upphöj Herren, vår Gud,
tillbed vid hans heliga berg!
Ty helig är Herren, vår Gud.
Psalm 100
Jubel över att Herren är Gud
1 En tacksägelsepsalm.
Höj jubel till Herren, alla länder!
2 Tjäna Herren med glädje,
kom inför hans ansikte med jubelrop!
3 Besinna att Herren är Gud.
Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
4 Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
Tacka honom, lova hans namn!
5 Ty Herren är god,
hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet från släkte till släkte.
Psalm 94
Bön om Herrens hjälp mot fiender
1 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,
vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal,
Alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de,
faderlösa mördar de.
7 De säger: " Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,
till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte Herren vore min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar",
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren är för mig en borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Psalm 95
Uppmaning till tillbedjan och lydnad
1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
2 Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse,
höja jubel till honom med lovsång!
3 Ty Herren är en stor Gud,
en stor konung över alla gudar.
4 Han har jordens djup i sin hand,
och bergens höjder är hans.
5 Hans är havet, ty han har gjort det,
och det torra har hans händer format.
6 Kom, låt oss falla ner och tillbe,
låt oss böja knä för Herren, vår skapare.
7 Ty han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.
I dag, om ni hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
som på Massas dag i öknen,
9 där era fäder frestade mig
och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar.
10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky,
och jag sade:
"De är ett folk som far vilse med sina hjärtan,
de vill inte veta av mina vägar."
11 Så svor jag i min vrede:
"De skall inte komma in i min vila."
20 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 21 "Skilj er från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem." 22 Då föll de ner på sina ansikten och sade: "O Gud, den Gud som råder över anden i allt kött, skall du vredgas på hela menigheten därför att en enda man syndar?" 23 Då talade Herren till Mose. Han sade: 24 "Säg till menigheten: Drag er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram."
25 Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. 26 Mose talade till menigheten. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder." 27 Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små. 28 Och Mose sade: "Av detta skall ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. 29 Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. 30 Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat Herren."
31 Just som han hade sagt detta, rämnade marken under dem. 32 Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. 33 De for levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. 34 Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!"
35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.
Abraham rättfärdig av tro
4 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar?[a] 2 Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av - men inte inför Gud. 3 Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.[b] 4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. 5 Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. 6 Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.[c] 8 Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.
9 Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. 10 När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. 11 Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.
23 Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 25 När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 26 Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt." 27 Då tog Petrus till orda: "Se,vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?" 28 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv. 30 Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln