Book of Common Prayer
Psalm 72
Den rättfärdige kungen och hans rike
1 Av Salomo.
Gud, ge åt kungen dina domar,
din rättfärdighet åt kungasonen!
2 Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen skall bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
och krossa förtryckaren.
5 Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
6 Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.
8 Han skall härska från hav till hav
och från floden[a] intill jordens ändar.
9 Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet,
ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt,
så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
alla hednafolk skall prisa honom salig.
18 Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner.
Jod
73 Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.
74 De som fruktar dig skall se mig och glädjas,
ty jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina domslut är rättfärdiga
och att du tillrättavisat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd vara min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet komma över mig
så att jag får leva,
ty din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka komma på skam,
ty utan orsak har de gjort mig orätt,
men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Låt dem som fruktar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar,
så att jag inte kommer på skam.
Kaf
81 Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon längtar efter ditt tal,
jag frågar: "När skall du trösta mig?"
83 Ty jag är som en vinlägel i rök,
men jag glömmer ej dina stadgar.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När skall du hålla dom över mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de som lever i strid med din undervisning.
86 Alla dina bud är trofasthet.
Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig från jorden,
men jag överger inte dina befallningar.
88 Håll mig vid liv enligt din nåd,
jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
Lamed
89 För evigt, Herre,
står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet,
du har grundat jorden och den består.
91 Enligt dina domslut består den än i dag,
ty allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning varit min glädje,
hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Jag skall aldrig glömma dina befallningar,
ty genom dem håller du mig vid liv.
94 Jag är din, fräls mig,
ty jag begrundar dina befallningar.
95 De ogudaktiga vaktar på mig
för att förgöra mig,
men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet har jag sett en gräns,
men ditt bud är omätligt i vidd.
11 Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet, och inte hjältarna striden. Inte heller får de visa alltid bröd, de kloka rikedom och de kunniga uppskattning. De är alla beroende av tid och tillfälle. 12 Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem.
13 Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: 14 Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. 15 Där inne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg denne fattige man. 16 Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka", men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Vishet och dårskap
17 De visas ord som hörs i stillhet
är bättre än ropet från en härskare bland dårar.
18 Vishet är bättre än vapen,
men en enda som syndar
fördärvar mycket gott.
Friheten i Kristus
5 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.[a] 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.
7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.
13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. [b] 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.
Jonas tecken
16 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd, 3 och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4 Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.
Fariseernas och sadduceernas surdeg
5 När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. 6 Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" 7 De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?" 8 Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har! 9 Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? 10 Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? 11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." 12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln