Book of Common Prayer
Psalm 41
Rop till Gud under nöd och förföljelse
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Salig är den som tar sig an den fattige,
Herren skall befria honom på olyckans dag.
3 Herren skall bevara honom och hålla honom vid liv.
Han skall prisas lycklig i landet.
Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
4 Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du.
5 Jag säger: Herre, var mig nådig,
bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger illvilligt om mig:
"När skall han dö och hans namn försvinna?"
7 Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord.
Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
8 De som hatar mig viskar till varandra om mig,
de tänker ut sådant som skall skada mig:
9 "Obotlig skada har drabbat honom,
han som ligger där skall aldrig resa sig."
10 Också min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig.
11 Men du, Herre, var mig nådig och upprätta mig,
så att jag kan vedergälla dem.
12 Jag vet att du har mig kär,
ty min fiende får inte jubla över mig.
13 Mig uppehåller du i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
14 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Psalm 52
Tröst mot våld och onda tungor
1 För sångmästaren, en sång av David, 2 när edomiten Doeg kom och sade till Saul: "David har gått in i Ahimeleks hus."
3 Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig?
Guds nåd varar för alltid.
4 Din tunga tänker ut fördärv,
den är lik en skarp rakkniv,
du handlar bedrägligt.
5 Du älskar ont mer än gott,
lögn mer än sanning. Sela.
6 Du älskar allt tal som gör skada,
du falska tunga.
7 Därför skall Gud slå ner dig för alltid,
gripa dig och rycka dig ut ur din hydda,
utrota dig ur de levandes land. Sela.
8 De rättfärdiga skall se det och frukta,
de skall le åt honom:
9 "Se, där är en man
som ej gjorde Gud till sitt värn!
Han litade på sin stora rikedom,
han sökte styrka genom att roffa åt sig."
10 Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus.
Jag förtröstar på Guds nåd,
alltid och för evigt.
11 Jag skall alltid tacka dig
för vad du har gjort.
Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn,
ty det är gott.
Psalm 44
Bön när fienderna tycks segra
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
2 Gud, med våra öron har vi hört,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand fördrev hednafolken,
men dem planterade du.
Du förgjorde andra folk,
men dem lät du breda ut sig.
4 Det var ej med sitt svärd de intog landet,
deras egen arm gav dem ej seger,
utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus,
ty du älskade dem.
5 Det är du som är min konung, o Gud.
Ge befallning om Jakobs frälsning.
6 Genom dig skall vi slå ner våra fiender,
genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
7 Jag litar inte på min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss från våra ovänner,
dem som hatar oss låter du komma på skam.
9 Gud, vi lovar dig hela dagen,
ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
10 Ändå har du förkastat oss
och låtit oss stå med skam,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för fienden
och de som hatar oss tar byte.
12 Du låter oss bli uppätna som får,
du skingrar oss bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för ingenting,
den vinst du gör är inte stor.
14 Du låter våra grannar håna oss,
från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
du låter folken skaka på huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig,
blygsel täcker mitt ansikte,
17 när jag hör hånarens och baktalarens ord,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan vände sig inte bort,
våra steg vek inte av från din väg.
20 Men du har krossat oss där schakaler bor
och låtit dödsskugga falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud ha upptäckt det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Nej, för din skull dödas vi hela dagen,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna upp! Varför sover du, Herre?
Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
25 Varför gömmer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp ligger nertryckt till jorden.
27 Grip in och hjälp oss,
friköp oss för din nåds skull.
Njutning och rikedom är förgängligt
2 Jag sade i mitt hjärta: "Nåväl, jag vill låta dig pröva glädjen. Gör dig nu goda dagar." Men se, också detta var förgängligt.
2 Jag sade om skrattet: "Det är dårskap",
och om glädjen: "Vad tjänar den till?"
3 Jag tänkte att jag skulle stärka min kropp med vin, medan jag gav akt på vishet, och hålla mig till dårskap, till dess att jag såg vad som var bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever. 4 Jag uträttade stora ting: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag anlade vattendammar åt mig för att med dem vattna den skog av träd som växte upp. 7 Jag köpte slavar och slavinnor och hade tjänare som fötts i mitt hus. Jag ägde mer boskap, nötkreatur och får än någon före mig i Jerusalem. 8 Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. 9 Jag blev stor, ja, större än alla som före mig varit i Jerusalem. Min vishet förblev också hos mig. 10 Allt som mina ögon begärde gav jag dem och jag unnade mig all glädje. Ty mitt hjärta hade glädje av all min möda, och detta var lönen för all min möda.
11 Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag hade lagt ner, se, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns ingenting att vinna under solen.
Vishetens och dårskapens förgänglighet
12 Sedan vände jag mig för att se på visheten och oförnuftet och dårskapen. Ty vad kan den människa göra som kommer efter kungen? Bara det som man redan förut har gjort. 13 Jag insåg då att visheten har samma företräde framför dårskapen som ljuset framför mörkret: 14 Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda. 15 Då sade jag i mitt hjärta: Som det går dåren, så skall det gå mig. Vilken nytta har jag då haft av all min vishet? Jag sade i mitt hjärta: Också detta är förgängligt.
Hälsning
1 Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda. 2 Jag och alla bröderna som är hos mig hälsar församlingarna i Galatien.[a] 3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. 5 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Galaternas avfall från evangelium
6 Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, 7 fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. 10 Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.
Paulus evangelium är inte av mänskligt ursprung
11 Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. 12 Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. 13 Ni har ju hört hur jag tidigare uppträdde som jude, hur jag ytterst våldsamt förföljde Guds församling och försökte utrota den, 14 och hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar.
15 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna. Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds. 17 Jag for inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus.
Liknelsen om skatten och pärlan
44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
Liknelsen om fisknoten
47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51 Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja". 52 Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln