Book of Common Prayer
Psalm 55
Bön på grund av falska vänner
1 För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön,
dölj dig inte när jag ber om nåd.
3 Hör på mig och svara mig!
I mitt bekymmer är jag utan ro
och måste klaga,
4 när fienden ropar,
när den ogudaktige skriar.
Ty de vältrar ondska över mig,
i sin vrede förföljer de mig.
5 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst,
dödens fasor faller över mig.
6 Fruktan och bävan drabbar mig,
förfäran lamslår mig.
7 Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan!
Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8 Långt bort skulle jag fly,
jag skulle bosätta mig i öknen. Sela.
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd
undan stormvind och oväder.
10 Förvirra dem, Herre,
gör deras tungor oense,
ty våld och strid ser jag i staden.
11 Dag och natt går de omkring den,
uppe på dess murar.
Ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
förtryck och svek viker ej från dess torg.
13 Det är inte en fiende som hånar mig,
det kunde jag stå ut med.
Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag gömma mig.
14 Men det är du, min jämlike,
min vän och förtrogne -
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.
16 Låt döden komma över dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
ty ondska råder i deras boning,
i deras hjärta.
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren skall frälsa mig.
18 Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han skall höra min röst.
19 Han friköper min själ och ger den frid
så att de inte kan komma mig nära,
ty de är många som står mig emot.
20 Gud skall höra mig och förödmjuka dem,
han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela.
Ty de ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
21 Den mannen bär hand på sina vänner,
han bryter sitt förbund.
22 Orden i hans mun är halare än smör,
men stridslust fyller hans hjärta.
Hans ord är lenare än olja,
ändå är de dragna svärd.
23 Kasta din börda på Herren,
han skall uppehålla dig.
Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.
24 Du Gud skall störta dem ner
i fördärvets grop.
De blodtörstiga och falska
skall inte nå sin halva ålder.
Men jag förtröstar på dig.
Psalm 74
Templets förstöring
1 En sång av Asaf.
Gud, varför har du förkastat oss för alltid?
Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din menighet
som du förvärvade för länge sedan,
som du återlöste till att vara din arvedel.
Tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder.
Allt i helgedomen har fienden förstört.
4 Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss,
de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
5 Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
6 Alla snidade verk har de förstört
med yxa och bila.
7 De har satt eld på din helgedom,
ända till grunden har de orenat ditt namns boning.
8 De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"
Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
9 Våra tecken ser vi inte,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud, skall fienden smäda
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Drag fram den ur din barm och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung,
du som utför frälsningsverk på jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt,
du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram,
det var du som lät starka strömmar torka ut.
16 Din är dagen, din är också natten,
det är du som har skapat ljuset och solen.
17 Det är du som har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter har du skapat.
18 Herre, tänk på hur fienden smädar,
hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ,
glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
20 Tänk på förbundet,
ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
21 Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,
låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
22 Stå upp, Gud, och för din talan!
Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
23 Glöm inte bort dina ovänners rop,
larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
Herren bestraffar sitt folk
Alef
2 Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat
Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.
Beth
2 Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar.
I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen.
Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
Gimel
3 I vredens hetta högg han av
varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand
när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
Daleth
4 Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo.
Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda.
utgöt han sin vrede som en eld.
He
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda
bedrövelse och jämmer.
Waw
6 Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Högtid och sabbat
lät Herren falla i glömska i Sion,
och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.
Zajin
7 Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats
gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
Heth
8 Herren hade beslutat förstöra
dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand.
Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.
Teth
9 Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer
och hennes profeter
får ingen syn från Herren.
Nun
14 Dina profeters syner
var falska och dåraktiga.
De uppenbarade inte din missgärning för dig
för att göra slut på din fångenskap.
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förförande.
Samek
15 Alla som går vägen förbi
slår hånfullt ihop händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem.
"Är detta den stad som man kallade
den fulländade skönheten, hela jordens fröjd?"
Pe
16 Alla dina fiender spärrar upp munnen mot dig,
de visslar och skär tänder,
de säger: "Vi har fördärvat henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på.
Nu har vi upplevt och sett den!"
Ajin
17 Herren har gjort vad han hade beslutat,
han har uppfyllt sitt ord,
det han för länge sedan hade sagt.
Han har rivit ner utan att skona,
han har låtit fienden glädjas över dig,
han har upphöjt dina ovänners horn.
23 Jag för min del tar Gud till vittne[a] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. 24 Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron. 2 1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4 Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna
12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress[a] och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 2 När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning. 3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 4 Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade. 5 Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
6 Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 7 Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt. 8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9 Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.
10 Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. [b] 11 Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln