Book of Common Prayer

Psalm 87

Staden där folken föds på nytt

¹ En psalm, en sång av Koras söner.

FJÄRDE BOKEN

Psalm 90

Guds evighet och människans förgänglighet

¹ En bön av gudsmannen Mose.

Psalm 136

Lovsång till Herren för hans under

Jakobs sista önskan

²⁷ Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket. ²⁸ Jakob levde sjutton år i Egypten och han blev etthundrafyrtiosju år gammal. ²⁹ När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. ³⁰ När jag har gått till vila hos mina fäder skall du i stället föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav." Han svarade: "Jag skall göra som du säger." ³¹ Men Jakob sade: "Ge mig din ed på det!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd.

Jakob välsignar Josef och hans söner

48 En tid därefter sade man till Josef: "Din far är sjuk." Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. ² Och man sade till Jakob: "Din son Josef har kommit till dig." Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. ³ Han sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land. Han välsignade mig ⁴ och sade till mig: Jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och åt dina efterkommande skall jag ge detta land till egendom för evigt. ⁵ Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, skall nu vara mina. Efraim och Manasse skall vara mina liksom Ruben och Simeon. ⁶ Men de barn som du har fött efter dem skall vara dina. De skall bära sina bröders namn i deras arvedel. ⁷ När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, medan det ännu var ett stycke kvar till Efrat, och jag begravde henne där vid vägen till Efrat." - Platsen heter nu Betlehem.

Ökenvandrarnas avfall är ett varnande exempel

10 Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. ² Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.^{[a] 3} Alla åt samma andliga mat ⁴ och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. ⁵ Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. ⁶ Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. ⁷ Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa. ^[b]

⁸ Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag. ⁹ Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. ¹⁰ Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.^{[c] 11} Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. ¹² Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. ¹³ Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Guds bud eller människors stadgar

7 Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. ² De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - ³ Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull^[a] vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. ⁴ Och när de kommer från torget^[b] äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - ⁵ Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar^[c] utan äter med orena händer?" ⁶ Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ^{[d] 7} Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. ⁸ Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."

⁹ Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. ¹⁰ Mose har sagt: Hedra din far och din mor ^[e] och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. ¹¹ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,^{[f] 12} då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. ¹³ Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."

¹⁴ Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: ¹⁵ Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."^{[g] 17} När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. ¹⁸ Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, ¹⁹ eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. ²⁰ Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. ²¹ Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, ²² äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. ²³ Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."