Book of Common Prayer
Psalm 6
Bön och bönhörelse i djup nöd
1 För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit.[a] En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös,
hela mig, Herre,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Min själ är mycket förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker ingen på dig,
vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är trött av mitt suckande,
var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.
8 Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.
9 Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty Herren har hört min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 Alla mina fiender kommer på skam
och blir mycket förskräckta,
plötsligt viker de tillbaka med skam.
Psalm 12
Klagan över den växande ondskan
1 För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
2 Fräls, Herre, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
3 De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
4 Herre, utrota alla hala läppar,
den tunga som talar stora ord.
5 De säger:
"Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss,
vem är herre över oss?"
6 "Eftersom de svaga utsätts för våld
och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger Herren,
"jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
7 Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
8 Du, Herre, skall bevara dem,
du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
9 Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.
Psalm 94
Bön om Herrens hjälp mot fiender
1 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,
vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal,
Alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de,
faderlösa mördar de.
7 De säger: " Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,
till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte Herren vore min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar",
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren är för mig en borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Pe
17 Sion räcker ut sina händer,
men ingen finns som tröstar henne.
Mot Jakob har Herren bådat upp
hans ovänner från alla håll,
Jerusalem har blivit
som något orent ibland dem.
Tsade
18 Herren är rättfärdig,
men jag var upprorisk mot hans bud.
Hör då, alla ni folk,
och se min plåga!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
Qof
19 Jag kallade på mina älskare,
men de svek mig.
Mina präster och mina äldste
omkom i staden,
medan de letade efter mat
för att hålla sig vid liv.
Resh
20 Se, Herre, hur jag är i nöd!
Det jäser i mitt innersta,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
ty jag har varit mycket upprorisk.
Ute gör svärdet mig barnlös,
inomhus finns endast död.
Shin
21 Man hör hur jag suckar,
men ingen finns som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka
och gläder sig över att du har gjort detta.
Den dag du har förkunnat har du låtit komma,
men det skall gå dem som mig.
Taw
22 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte
och gör med dem
så som du har gjort med mig
för alla mina synder.
Ty många är mina suckar,
och mitt hjärta är sjukt.
8 Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. 9 Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, 11 när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.
Paulus ändrade resplaner
12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå 14 det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. 15 Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.[b] 16 Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.
17 Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?[c] 18 Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20 Ty alla Guds löften[d] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
Frågan om Jesu fullmakt
27 De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" 29 Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!" 31 De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 32 Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33 De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln