Book of Common Prayer
Tacksamhet för räddning
30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[a]. Av David.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
för du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender
triumfera över mig.
3 (A) Herre min Gud,
jag ropade till dig
och du helade mig.
4 (B) Herre, du förde min själ
upp ur dödsriket,
du tog mig levande bort
från dem som går[b] ner
i graven.
5 (C) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6 (D) Hans vrede varar ett ögonblick,
hans nåd hela livet.[c]
På kvällen gästar gråt,
på morgonen kommer jubel.
7 Jag sade i min trygghet:
"Jag ska aldrig vackla."
8 (E) Herre, i din nåd gav du
styrka åt mitt berg,
men du dolde ditt ansikte
och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
på att jag går ner i graven?
Kan stoftet tacka dig?
Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
och förbarma dig över mig!
Herre, var min hjälpare!
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
ANDRA BOKEN
Själens längtan efter Gud
42 (A) För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.[a]
2 Som hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
3 (B) Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?
4 (C) Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
"Var är din Gud?"
5 Jag utgjuter min själ
och minns hur jag gick
bland folket,
hur jag vandrade med dem
till Guds hus,
med jubelrop och tacksägelse
i skaran av högtidsfirare.
6 (D) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
7 (E) Min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land
och på Hermons höjder,
på Misars berg[b].[c]
8 (F) Djup ropar till djup
i dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
sköljer över mig.
9 (G) Om dagen sänder Herren sin nåd,
och om natten
är hans sång hos mig,
en bön till mitt livs Gud.
10 (H) Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
trängd av fiender?"
11 (I) Det är som att man krossar mina ben
när mina fiender hånar mig
och ständigt frågar mig:
"Var är din Gud?"
12 (J) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Fortsättning av föregående psalm
43 (K) Döm mig rättvist, Gud,
ta dig an min sak
mot ett kärlekslöst[d] folk!
Rädda mig från falska
och onda människor,
2 (L) för du, Gud, är min styrka.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sorgsen,
trängd av fiender?
3 (M) Sänd ditt ljus och din sanning.
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig
till ditt heliga berg
och dina boningar,
4 (N) så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud som är min glädje
och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 (O) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!” 17 (A) Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. 18 Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor[a] komma in till sig, och han kunde inte sova.
19 På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! 22 (B) Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung.”
23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25 (C) Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:
”Jag önskar er fred och framgång!
26 (D) Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.
För han är den levande Guden
som består för evigt.
Hans rike kan inte förgöras,
hans välde har inget slut.
27 Han befriar och räddar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden,
och han har befriat Daniel
ur lejonens våld.”
28 (E) Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga[b] under persern Koreshs[c] regering.
Hälsning
1 (A) Från den gamle till min älskade Gaius, som jag i sanning älskar. 2 Älskade broder, jag hoppas att det går väl för dig på alla sätt och att du är frisk, liksom det är väl med din själ. 3 (B) Jag blev mycket glad när bröderna kom och vittnade om den sanning[a] som finns hos dig, hur du lever i sanningen. 4 Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.
Stöd åt resande bröder
5 Älskade broder, du visar dig trofast i allt som du gör för bröderna, också för dem som kommer som främlingar. 6 (C) De har vittnat inför församlingen om din kärlek, och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud. 7 Det är ju för Namnets skull[b] de har gått ut, och de tar inte emot något från hedningarna. 8 (D) Därför är det vår plikt att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen.
9 Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot oss. 10 (E) Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Och han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot bröderna, och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen.
11 (F) Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud. 12 (G) Demetrius[c] har fått ett gott vittnesbörd av alla, även av sanningen själv. Också vi kan vittna om det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.
Slutord
13 (H) Jag hade mycket att säga dig, men jag vill inte göra det med bläck och penna. 14 Jag hoppas snart få se dig, och då ska vi talas vid ansikte mot ansikte. 15 Frid vare med dig. Vännerna hälsar till dig. Hälsa vännerna, var och en personligen.
Jesus kallar Levi
27 (A) Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi[a] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.
29 (B) Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords[b] med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 (C) Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Jesus och fastan
33 (D) De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar[c] ofta och ber böner, likaså fariseernas, men dina äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Ni kan väl inte få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? 35 Men det ska komma dagar då brudgummen tas ifrån dem, och då under de dagarna kommer de att fasta."
36 Han berättade också en liknelse för dem: "Ingen skär en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. I så fall skulle han förstöra den nya manteln, och lappen från den nya skulle inte passa på den gamla.
37 Och ingen häller nytt vin i gamla säckar[d]. I så fall skulle det nya vinet spränga säckarna, och vinet skulle rinna ut och säckarna bli förstörda. 38 Nej, nytt vin ska hällas i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt, för han säger: Det gamla är bäst.[e]"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation