Book of Common Prayer
Bön om ledning och nåd
25 [a]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (A) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[b],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (D) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 (F) Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare
om vägen.
9 (G) Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 (H) Alla Herrens vägar
är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund
och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min synd,
för den är stor.
12 (I) Den som vördar[c] Herren
undervisar han om vägen
han ska välja.
13 (J) Hans själ ska vila i det goda,
och hans ättlingar ska ärva landet.
14 (K) Herren är förtrolig
med dem som vördar honom,
sitt förbund gör han känt för dem[d].
15 (L) Mina ögon ser alltid
upp till Herren,
för han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
för jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor.
För mig ut ur min nöd!
18 (M) Se hur plågad och trött jag är,
förlåt mig alla mina synder.
19 (N) Se mina fiender,
de är många och hatar mig
med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte behöva skämmas,
för jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
för jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel
ur all dess nöd.
Tacksamhet för seger över fiender
9 [a]För körledaren, till "Sonens död".[b] En psalm av David.
2 (A) Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill glädja mig och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender viker tillbaka,
de faller och förgås
inför ditt ansikte,
5 (B) för du har hävdat min rätt
och fört min talan.
Du sitter på din tron
som en rättfärdig domare.
6 (C) Du har straffat hedningarna
och förgjort de gudlösa,
utplånat deras namn
för alltid och för evigt.
7 (D) Fienden är borta,
utrotad för alltid.
Du har ödelagt deras städer,
minnet av dem är utplånat.
8 (E) Herren regerar för evigt,
han har rest sin tron till dom.
9 (F) Han ska döma världen
med rättfärdighet,
hålla dom bland folken
med rättvisa.
10 (G) Herren är en borg
för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn
litar på dig,
för du överger inte dem
som söker dig, Herre.
12 (H) Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar
bland folken,
13 (I) för han som straffar blodsdåd
kommer ihåg dem,
han glömmer inte
de svagas rop.
14 (J) Förbarma dig över mig, Herre!
Se hur jag plågas
av dem som hatar mig,
du som lyfter mig
från dödens portar
15 för att förkunna allt ditt lov
och jubla över din frälsning
i dottern Sions portar.
16 (K) Hedningarna sjönk
i den grav som de grävde,
deras fot fastnade
i nätet de lade ut.
17 (L) Herren har gjort sig känd,
han har skipat rätt.
Den gudlöse snärjs
av sin egen gärning.
Higgajón[c], Sela
18 De gudlösa ska vika tillbaka
ner i dödsriket,
alla hedningar som glömmer Gud.
19 (M) Men den fattige ska inte
vara glömd för alltid,
de svagas hopp ska inte
försvinna för evigt.
Herrens krav på rättfärdighet
15 (A) En psalm av David.
Herre, vem får vara i ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2 (B) Den som lever rent
och handlar rätt
och talar sanning av hjärtat –
3 (C) den som inte förtalar
med sin tunga,
som inte gör sin nästa illa
och inte drar skam över
sin granne,
4 (D) den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som
vördar Herren,
som inte bryter sin ed
även om det smärtar,
5 (E) som inte ockrar med sina pengar
eller tar mutor mot den oskyldige.
Den som handlar så
ska aldrig någonsin vackla.
19 (A) det är du själv, o konung. Du har blivit stor och väldig, din storhet har vuxit och når upp till himlen och ditt välde sträcker sig till jordens ände.
20 Men kungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det. Men stubben ska lämnas kvar med rötterna i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Den ska fuktas av himlens dagg och ha sin lott bland markens djur, tills sju tider har gått fram över honom.’ 21 Detta betyder, o konung, och det är den Högstes beslut som har drabbat min herre kungen: 22 (B) Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider ska gå fram över dig, tills du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.
23 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska få tillbaka ditt rike när du har insett att det är himlen som har makten. 24 (C) Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång ska bestå.”
25 Allt detta hände med kung Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare gick kungen omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, 27 och han tog till orda och sade: ”Här är det stora Babel[a] som jag har byggt upp till ett kungavälde med min starka makt, till ära för mitt majestät!”
19 Då vet vi att vi är av sanningen, och inför honom kan vi övertyga vårt hjärta, 20 (A) om det fördömer oss, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 (B) Mina älskade, om hjärtat inte fördömer oss har vi frimodighet inför Gud, 22 (C) och vad vi än ber om, det får vi av honom eftersom vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 (D) Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 (E) Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss.
Pröva andarna
4 (F) Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 2 (G) Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus[a] som kommit i köttet, den är från Gud, 3 (H) och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.
4 (I) Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. 5 (J) De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. 6 (K) Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss[b]. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
Jesus i Nasarets synagoga
14 (A) I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16 (B) Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18 (C) Herrens Ande är över mig,[a]
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig[b]. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 (D) Alla berömde honom[c] och förundrades över de nådens ord[d] som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"
23 Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24 (E) Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen[e]: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 (F) I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26 (G) Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27 (H) Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."[f]
28 Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation