Book of Common Prayer
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
11 [h]Så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
så långt avlägsnar han
våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 [k]Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som blomman
på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
och den är borta,
dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
från evighet till evighet
över dem som vördar honom
och hans rättfärdighet
ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar
och följer dem.
19 [n]Herren har grundat sin tron
i himlen,
hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar
som utför hans befallning
så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
ni hans tjänare
som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
Herrens storhet och nåd
111 [a][b]Halleluja!
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
i de ärligas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar,
de begrundas av alla
som älskar dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 Han gör så att man minns
hans under,
nådig och barmhärtig är Herren.
5 [c]Han ger mat åt dem
som vördar honom,
han minns sitt förbund för evigt.
6 Sina gärningars kraft
visade han sitt folk
när han gav dem
hednafolkens arvedel.
7 [d]Hans händers verk
är sanning och rätt,
alla hans befallningar
är orubbliga[e].
8 De står fasta för alltid
och för evigt,
fullbordade med sanning
och rättvisa.
Guds under vid uttåget ur Egypten
114 [a]När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med
främmande språk,
2 [b]då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 [c]Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 [d]Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du, hav?
Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder som lamm?
18 (A) Därför väntar Herren
på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd
för att visa er barmhärtighet,
för Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar
på honom.
Herren ska välsigna sitt folk
19 (B) O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han ska förvisso förbarma sig över dig när du ropar. Så snart han hör din röst ska han svara dig. 20 (C) Herren ska ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan ska dina lärare[a] inte längre vara dolda, utan dina ögon ska se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så ska dina öron höra detta ord bakom dig: "Här är vägen, gå på den."
36 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias."
37 (A) När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" 38 (B) Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 (C) Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."
40 (D) Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" 41 (E) De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.
De troendes gemenskap
42 (F) De höll troget fast vid apostlarnas undervisning[a] och vid gemenskapen[b], brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 (G) Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 (H) De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 (I) De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Jesus lovar sända Hjälparen
15 (A) Om ni älskar mig håller ni fast[a] vid mina bud. 16 (B) Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare[b] som ska vara hos er för alltid: 17 sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er[c]. 18 (C) Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. 19 (D) Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.
20 (E) Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. 21 (F) Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom."
22 (G) Judas – inte Judas Iskariot[d] – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?" 23 (H) Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 (I) Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig.
25 Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. 26 (J) Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.
27 (K) Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. 28 (L) Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. 29 (M) Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.
30 (N) Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig[e], 31 (O) men världen måste förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Res er så går vi härifrån[f].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation