Book of Common Prayer
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Bön om räddning från undergång
143 [h]En psalm av David.
Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
Svara mig i din trofasthet,
i din rättfärdighet.
2 [i]Gå inte till doms med din tjänare,
för ingen levande är rättfärdig
inför dig.
3 [j]Fienden jagar min själ,
han trampar mitt liv till marken,
han lägger mig i mörker
likt dem som länge varit döda.
4 [k]Min ande mattas i mig,
mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
5 [l]Jag minns dagar som gått,
jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
6 [m]Jag sträcker mina händer mot dig,
min själ är som törstig jord
inför dig. Sela
7 [n]Herre, skynda att svara mig,
min ande förgås!
Dölj inte ditt ansikte för mig,
då blir jag som de
som går ner i graven.
8 [o]Låt mig möta din nåd på morgonen,
för jag litar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag lyfter min själ till dig.
9 Rädda mig från mina fiender,
Herre,
hos dig söker jag skydd.
10 [p]Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din gode Ande leda mig[q]
på jämn mark.
11 Herre, ge mig liv
för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
i din rättfärdighet.
12 [r]Förinta mina fiender i din nåd,
förgör alla som plågar min själ,
för jag är din tjänare.
Profetens klagan inför Herren
7 (A) Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Så ofta jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och förtryck,
för Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
9 (B) Men jag tänkte:
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
Jag ansträngde mig
att hålla den inne
men lyckades inte.
10 (C) Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
”Ange honom!”
”Ja, vi ska ange honom!”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske låter han lura sig,
så kan vi besegra honom
och ta hämnd på honom.”
11 (D) Men Herren är med mig
som en mäktig hjälte.
Därför ska mina förföljare falla
och inte besegra mig.
De ska stå där med stor skam,
för de har handlat utan förstånd.
De ska drabbas av evig vanära
som inte ska glömmas.
Nattvarden och offermåltiderna
14 (A) Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 (B) Välsignelsens bägare[a] som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 (C) Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd.
27 (A) Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. 29 Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. 31 Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. 32 (B) Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
Jesu översteprästerliga förbön
17 (A) När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: "Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. 2 (B) Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 (C) Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 (D) Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. 5 (E) Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
6 (F) Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. 7 Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, 8 (G) för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. 10 (H) Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 (I) Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. 12 (J) Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.
13 (K) Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. 14 (L) Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. 15 (M) Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda[a]. 16 De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17 Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. 18 (N) Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 (O) Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.
20 (P) Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord[b]. 21 (Q) Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: 23 (R) jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.
24 (S) Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. 25 (T) Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. 26 (U) Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation