Book of Common Prayer
Kungens bön
61 För körledaren, till stränginstrument. Av David.
2 Gud, lyssna till mitt rop!
Hör min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
4 Du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Jag vill för alltid bo i ditt tält
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
6 Du har hört mina löften, Gud,
och du har gett mig deras arv som fruktar dig.
7 Ge kungen ett långt liv,
många år från generation till generation.
8 Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
Låt din nåd och trofasthet bevara honom.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.
En tröstepsalm
62 För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
3 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
4 Hur länge ska ni ansätta en människa,
kasta er över honom allesammans,
som mot en lutande vägg,
eller en mur som snart störtar samman?
5 De tänker störta ner honom från hans höga plats,
och de gillar lögn.
Med sin mun välsignar de,
men i sitt inre förbannar de. Séla
6 Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.
7 Endast han är min klippa,
min räddning och min borg.
Jag ska aldrig vackla.
8 Min frälsning och min ära finns hos Gud.
Han är min tillflykt, min starka klippa.
9 Förtrösta alltid på honom, du folk!
utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla
10 Människobarnen är bara en vindpust,
även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
ja, mindre än luft.
11 Sätt inte er tillit till våld
eller ert hopp till stöldgods.
Om er rikedom växer,
fäst inte ert hjärta vid den.
12 Ett har Gud talat, två saker har jag hört:
att Gud har styrkan,
13 och att du, Herre, är nådig
och lönar var och en efter vad han gjort.
Guds ära och makt
68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.
2 Gud reser sig och hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr från honom.
3 Liksom rök förs bort av vinden
blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
utplånas de onda inför Gud.
4 Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5 Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
Gläd er inför honom!
6 En far för de faderlösa,
en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[c] fick slå sig ner där,
i din godhet tog du dig an de fattiga.
12 Herren har gett sina befallningar,
stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[d]?
Duvans vingar är täckta med silver,
dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
föll det snö på Salmon.
16 Ett Guds berg är Bashan,
ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
där Gud har valt att bo,
där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[e]
20 Välsignad är Herren!
Dag efter dag bär han vår börda.
Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
och framför musikanterna går flickor
som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Visa din makt, Gud!
Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[f]
skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[g]
33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
Herren ska föra hem sitt folk
52 Vakna, vakna,
klä dig i din styrka, Sion!
Klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad!
Ingen oomskuren eller oren
får komma in där.
2 Skaka dammet av dig,
res dig, inta din plats, Jerusalem!
Bryt loss kedjorna från din hals,
du fångna dotter Sion!
3 För så säger Herren:
”Ni såldes för ingenting,
och utan pengar ska ni köpas fria.”
4 Så säger Herren Gud:
”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
Sedan blev de förtryckta av Assyrien.
5 Och vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort för ingenting,
de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.
6 Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”
7 Så härligt det är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen
med goda nyheter,
förkunnar fred,
bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är kung!”
8 Hör, dina vakter ropar
och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
Herren återvända till Sion.
9 Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
för Herren har tröstat sitt folk,
och han har friköpt Jerusalem!
10 Herren har visat
sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.
11 Bort, bort! Gå ut därifrån!
Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
ni som bär Herrens kärl!
12 Ni ska inte ge er iväg i hast,
ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.
12 Jag vädjar till er, syskon: bli som jag. Jag har ju blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. 13 Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom och förkunnade evangeliet för er. 14 Men trots att min kroppsliga svaghet kunde ha varit en prövning för er, hånade ni mig inte eller stötte bort mig. Nej, ni välkomnade mig som om jag hade varit en ängel från Gud, eller till och med Kristus Jesus själv. 15 Vart har er glädje tagit vägen? Jag kan intyga att ni skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det hade varit möjligt. 16 Men nu verkar jag ha blivit er fiende, eftersom jag säger er sanningen!
17 Dessa människor som är så hängivna för er skull handlar inte för ert bästa. De försöker bara få er bort från mig, så att ni ska bli hängivna dem istället. 18 Och visst är hängivenhet bra, bara den gäller en god sak, så var hängivna även när jag inte är hos er. 19 Mina barn, som jag än en gång med smärta måste föda fram, tills Kristus förkroppsligas i er: 20 jag önskar att jag var hos er nu, så att jag kunde ändra mitt tonfall. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med er.
Jesus ger mat åt 4 000 personer
(Matt 15:32-39)
8 Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina lärjungar och sa:
2 ”Jag känner medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. 3 Om jag skickar hem dem hungriga, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”
4 Men hans lärjungar svarade: ”Var ska man få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”
5 Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.
6 Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina lärjungar, som i sin tur delade ut dem till folket. 7 Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina lärjungar att dela ut dem.
8 De åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar. 9 Det var omkring 4 000 män[a] där. Jesus skickade sedan hem folket 10 och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta[b] tillsammans med sina lärjungar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.