Book of Common Prayer
Hela skapelsen prisar och ärar Herren
148 Halleluja!
Lova Herren i himlen!
Lova honom i höjden!
2 Lova honom, alla hans änglar,
lova honom, hela hans härskara!
3 Lova honom, sol och måne
lova honom, alla lysande stjärnor!
4 Lova honom, ni himlarnas himmel
och ni vatten ovanför himlen!
5 De ska prisa Herrens namn,
för han gav en befallning, och de skapades.
6 Han gav dem för evigt deras plats.
Han gav en befallning som aldrig kan upphävas.
7 Lova Herren på jorden,
ni havsodjur och alla djup,
8 blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind, som lyder hans ord,
9 alla berg och kullar,
alla fruktträd och cedrar,
10 vilddjur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
11 alla jordens kungar och folk
med alla sina härskare och domare,
12 unga män och flickor,
gamla och unga.
13 De ska lova Herrens namn.
Endast hans namn är upphöjt,
hans majestät sträcker sig över himmel och jord.
14 Han har lyft ett horn[a] åt sitt folk,
lovprisning för alla sina fromma,
för Israels folk som står honom nära.
Halleluja!
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
En avslutande lovsång
150 Halleluja!
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar.
Lova honom för hans oerhörda storhet.
3 Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
4 Lova honom med tamburiner och dans.
Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten
114 När Israel drog ut från Egypten,
Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 Havet såg det och flydde,
och Jordanfloden vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
och höjderna som lamm.
5 Varför flyr du hav,
varför vänder du tillbaka, Jordan?
6 Varför hoppar ni berg som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Darra, jord, inför Herren,
inför Jakobs Gud!
8 Han gör klippan till en vattenrik sjö
och stenen till en vattenkälla.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
Löfte om seger
14 Så säger Herren,
er befriare[a], Israels Helige:
”För er skull har jag sänt bud till Babylon
och ska bryta ner dem alla, som ingenting,
även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.[b]
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er kung.”
16 Så säger Herren,
som gjorde en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17 han som förde ut vagnar och hästar
och en stark armé.
Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,
utsläckta, som en släckt veke.
18 ”Glöm det som har varit,
bli inte kvar i det förgångna.
19 Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan, ser ni det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen
och strömmar i ödemarken.
20 De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,
för av mig får öknen vatten
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har skapat åt mig
ska förkunna mitt lov.
22 Men du har inte kallat på mig, Jakob,
inte tröttat ut dig för min skull, Israel.[c]
23 Du har inte gett mig får som brännoffer
och inte ärat mig med slaktoffer.
Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,
inte tröttat ut dig med krav på rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig
eller slösat dina slaktoffers fett på mig.
Nej, du har betungat mig med dina synder,
tröttat ut mig med dina överträdelser.
25 Jag är den som utplånar dina försyndelser,
för min egen skull,
och jag kommer inte mer ihåg dina synder.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra!
Lägg fram din sak,
så att du kan få rätt.
27 Din stamfader syndade,
dina talesmän gjorde uppror mot mig.
28 Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,
överlämnat Jakob åt förintelse
och Israel åt att skymfas.
Den ende Guden
44 Lyssna nu, min tjänare Jakob,
Israel, som jag har utvalt:
2 Så säger Herren,
som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun[d], som jag har utvalt.
3 Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
över dina barn
och mina välsignelser
över dina ättlingar.
4 De ska växa upp bland gräset,
som pilträd på en flodstrand.
5 En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”
17 Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18 Båda dessa bekräftelser[a] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.
19 Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget[b], 20 dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,[c] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Melkisedek var präst åt Gud
7 Denne Melkisedek var kung i Salem[d] och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, den gången Abraham kom tillbaka efter att ha vunnit ett slag mot kungar, 2 och Abraham gav åt honom en tiondel av allting. Namnet Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens kung”, men som Salems kung var han också ”fredens kung”. 3 Han står där utan far eller mor eller släktregister. Hans tid saknar början och hans liv har inget slut. Därför är han lik Guds Son, präst för alltid.
4 Tänk på hans storhet: patriarken Abraham gav honom en tiondel av det bästa krigsbytet. 5 De av Levis[e] ättlingar som blev präster fick enligt lagen ta emot en tiondel från folket, sina bröder, fastän de också härstammar från Abraham. 6 Men Melkisedek hörde ju inte till denna prästsläkt, och ändå fick han ta emot en tiondel av Abrahams byte och välsigna honom som hade fått Guds löften. 7 Och ingen förnekar att det är den ringare som välsignas av den som är större.
8 I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet en om vilken det vittnas att han alltid lever. 9 Man skulle kunna säga att Levi, som får ta emot tionde, också gav tionde genom Abraham. 10 Även om Levi ännu inte var född fanns han ju ändå i sin förfader Abrahams kropp när denne mötte Melkisedek.
27 Just då kom hans lärjungar tillbaka. De blev mycket förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen av dem frågade honom varför han talade med henne eller vad de talade om.
28 Men kvinnan lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden och sa till alla: 29 ”Kom så får ni träffa en man som kunde säga mig allt vad jag har gjort! Kan han vara Messias?” 30 Och folket strömmade ut från staden för att träffa Jesus.
31 Under tiden ville lärjungarna ge sin Mästare något att äta 32 men han sa: ”Jag har mat som ni inte känner till.”
33 Hans lärjungar sa då till varandra: ”Kan någon ha kommit hit och gett honom mat?”
34 Då sa Jesus: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att slutföra det uppdrag han har gett mig. 35 Ni säger att om fyra månader är det dags att skörda. Men jag säger: Se er omkring! Fälten har redan ljusnat och är mogna för skörd. 36 Redan nu får skördearbetaren sin lön. Han skördar frukt till evigt liv så att både den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans. 37 För här gäller ordspråket: en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt ut er för att skörda där ni inte har arbetat. Andra har utfört arbetet och ni ska få lön för deras möda.”
Många samarier kommer till tro
39 Många samarier från den staden kom till tro på honom när de hörde kvinnan vittna: ”Han kunde säga mig allt vad jag har gjort.” 40 Så när samarierna kom ut till honom bad de honom att stanna hos dem och han stannade där i två dagar. 41 När de då fick höra honom själv tala, var det ännu fler som började tro på honom 42 och de sa till kvinnan: ”Nu är det inte längre det som du berättade för oss som får oss att tro. Nej, nu har vi själva hört honom och förstått att han verkligen är den som ska rädda världen.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.