Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 18

Kungens tacksägelse

(2 Sam 22:1-51)

18 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld.

Herre, vad jag älskar dig, du min styrka!

Herren är min klippa,
    han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
    Han är min sköld och min frälsnings horn[a], mitt värn.
När jag ropar till Herren,
    han som är värd allt pris,
    räddar han mig från alla mina fiender.
Dödens snaror omgav mig,
    fördärvets strömmar sköljde över mig.
Dödsrikets band omgav mig,
    dödens snaror föll över mig.
I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    ropade till min Gud, och han hörde mig i sitt tempel.
    Mitt rop nådde hans öron.

Då darrade jorden och bävade,
    bergens grundvalar skakade.
    De skälvde, för han var vred.
Rök vällde fram ur hans näsborrar
    och eldslågor slog ut från hans mun.
    Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
    och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
    med vindens vingar svävade han fram.
12 Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
    mörka vatten, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
    med hagel och klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
    Den Högste lät sin stämma höras
    med hagel och klot av eld.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
    han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
16 Vattnens bäddar visade sig,
    jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.

17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
    och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
    från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
    han räddade mig,
    för han älskar mig.

21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
    belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
    Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
    och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
    och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
    mina händers renhet inför honom.

26 Du är trogen mot den som är trogen.
    Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
    men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
    men du förödmjukar de stolta.
29 Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
    förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
    med min Gud störta fram mot en mur.

31 Guds väg är fullkomlig.
    Alla Herrens ord är sanna.
    Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
    Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud ger mig kraft
    och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
    och ställer mig uppe på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
    och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld.
    Din högra hand stödde mig
    och när du svarade mig, stärkte du mig[b].
37 Du gav mig fotfäste,
    så att jag aldrig behövde snava.

38 Jag förföljde mina fiender
    och hann upp dem,
och jag vände inte om
    förrän alla hade förintats.
39 Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
    Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du gav mig styrka till att strida.
    Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
    Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
    men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
    men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
    Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44 Du räddade mig då jag anfölls av folken.
    Du gjorde mig till ledare över folken,
    även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
    När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
    och darrande kom de ut ur sina fästen.

47 Herren lever! Prisad vare han,
    min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
    och lägger folken under mig.
49 Du räddar mig undan mina fiender.
    Du låter dem inte få tag på mig,
    utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
    och sjunga till din ära!

51 Han ger stora segrar till sin smorde kung.
    Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.

Jesaja 2:12-22

12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14     alla höga berg
och alla höga kullar,
15     alla höga torn
och befästa murar,
16     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.

19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

22 Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?

1 Thessalonikerbrevet 3

När vi inte kunde stå ut längre, beslöt vi oss därför att själva stanna kvar i Athen och skicka vår bror Timotheos, Guds medarbetare som sprider evangeliet om Kristus. Han skulle styrka och uppmuntra er tro, så att ingen vacklar under dessa svårigheter. De ingår i vad som ligger framför oss, det visste ni redan. Medan vi fortfarande var kvar hos er, sa vi till er att vi kommer att få lida, och så har det också blivit, som ni vet.

När jag inte längre kunde stå ut, skickade jag därför Timotheos för att ta reda på hur det var med er tro. Jag var rädd att frestaren kunde ha lockat er, så att vårt arbete hade varit förgäves.

Timotheos glädjande rapport

Men nu har Timotheos just återvänt med de goda nyheterna om er tro och kärlek, och han har berättat att ni minns oss med glädje och längtar lika mycket efter oss som vi längtar efter er. Syskon, ni har med er tro gett oss nytt mod i alla våra svårigheter och lidanden här. Nu kan vi leva upp igen, när ni står fasta i Herren.

Vi kan inte nog tacka Gud för er, för den glädje ni har gett oss inför vår Gud! 10 Dag och natt ber vi nu ivrigt till Gud att vi ska få träffa er igen, så att vi kan hjälpa er med det som fortfarande saknas i er tro.

11 Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus låta det bli möjligt för oss att resa till er. 12 Måtte Herren också låta er kärlek till varandra och till alla människor bli stark och överflödande, precis som vår kärlek till er, 13 så att ni alltmer styrkas i era hjärtan och kan stå klanderfria och heliga inför vår Gud och Fader, den dag då vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga[a].

Lukas 20:27-40

Ska de döda uppstå igen?

(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)

27 Sedan kom några saddukeer[a] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:

28 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[b] 29 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Bror nummer två 31 och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

34 Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. 35 De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. 37 Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.[c] 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”

39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.