Book of Common Prayer
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
25 Jag är nertryckt i stoftet.
Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina vägar, och du svarade mig.
Lär mig dina bud.
27 Låt mig förstå den väg du befallt,
så kan jag begrunda dina under.
28 Jag gråter i min bedrövelse.
Res mig upp, så som du lovat.
29 Håll mig borta från lögnens väg,
och ge mig i nåd din lag.
30 Jag har valt sanningens väg,
rättat mig efter dina beslut.
31 Jag håller fast vid dina bud och lagar.
Herre, svik mig inte!
32 Jag vill löpa den väg som dina bud visar,
för du har ökat min insikt.
33 Lär mig, Herre, dina budords väg,
och jag ska följa den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag lyder och helhjärtat håller din lag.
35 Led mina steg efter dina bud,
för den vägen går jag med glädje.
36 Bevara mitt sinne i dina bud
så att jag inte strävar efter egen vinning.
37 Vänd bort min blick från det som är värdelöst,
och bevara mitt liv på dina vägar.
38 Håll dina löften till din tjänare,
så att jag ständigt fruktar dig.
39 Ta bort vanäran som skrämmer mig,
för alla dina beslut är goda.
40 Jag längtar efter dina stadgar.
Bevara mitt liv i din rättfärdighet.
41 Herre, låt din nåd komma till mig,
den räddning du har talat om,
42 så att jag kan svara dem som hånar mig,
för jag litar på det som du sagt.
43 Ryck inte bort sanningens ord från mig,
för jag sätter mitt hopp till dina beslut.
44 Jag vill alltid lyda din lag,
från evighet till evighet.
45 Då kan jag leva i frihet,
för jag begrundar dina stadgar.
46 Jag ska tala om dina befallningar för kungar
utan att behöva skämmas.
47 Jag gläder mig över dina bud,
som jag älskar.
48 Jag sträcker mina händer mot dina bud, som jag älskar.
Jag tänker på dina budord.
Herren kallar Jesaja
6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. 2 Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 De ropade till varandra:
”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,
hela jorden är full av hans härlighet.”
4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.
5 Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”
6 Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. 7 Han rörde med det vid mina läppar och sa:
”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”
8 Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” 9 Då sa han:
”Gå och säg till det här folket:
’Lyssna, lyssna, men fatta inget!
Titta, titta, men se inget!’
10 Gör det här folkets hjärta hårt.
Stäng deras öron
och tillslut deras ögon,
så att de inget kan se
och inget höra,
så att de inget förstår
och inte vänder om och blir botade.”
11 Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade:
”Tills städerna ligger i ruiner
utan invånare,
husen står tomma,
och fälten är skövlade.
12 Herren ska föra var och en långt bort,
och det ska bli en stor ödeläggelse i landet.
13 När en tiondel är kvar där,
ska också den ödeläggas,
som en terebint eller en ek,
vars stubbe finns kvar efter att den fällts.
Den stubben är en helig säd.”
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus[a] och Timotheos.
Till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus[b].
2 Nåd och frid från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
Uppmuntran under förföljelse
3 Syskon, vi måste alltid tacka Gud för er, och det finns goda skäl till det, för er tro fortsätter att växa och er kärlek till varandra blir hela tiden större. 4 Därför berättar vi med stolthet om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som drabbar er.
5 Men de är tecken på Guds rättvisa dom, så att ni kan anses värdiga Guds rike, som ni nu lider för. 6 Gud är rättfärdig och ger tillbaka plåga åt dem som nu plågar er. 7 Ni som nu lider ska få vila ut tillsammans med oss när Herren Jesus kommer tillbaka från himlen och visar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld, för att straffa dem som inte vill veta av Gud och som inte lyssnar till evangeliet om vår Herre Jesus. 9 Dessa människor ska straffas med evigt fördärv och skiljas från Herrens närvaro och hans makt och härlighet, 10 den dag han kommer för att förhärligas i sina heliga och hyllas bland alla som tror. Och ni har ju trott på vårt vittnesbörd.
11 Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska anse er värdiga hans kallelse och med sin kraft genomföra allt det goda ni planerar och vill göra på grund av er tro. 12 Så blir Herren Jesus förhärligad i er och ni i honom, tack vare nåden från vår Gud och Herre Jesus Kristus.
Kvinnan som varit otrogen
[53 Sedan gick alla hem var och en till sitt. 8 1 Men Jesus gick ut till Olivberget. 2 Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. 3 Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, 4 och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. 5 Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”
6 De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev[a] på marken med fingret. 7 När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” 8 Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. 9 När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.
10 Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”
11 ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”][b]
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.