Book of Common Prayer
49 Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,
du har gett mig hopp.
50 Det du sagt ger mig tröst i lidandet
och håller mig vid liv.
51 Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,
men jag viker inte från din lag.
52 Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,
jag finner tröst i dem.
53 Jag grips av vrede
när de gudlösa förkastar din lag.
54 Dina bud är min lovsång
överallt där jag går fram.
55 Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,
och jag vill hålla din lag.
56 Det har blivit mig förunnat
att lyda dina stadgar.
57 Du, Herre, är min del!
Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.
58 Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:
var mig nådig, som du har sagt.
59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv
och håller mig till dina befallningar.
60 Jag vill skynda mig och inte dröja
att hålla dina bud.
61 De gudlösa vill snärja mig,
men jag glömmer inte din lag.
62 Mitt i natten går jag upp
för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.
63 Mina vänner är alla de som fruktar dig
och lyder dina stadgar.
64 Din nåd, Herre, fyller jorden.
Lär mig dina bud.
65 Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,
som du har sagt.
66 Ge mig god insikt och kunskap,
för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
men nu lyder jag vad du säger.
68 Du är god och gör det som är gott.
Lär mig dina bud!
69 De oförskämda smutskastar mig med lögner,
men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.
70 Deras sinnen är okänsliga som fett,
men jag gläder mig över din lag.
71 För mig var det bra att jag fick lida,
så att jag lärde mig dina bud.
72 Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig
än stora mängder av silver och guld.
Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom
49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2 Hör, alla folk!
Lyssna, alla världens invånare,
3 hög och låg,
rik och fattig.
4 Min mun talar visdomsord,
ur mitt innersta kommer förstånd.
5 Jag böjer mitt öra till visdomsord,
jag förklarar min gåta till harpospel.
6 Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
när mina bedragares ondska omger mig?
7 De litar på sin rikedom
och skryter med hur mycket de äger.
8 Men ingen kan betala för någon annans liv,
och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
9 Priset för ett liv är högt,
och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
förgås som dåren och den oförnuftige,
och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
deras boning generation efter generation,
fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.
13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
hon är som djuren som förgås.
14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 Men människan i all sin rikedom består inte,
hon är som djuren som förgås.[d]
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 14)
53 För körledaren.[a] Mahalát. Maskil.[b] Av David.
2 Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
3 Från himlen ser Gud ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
4 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.
5 Förstår de då ingenting, de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Gud?
6 Men de ska bli skräckslagna,
när ingenting finns att frukta.
Gud strör omkring deras ben som lägrar sig mot dig.
Du låter dem komma på skam, för Gud förkastar dem.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Gud återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sände ett budskap mot Jakob,
och det föll ner över Israel.
9 Hela folket fick reda på det,
Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
och med vidöppna gap ska de sluka Israel.
Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
utan hans hand är fortfarande lyft.
13 Men folket har inte vänt om
till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14 Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15 De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16 De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.
Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
utan fortfarande är hans hand lyft.
Se upp med falsk undervisning
2 Men det fanns också falska profeter bland folket, precis som det ska finnas falska lärare bland er. De ska smyga in destruktiva villoläror och till och med förneka Herren som har köpt dem fria. Så drar de ett snabbt fördärv över sig själva. 2 Många kommer att följa dem i deras omoraliska liv, och för deras skull kommer sanningens väg[a] att få dåligt rykte.[b] 3 I sin girighet ska de lura er med påhittade historier. Men deras dom har fällts för länge sedan och dröjer inte; deras fördärv slumrar inte.
4 Gud skonade ju inte de änglar som syndade, utan kastade ner dem i den mörka avgrunden, där de nu sitter fängslade i väntan på domen.[c] 5 Han skonade inte heller den gamla världen men räddade Noa, rättfärdighetens förkunnare, och sju andra när han lät den stora översvämningen komma över de ogudaktigas värld.[d] 6 Gud dömde också städerna Sodom och Gomorra och lät dem förvandlas till askhögar. Han gjorde dem till exempel på vad som väntar de ogudaktiga. 7 Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades svårt av de laglösas omoraliska liv.[e] 8 Denne rättfärdige man som bodde där fick nämligen dag efter dag se och höra deras laglösa gärningar och plågades av detta i sin rättfärdiga själ.
9 Herren vet alltså att rädda de gudfruktiga ur frestelsen och förvara de orättfärdiga under straff ända fram till domens dag. 10 Det gäller särskilt dem som drivs av sina smutsiga begär av mänsklig natur och föraktar auktoritet[f]. De är trotsiga och högmodiga och drar sig inte för att håna himmelska väsen,[g]
Johannes döparen banar väg för Jesus
(Matt 3:1-12; Luk 3:2-16; Joh 1:19-28)
1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus[a], Guds Son.
2 Det står skrivet genom profeten Jesaja:
”Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig.[b]
3 En röst ropar i ödemarken:
’Bana väg för Herren!
Jämna en väg för honom![c]’ ”
4 Så trädde Johannes döparen fram i ödemarken och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse. 5 Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut till honom, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden. 6 Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han åt gräshoppor och vildhonung. 7 Han förkunnade:
”Efter mig kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.[d] 8 Jag döper er med vatten, men han ska döpa er i den heliga Anden.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.