Book of Common Prayer
Tacksägelse och bön
(Ps 70)
40 För körledaren. Av David. En psalm.
2 Uthålligt väntade jag på Herren,
tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog upp mig ur fördärvets grop,
upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
och ställde mig på fast mark.
4 Han gav mig en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
och sätta sin lit till Herren.
5 Lycklig är den som förtröstar på Herren
och som inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av till falska gudar.
6 Herre, min Gud,
du har gjort många under och planer för oss.
Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
är de så många att jag inte kan räkna dem.
7 Offer och gåvor önskade du inte.
– Du har gett mig öron[a] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
frågade du inte efter.
8 Då sa jag: ”Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
9 Jag vill göra din vilja, min Gud,
för din lag är i mitt hjärta.”
10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.
12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
Skynda dig och kom till min hjälp!
15 Låt skam och vanära komma över alla dem
som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”
18 Jag är betryckt och fattig,
men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
min Gud, dröj inte!
En bön om räddning från fienden
54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David 2 när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.
3 Gud, rädda mig genom ditt namn,
skaffa mig rätt genom din makt!
4 Hör min bön, Gud,
lyssna till mina ord!
5 Främlingar anfaller mig,
våldsmän är ute efter mitt liv,
män som inte bryr sig om Gud. Séla
6 Men Gud är min hjälpare.
Herren är mitt stöd.
7 Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
förgör dem i din trofasthet.
8 Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
9 Han har befriat mig ur all min nöd
och jag har fått se mina fiender besegrade.
Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening
51 För körledaren. En psalm av David 2 när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.
3 Förbarma dig, Gud, i din nåd,
ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
4 Rena mig från min överträdelse,
gör mig ren från all min synd.
5 Jag känner mina överträdelser,
min synd är alltid inför mig.
6 Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
och rättvis när du dömer.
7 Jag är född i synd,
i synd formades jag i min mors livmoder.
8 Du har behag till sanning i mitt inre,
så lär mig vishet i mitt innersta[a].
9 Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
och ta bort alla mina överträdelser.
12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
stöd mig och ge mig ett villigt sinne.
15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
om jag skulle ge dig sådana,
och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
föraktar du inte, Gud.
20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.
Herrens vrede med Assur som redskap
5 ”Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska!
6 Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
7 Men detta var inte hans avsikt,
innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
och utrota många folk.
8 För han säger:
’Är inte alla mina furstar kungar?
9 Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10 När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11 skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’
12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:
’Med min egen kraft och vishet
har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
eller öppnade näbben och pep.’ ”
15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19 De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.
17 Dessa människor är uttorkade källor, dimmoln som jagas av stormvinden.[a] Det djupaste mörker väntar dem. 18 De talar stora, tomma ord, och med lustfyllda begär och sitt omoraliska liv lurar de till sig sådana som just har lämnat dem som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet, men är själva slavar under fördärvet. En människa är ju slav under det som behärskar henne. 20 Om de som har flytt från den här världens omoral genom att lära känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, än en gång blir infångade och besegrade, då är deras situation värre än förut. 21 Det hade varit bättre för dem att aldrig få reda på rättfärdighetens väg, än att först lära känna den och sedan vända ryggen åt det heliga budet som de fått. 22 Det har gått med dem som det så sant står i ordspråket: ”Hunden vänder åter till sina spyor”[b], och ”Ett tvättat svin vältrar sig i smutsen igen.”
2 Johannes döparen, som satt i fängelse, fick höra om Kristus gärningar och skickade därför iväg några av sina lärjungar 3 för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
4 Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett: 5 att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra evangeliet.[a] 6 Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”
7 När Johannes lärjungar hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? 8 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder finns i kungapalatsen. 9 Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. 10 Han är den som det står skrivet om:
’Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig.’[b]
11 Sannerligen säger jag er: ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Ändå är den minsta i himmelriket större än han.
12 Ända sedan Johannes döparens tid och fram tills nu har himmelriket trängt fram, och det finns de som vill få det att ske med våld[c]. 13 Lagen och profeterna har profeterat fram till Johannes. 14 Och vare sig ni tror det eller inte, så är han Elia[d] som skulle komma[e]. 15 Lyssna, hör, den som har öron!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.