Book of Common Prayer
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte.
20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera.
21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark!
22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram!
23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare
24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält.
25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål!
26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning.
27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död.
28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?'
29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar:
30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!'
31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!Därefter fick landet fred i fyrtio år.
22 Hör på mig, ni israelitiska män! Gud gav Jesus från Nasaret sitt erkännande inför alla människor genom att låta honom utföra de mest fantastiska under. Det vet ni alla.
23 Men Gud följde sin uppgjorda plan och tillät er att med hjälp av den romerska staten spika fast honom vid korset och döda honom.
24 Sedan befriade Gud honom från dödens vånda och förde honom tillbaka till livet, för döden kunde inte hålla honom i sitt grepp.
25 Kung David säger om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Han hjälper mig. Guds stora kraft håller mig uppe.
26 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och min tunga ropar ut hans lov! För jag vet att allt kommer att gå väl för mig när jag dör.
27 Du kommer inte att lämna min själ i helvetet, eller låta din helige Sons kropp förgås.
28 Du kommer att ge mig livet tillbaka och fylla mig med underbar glädje när jag är i din närhet.'
29 Tänk efter, kära bröder! David talade inte om sig själv när han skrev de ord som jag har citerat, för han dog och blev begravd, och hans grav finns fortfarande här ibland oss.
30 Men han var en profet och visste att Gud hade gett ett löfte som inte kunde brytas. Han hade lovat att en av Davids efterkommande skulle bli Messias och sitta på Davids tron.
31 David såg framåt och förutsa att Messias skulle uppstå med orden: ''Hans sj¤l ska inte l¤mnas i helvetet, och hans kropp ska inte f´rmultna.''
32 Det var alltså om Jesus han talade, och vi är alla vittnen till att Jesus uppstod från de döda.
33 Och Gud har upprest honom och nu sitter han på hedersplatsen vid Guds högra sida. Och precis som Fadern har lovat, har Jesus fått motta den helige Ande, vilken han sedan har sänt till er med det resultat ni ser och hör i dag.
34 Nej, det var inte om sig själv David talade i de ord som jag citerade nyss, för han for aldrig upp till himlen. Dessutom sa han också: 'Gud talade till min Herre, Messias, och sa till honom: Sitt här på hedersplatsen bredvid mig,
35 tills jag lägger dina fiender för dina fötter!'
36 Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel att Gud har gjort denne Jesus, som ni korsfäste, till Herre och Messias!
Vakterna vid graven mutas
11 Så fort kvinnorna gett sig iväg från graven, sprang några av vakterna som stått där till översteprästerna och berättade vad som hade hänt.
12-13 De sammankallade då ett möte med alla de judiska ledarna, och man beslutade att muta vakterna med en stor summa pengar. Säg att ni sov allesammans, när Jesu lärjungar kom och stal kroppen mitt i natten.
14 Och om landshövdingen får höra om detta så vet ni att vi står på er sida, och allt ska ordna sig till det bästa, lovade de.
15 Vakterna tog emot pengarna och spred sedan ut det som de blivit tillsagda att säga. Deras berättelse blev snart känd vida omkring bland judarna, som tror på den än i dag.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
16 Sedan gick de elva lärjungarna till det berg i Galileen där Jesus sagt att de skulle träffa honom.
17 Där fann de honom och de tillbad honom, men några av dem var inte säkra på att det verkligen var Jesus.
18 Han sa då till dem: ''Av Gud har jag fått all makt i himlen och på jorden.
19 Gå därför ut i hela världen och kalla alla människor till att bli mina lärjungar, och döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
20 Och lär dem att leva på det sätt jag sagt er, och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®