Book of Common Prayer
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
Guds storhet och Guds lagar
1-2 Himlen visar Guds storhet och höghet. På ett fantastiskt sätt visar den vad han har gjort.
3 Varje dag berättar om det för nästa och varje natt gör likadant.
4-5 Tyst, utan ett ljud och utan ett ord, når dess budskap ut över hela världen. Solen har sitt hem i himlen, där Gud satt den,
6 och den rör sig i rymden. Den är lika strålande som en brudgum, som kommer till sitt bröllop, lika ivrig som en löpare som segervisst ser fram emot en tävling!
7 Solen rör sig över himlen från den ena ändan till den andra, och ingen kan gömma sig för dess hetta.
8-9 Guds lagar är fullkomliga. De skyddar oss, gör oss visa och ger oss glädje och ljus.
10 Guds lagar är rena, eviga och rättvisa.
11 De kan inte ens jämföras med guld. De är sötare än honungen som droppar från vaxkakan.
12 De varnar oss för det onda och ger framgång åt dem som lyder dem.
13 Men hur kan jag någonsin veta vilka synder som gömmer sig i mitt inre? Herre, rena mig från dessa hemliga synder som jag själv inte är medveten om
14 och bevara mig så att hänsynslösa människor inte får inflytande över mitt liv! Då först kan jag bli fri från anklagelser och vara utan skuld till alla svåra brott.
15 Herre, jag vill så gärna att mina ord och outtalade tankar ska vara behagliga även för dig. Du är min klippa och räddare!
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
Jefta besegrar ammoniterna
1-2 Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Hans far, som hette Gilead, hade många söner med sin hustru. Men Jeftas mor var prostituerad, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet.Du är ju son till en hora, sa de. Därför ska du inte heller ärva vår far.
3 Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom.
4 En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel.
5 Ledarna i Gilead skickade då bud efter Jefta
6 och bad honom komma och anföra armén mot ammoniterna.
7 Men Jefta sa till dem: Ni hatar mig och har kört bort mig från mitt barndomshem! Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?
8 Därför att vi behöver dig, svarade de. Om du vill leda oss mot ammoniterna ska vi göra dig till hövding i Gilead.
9 Verkligen! utropade Jefta. Och hur ska jag veta att ni menar allvar?
10 Vi svär på det, svarade de. Vi lovar det inför Herren.
11 Jefta accepterade deras erbjudande och blev deras befälhavare. Avtalet ingicks inför Herren i Mispa, där allt folket hade samlats.
29 Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé.
30-31 Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren.
32 Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger.
33 Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn.
34 När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka,
35 men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Ve mig, min dotter! ropade han. Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!
36 Pappa, sa flickan. Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna.
37 Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.
38 Ja, svarade han. Du får gå. Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.
39 Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel
40 att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.
21 Jag skäms över att behöva medge att jag inte är stark och modig som de! Men vad de än kan skryta med ? nu talar jag som en d¦re igen ? s¦ kan jag ocks¦ skryta med det.
22 De skryter med att de är hebreer, eller hur? Det är jag med. Och de säger att de är israeliter, och Guds utvalda folk. Dit hör jag också. Och att de är ättlingar till Abraham. Det är jag med.
23 De säger att de tjänar Kristus. Det gör jag med, men mycket mer! Har jag blivit galen när jag skryter så här? Jag har arbetat hårdare än någon annan, suttit i fängelse mer än de flesta, blivit slagen otaliga gånger och stått ansikte mot ansikte med döden gång på gång.
24 Fem gånger har judarna gett mig trettionio fruktansvärda prygelslag.
25 Tre gånger har jag piskats med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott.
26 Jag har rest många tröttsamma mil. Jag har varit utsatt för översvämmade floder, för rövare, för mitt eget folk och för andra folk. Jag har jagats av folkhopar i städerna och varit nära att dö i öknen, på havet och bland män, som påstår sig vara bröder i Kristus men inte är det.
27 Jag har varit trött och upplevt smärta, och jag har haft sömnlösa nätter. Ofta har jag varit hungrig och törstig och fått gå utan mat. Många gånger har jag frusit och inte haft nog med kläder för att hålla mig varm.
28 Vid sidan av allt detta har jag haft det ständiga bekymret för hur församlingarna skulle klara sig.
29 Vem begår ett misstag, utan att jag sörjer? Vem faller, utan att jag längtar efter att få hjälpa honom? Vem blir andligen skadad, utan att min vrede väller upp mot den som skadade honom?
30 Men om jag ska skryta, så skryter jag hellre med det som visar hur svag jag är.
31 Gud, Herrens Jesu Kristi Far, som är värd all ära i evighet, vet att jag säger er sanningen.
Jesus visar att han är herre över vinden
35 När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.
36 Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.
37 Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.
38 Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?
39 Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.
40 Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?
41 Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®