Book of Common Prayer
En betryckt ung mans bön
En bön när jag hade stora problem.1-2 Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp!
3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma,
4-5 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten.
6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt.
7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen.
8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket.
9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig.
10-11 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig.
12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider.
14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne.
15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner.
16-17 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt.
18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om.
19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren.
20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden.
21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han.
22-23 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom.
24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid.
25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung.
26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer.
27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya.
28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut.
29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.
En lovsång för Guds godhet
107 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör.
2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld!
3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn,
4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem.
5 De var hungriga, törstiga och svaga.
6 Herre, hjälp oss, ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem!
7 Han förde dem till en plats där de kunde bo.
8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!
9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda.
10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri?
11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar.
12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig.
13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem!
14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor.
15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort.
16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder.
17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg.
18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl.
19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar.
21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort.
22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort!
23 Åter andra seglade på haven med gods och varor.
24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde.
25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga.
26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck,
27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg.
28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem.
29 Han lugnade stormen och stillade vågorna.
30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville.
31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort!
32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare.
20 Hans övergivna hustru gifte sig i stället med den av de trettio unga männen som stått honom närmast.
Simson dödar många fiender
1-2 Lite senare, under veteskörden, tog Simson med sig en killing och gick för att besöka sin hustru, men hennes far ville inte släppa in honom till henne.Jag trodde att du hatade henne, förklarade han. Därför lät jag henne gifta sig med din vän. Men hör här, hon har en syster som ser ännu bättre ut. Henne kan du i stället gifta dig med.
3 Då blev Simson rasande och röt: Nu har jag verkligen anledning att göra upp med er filisteer!
4 Han fångade 300 rävar, band ihop dem i svansarna två och två och band fast en fackla mellan varje par.
5 Så tände han facklorna och släppte rävarna lösa bland filisteernas sädesfält. Fälten brändes ner fullständigt tillsammans med kärvar och sädesskylar, och även vingårdar och olivplanteringar förstördes.
6 När filisteerna frågade vem som hade gjort allt detta blev svaret: Simson! Han har gjort det därför att hans svärfar gett hans hustru till en annan. Filisteerna tog då flickan och hennes far och brände dem levande.
7 Därför att ni bär er åt så ska jag hämnas! sa Simson till dem.
8 Och han anföll dem ursinnigt och dödade många. Sedan lämnade han dem och bosatte sig i en grotta vid Etam.
9 Filisteerna sände i sin tur ett stort uppbåd till Juda och de slog läger runt Lehi.
10 Varför har ni kommit hit? frågade då männen i Juda.För att ta Simson till fånga och göra med honom vad han har gjort mot oss, svarade de.
11 Tre tusen män från Juda marscherade då ner till Simson, där han bodde i grottan vid Etam.Vad är det du har gjort? frågade de honom. Vet du inte att det är filisteerna som råder över oss? Men Simson svarade: Jag betalade bara tillbaka för vad de gjort mot mig.
12-13 Vi har kommit hit för att ta dig till fånga och föra dig till filisteerna, sa männen till honom. Men ni måste lova att inte döda mig! sa Simson.Ja, svarade de. Det lovar vi.De band honom så med två nya rep och tog honom med sig.
14 När de kom till Lehi och filisteerna fick syn på honom ropade de av glädje. Men då kom Herrens Ande över Simson, och repen som han var bunden med slets av som lintrådar.
15 Sedan tog han upp benet av en åsnas käke som låg där på marken, och med detta dödade han tusen filisteer.
16-17 När han kastade ifrån sig åsnekäken, sa han:Med en åsnas käke har jag visat att de är åsnor. Med en åsnas käke har jag dödat tusen! Sedan dess har den platsen kallats Käkbenshöjden.
18 Men Simson hade blivit väldigt törstig, så han ropade till Gud och sa: Du har låtit Israel uppleva en stor seger i dag genom mig. Måste jag nu dö av törst och falla i dessa hedningars händer?
19 Då lät Herren vatten komma fram ur en fördjupning i marken, och Simson drack av det och kände sig styrkt. Den platsen kallas därför den bedjande mannens källa, och källan finns där än i dag.
20 Simson var Israels domare under de följande tjugo åren, men filisteerna fortsatte att behärska landet.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
43-44 Två dagar senare fortsatte Jesus till Galileen. Han hade själv sagt: En profet blir hedrad överallt utom i sin egen hemtrakt.
45 Men galileerna tog emot honom med öppna armar för de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett en del av hans under.
Jesus botar en regeringstjänstemans son
46-47 Under vandringen genom Galileen kom han till staden Kana där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En regeringstjänsteman, som bodde i staden Kafarnaum, hade en son som var svårt sjuk. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen och var på väg genom Galileen gick han till Kana. Där träffade han Jesus och han bad honom följa med till Kafarnaum och bota pojken som låg döende.
48 Jesus frågade: Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?
49 Men mannen bad: Herre, kom med innan min pojke dör.
50 Då sa Jesus till honom: Gå hem igen. Din son är botad. Mannen trodde på vad Jesus sa och begav sig hem.
51 Medan han var på väg möttes han av några av sina tjänare med nyheten att allt var väl och att pojken hade blivit frisk.
52 Han frågade dem då när han hade börjat må bättre. De svarade: I går eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern.
53 Då förstod fadern att det hänt i samma ögonblick som Jesus hade sagt till honom: Din son är botad. Och regeringstjänstemannen och hela hans familj blev övertygade om att Jesus var Messias.
54 Detta var det andra under Jesus gjorde i Galileen sedan han hade kommit dit från Judeen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®