Book of Common Prayer
Vad Gud förväntar sig av mig
101 Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre. Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett felfritt liv, men jag behöver all din hjälp. Hjälp mig, inte minst i mitt eget hem, att vara så som du vill att jag ska vara.
3 Hjälp mig att säga nej till allt som är lågt och skamligt. Jag avskyr ohederlighet av alla slag, och jag vill inte bli inblandad i något som inte behagar dig.
4 Jag vill inte ha något att göra med människor som har något ont i sinnet.
5 Jag tänker inte tolerera att någon i hemlighet förtalar sina medmänniskor. Jag tänker inte tillåta högfärd och stolthet.
6 Jag ska göra de gudfruktiga i landet till mina hjältar och låta dem bo hos mig. Bara de som är verkligt goda människor ska få vara i min tjänst.
7 Men lögnare och bedragare har ingenting i mitt hus att göra.
8 Och varje morgon kommer jag att kasta ut dessa brottslingar från Guds stad.
Herre, bestraffa mina fiender
109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.
2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.
3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!
4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.
5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.
6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.
7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.
8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.
9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.
12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.
14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.
15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.
16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.
17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!
18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.
19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.
20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.
21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.
22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.
23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.
24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.
25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.
27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.
28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.
29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!
30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.
121 Överlämna mig inte i mina fienders händer, för jag har gjort vad som är gott och rätt.
122 Lova att du välsignar mig! Låt inte de högfärdiga förtrycka mig!
123 Mina ögon har blivit utmattade av att spana efter hur du ska uppfylla ditt underbara löfte att befria mig.
124 Herre, behandla mig efter din godhet och lär mig dina föreskrifter,
125 för jag är din tjänare! Ge mig därför sunt förnuft, så att jag kan tillämpa dina bud i allt jag gör.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in, för dessa okunniga människor fördärvar dina lagar,
127 men jag älskar dina befallningar mer än renaste guld.
128 Jag hatar all slags falskhet, och därför låter jag dina befallningar få styra mina steg.
129 Dina lagar är underbara och därför håller jag dem.
130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.
131 Min längtan efter dina befallningar är starkare än törsten hos den som flämtar i hettan.
132 Vänd dig till mig och visa mig barmhärtighet! Det har du lovat alla dem som älskar dig.
133 Beskydda mig och gör mig stark, så att jag inte bryts ner av det onda!
134 Rädda mig från dessa människor som så våldsamt förtrycker mig. Annars kan jag inte leva efter dina bud.
135 Låt mig få uppleva hur god du är, och lär mig alla dina lagar.
136 Jag gråter när jag ser att man inte följer dem.
137 Herre, du är rättvis och allt vad du beslutar är rätt.
138 Dina lagar är rätta och pålitliga.
139 Jag blir utom mig av vrede över mina fienders sätt att nonchalera dem.
140 Jag har verkligen prövat dina löften, och det är därför jag älskar dem så mycket.
141 Själv är jag värdelös och obetydlig, men jag glömmer inte dina lagar.
142 Din rättvisa är evig, och dina ord kan man alltid lita på.
143 I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar.
144 Dina lagar är rätta och oföränderliga. Hjälp mig att förstå dem, så att jag får leva.
15 Stanna kvar, så vi får bjuda dig på någonting att äta, sa Manoa till ängeln.
16 Ja, jag stannar gärna, svarade ängeln. Men jag ska inte ha någonting att äta. Om du absolut vill ge mig något, så bär fram ett offer till Herren. Manoa hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel.
17 Därför frågade han: Jag vill veta vad du heter, för när allt detta inträffar och barnet är fött, vill vi gärna tala om för alla att det var du som förutsa det.
18 Fråga inte efter mitt namn, för det är alltför stort och omöjligt att förstå, svarade ängeln.
19 Då tog Manoa en ung killing och mjöl till spisoffer och offrade det till Herren. Då hände något högst märkligt.
20 När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn for Herrens ängel upp i lågan från altaret och försvann mitt framför deras ögon. Då föll Manoa och hans fru ner med sina ansikten mot jorden.
21 Detta var det sista de såg av ängeln, och Manoa förstod äntligen vem det var som hade besökt dem.
22 Vi kommer att dö, ropade Manoa till sin fru. Vi har sett Gud!
23 Men hon svarade: Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret, och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och berättat dessa underbara nyheter eller gjort dessa under.
24 Barnet som hon födde fick namnet Simson, och Herren välsignade honom när han växte upp.
Församlingen utser sju medhjälpare till apostlarna
6 Men när de troendes antal ökade så snabbt, uppstod det en hel del missnöje bland dem. De nyomvända bland de grekisktalande klagade över att man glömde bort deras änkor och att de inte fick lika mycket mat vid den dagliga utdelningen som de hebreisktalande änkorna fick.
2 De tolv kallade därför samman de troende till ett möte.Vi bör använda vår tid till att predika och inte till att sköta matutdelningen, sa de.
3 Ta därför reda på, kära bröder, vem ibland er som är mest lämpad för detta. Välj sedan ut sju män, som är pålitliga och fyllda av den helige Ande, och som alla uppskattar. Vi kommer därefter att anförtro den här uppgiften åt dem.
4 Sedan kan vi använda vår tid till bön och tjänsten att predika Guds ord.
5 Alla tyckte att detta lät förnuftigt, och de valde följande män: Stefanos, en man som var full av tro och helig Ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en före detta hedning, som blivit omvänd till den judiska tron och sedan blivit kristen.
6 Dessa sju fördes fram inför apostlarna som bad för dem och välsignade dem genom att lägga sina händer på dem.
7 Guds ord nådde nu ut i allt större kretsar, och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Många av de judiska prästerna blev också omvända.
Stefanos arresteras
8 Stefanos, som var en man fylld av tro och den helige Andes kraft, gjorde uppseendeväckande under bland folket.
9 Men en dag började några män från en synagoga som kallades De frigivnas synagoga (vars medlemmar var judar, som tidigare varit slavar) och diskutera med Stefanos. De fick snart sällskap med judar från Kyrene, Alexandria i Egypten och de turkiska provinserna Kilikien och Asien.
10 Men ingen av dem kunde stå emot Stefanos visa och andefyllda argument.
11 Därför kom de överens med några män om att de skulle ljuga och påstå att de hört Stefanos förbanna Mose och till och med Gud.
12 Denna anklagelse mot Stefanos gjorde folkmassan rasande, och de judiska ledarna grep honom och förde honom inför rådet.
13 Vittnena fortsatte ljuga och påstod än en gång att Stefanos ofta hade angripit templet och Moses lagar.
14 Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och upphäva alla Moses lagar, påstod de.
15 I samma ögonblick kunde alla i rådssalen som hade ögonen på Stefanos se att hans ansikte lyste som en ängels!
Jesus och kvinnan vid Sykars brunn
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att flera kom till honom än till Johannes för att döpas och bli lärjungar -
2 Jesus döpte dem inte själv utan lärjungarna gjorde det -
3 lämnade han Judeen och återvände till Galileen.
4 På vägen dit var han tvungen att gå genom Samarien.
5-6 När han mitt på dagen närmade sig staden Sykar kom han till Jakobs brunn, som ligger på den mark som Jakob gav sin son Josef. Jesus var trött av den långa vandringen och satte sig vid brunnen.
7 Efter en stund kom en samarisk kvinna för att hämta vatten och Jesus bad henne att få lite att dricka.
8 Han var ensam just då för lärjungarna hade gått in till staden för att köpa mat.
9 Hon blev förvånad över att en jude bad en samarisk kvinna som henne om vatten. Judarna brukade inte ens vilja ha något med dem att göra.
10 Han svarade: Om du bara visste vilken underbar gåva Gud har i beredskap åt dig, och om du anade vem jag är, skulle du i stället be mig om det vatten som leder till liv.
11 Men du har ju varken rep eller hink, sa hon, och det här är en mycket djup brunn. Varifrån ska du få det vattnet?
12 Du är väl inte större än vår förfader Jakob? Kan du ge mig bättre vatten än det som han och hans söner och boskap tyckte så mycket om?
13 Jesus svarade att de som dricker av det vattnet snart blir törstiga igen.
14 Men det vatten jag ger dem, sa han, blir en ständig källa som väller fram inom dem och som alltid flödar med evigt liv.
15 Herre, sa kvinnan. Ge mig lite av det vattnet. Sedan behöver jag aldrig vara törstig mer och gå den långa vägen hit ut varje dag.
16 Gå och hämta din man, sa Jesus till henne.
17-18 Men jag är ju inte gift, svarade hon.Alldeles riktigt, sa Jesus. Du har haft fem män, och du är inte heller gift med den man som du bor ihop med nu. Du kunde inte sagt ett sannare ord.
19 Herre, sa kvinnan. Du måste vara en profet.
20 Men säg mig hur kommer det sig att ni judar påstår att Jerusalem är den enda plats där man ska fira gudstjänst, medan vi samarier menar att det ska ske här på det berg där våra förfäder firade sina gudstjänster?
21-22 ,
23-24 Jesus förklarade: Den tid kommer när människor inte längre behöver diskutera om de ska be till Fadern här på detta berg eller i Jerusalem. Det är inte var man ber som är det viktiga, utan hur man ber. Frågan är om vår bön är andlig och äkta? För Gud är Ande. Det är så Gud vill att vi ska be. Men ni samarier vet så lite om honom, ni vet inte hur ni ska be, men vi judar känner honom väl, för frälsningen kommer till världen genom judarna.
25 Kvinnan sa: Ja, jag vet att Messias ska komma en gång, den som de kallar Kristus, och när han kommer ska han förklara alltsammans för oss.
26 Då sa Jesus till henne: Det är jag som är Messias.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®