Book of Common Prayer
145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!
146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.
147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.
148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.
149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!
150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,
151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.
152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.
153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar!
154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat.
155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar.
156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar!
157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den.
158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar.
159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka!
160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga.
161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig.
162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar!
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta!
165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen.
166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar.
167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den.
168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig.
169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!
170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!
171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.
172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.
173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!
174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.
175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.
Lycklig är den som lyder Herren
128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.
2 Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.
3 Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.
4 Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.
5 Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.
6 Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
41 Nästa morgon tog Balak Bileam med sig upp på berget Bamots topp. Därifrån kunde man se ut över delar av Israels folks läger.
23 Bileam sa: Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju bockar till offer.
2 Balak gjorde som Bileam sa, och tillsammans offrade de en ung tjur och en bock på varje altare.
3-4 Sedan sa Bileam till kungen: Stå här vid dina brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.Bileam gick upp på en kal höjd, och Gud visade sig där för honom. Jag har gjort i ordning sju altaren, och jag har låtit offra en ung tjur och en bock på varje altare, sa Bileam till Herren.
5 Då gav Herren Bileam ett budskap till kung Balak.
6 När Bileam kom tillbaka stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla furstarna i Moab och väntade på honom,
7-10 och Bileam framförde följande budskap:Balak har fört mig hit från Arams land,kungen i Moab på bergen i öster.'Kom' sa han till mig, 'förbanna Jakob åt mig!Låt din vrede uppväckas mot Israel'.Men hur skulle jag kunna förbanna vad Gud inte har förbannat? Hur kan jag fördöma ett folk som Gud inte har fördömt? Jag ser dem från bergets topp,jag iakttar dem från höjderna.De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.De är som sandkorn!Det går inte att räkna ens en del av dem.Om jag bara kunde få dö rättfärdig som en av dem!Ja, låt mig få sluta som de!
11 Vad är det du har gjort mot mig? frågade kung Balak. Jag bad dig förbanna mina fiender, och nu har du välsignat dem!
12 Men Bileam svarade: Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?
13 Men hur kan det vara så? Var inte lagen orsak till att jag dömdes? Hur kan den då vara god? Nej, det var synden, djävulsk som den är, som utnyttjade det som var gott till att få mig dömd. Här kan ni alltså se hur listig och dödlig och avskyvärd synden är. Den använder Guds goda lagar för sina egna onda syften.
Konflikten inom oss
14 Lagen är från Gud och är god. Det är inte det som är problemet, utan problemet finns hos mig, för jag är såld till slaveri med synden som min herre.
15 Jag förstår inte alls mig själv, för jag vill verkligen göra vad som är rätt, men jag kan det inte. Jag gör inte det jag vill göra, utan det jag hatar.
16 Jag vet att det som jag gör är orätt, och mitt dåliga samvete bevisar att jag godkänner de lagar jag bryter.
17 Men jag kan inte hjälpa det, för det är inte jag som gör det. Det är synden i mig, och den är starkare än jag!
18 Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min egen syndiga natur, inte finns något gott. Det spelar ingen roll vart jag vänder mig, för jag kan ändå inte förmå mig själv att göra det som är rätt. Jag vill, men jag kan det inte.
19 När jag vill göra gott, så gör jag det inte, och när jag försöker att inte handla orätt, så gör jag det i alla fall.
20 Om jag nu gör vad jag inte vill, så är det klart var felet ligger. Synden har mig fortfarande i sitt onda grepp!
21 Det tycks vara ett ofrånkomligt faktum att när jag vill göra det som är rätt gör jag ändå hela tiden det som är orätt.
22 Med min nya natur älskar jag att göra Guds vilja.
23-25 Men det finns något annat inom mig, i min lägre natur, som ligger i strid med mitt förnuft och som besegrar mig och gör mig till slav under synden, som fortfarande finns i mig. Av hela mitt hjärta vill jag i lydnad tjäna Gud, men i stället finner jag att jag är slav under synden.Ni ser alltså hur det är: mitt nya liv säger till mig att göra det som är rätt, men den gamla naturen, som fortfarande finns i mig, älskar att synda. Vilken fruktansvärd situation jag befinner mig i! Vem kan befria mig från slaveriet under denna dödliga onda natur? Pris ske Gud! Det har skett genom Jesus Kristus, vår Herre. Han har gjort mig fri.
Mannen som hyrde ut sin vingård
33 Lyssna nu till denna berättelse: En godsägare planterade en vingård med en häck runt omkring. Han ställde så ut en vinpress och byggde också ett vakttorn. Han arrenderade sedan ut vingården till några lantarbetare på villkor att de skulle dela vinsten lika mellan sig. Sedan reste han utomlands.
34 När det var dags för att skörda skickade han några personer som han hade i sin tjänst för att de skulle hämta hans andel av skörden.
35 Men de som arrenderat vingården överföll männen. En misshandlade de, en annan dödade de och en tredje stenade de.
36 Då skickade han ännu flera män än första gången, men samma sak hände igen.
37 Till slut sände ägaren sin son och tänkte att honom skulle de väl ändå respektera.
38 Men när de såg sonen komma sa de till varandra: 'Här kommer han som ska ärva egendomen. Vi dödar honom och lägger beslag på den själva!'
39 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.
40 Vad tror ni ägaren gör med dessa lantarbetare när han kommer tillbaka? frågade Jesus.
41 De judiska ledarna svarade: Han kommer utan tvivel att avrätta dem, och så arrenderar han ut vingården till andra som vill ge honom hans berättigade del när skördetiden kommer.
42 Då frågade Jesus dem: Har ni aldrig läst Skriften: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade för att den var oanvändbar har blivit själva hörnstenen. Är det inte märkligt? Ja, vad ingen av er trodde var möjligt, gjorde Gud inför ögonen på er!'
43 Vad jag menar är att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som kommer att ge Gud sin del av skörden.
44 Den som inte räknar med Gud går vilse, och den som sätter sig upp mot Gud blir tillintetgjord.
45 När översteprästerna och de andra judiska ledarna förstod att Jesus talade om dem och att de var lantarbetarna i berättelsen,
46 ville de arrestera honom. Men för folkmassornas skull vågade de inte göra det offentligt, för dessa ansåg att Jesus var en profet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®