Book of Common Prayer
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!
20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.
21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!
22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.
23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och
26 låt deras hem stå öde och övergivna!
27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat.
28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem.
29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja.
30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande.
31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig.
32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe.
33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull.
35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem!
36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort.
37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.
Gud är rättvis
73 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.
3 Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.
4 Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.
5 De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.
6 Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!
7 Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.
8 Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De skryter som om de ägde både himmel och jord.
10 De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.
11 Förstår Gud vad som händer? frågar de.
12 Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.
13 Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?
14 Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.
15 Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.
16 Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.
17 Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.
18 Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.
19 I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.
20 Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.
21 När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,
22 då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.
23 Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!
24 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.
25 Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?
26 Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.
27 Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.
28 Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.
Deboras och Baraks sång
5 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern:
2 När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn!
3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud.
4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn.
5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud.
6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar.
7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel.
8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen.
9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren!
10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots.
11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna!
12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar!
13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare.
14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon.
15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar.
16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad.
17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro?
18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder.
Den helige Ande kommer
2 Sju veckor hade nu gått sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen,
2 hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.
3 Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden.
4 Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.
5 Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden.
6 När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade.
7 Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen,
8 och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.
9 Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,
10 Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,
11 vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!
12 De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? frågade de sig.
13 Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.
Petrus tal på pingstdagen
14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök!
15 Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen!
16 Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsas för flera hundra år sedan av profeten Joel:
17 'I de sista dagarna
18 Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.
19 Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.
21 Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'
Jesus uppstår från de döda
28 Tidigt på söndagsmorgonen, alltså dagen efter sabbatsdagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut till graven.
2 Plötsligt blev det en våldsam jordbävning. En Herrens ängel kom nämligen ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den.
3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4 Vakterna blev skräckslagna när de såg honom, och de föll till marken och låg där som döda.
5 Sedan talade ängeln till kvinnorna och sa: Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som blev korsfäst.
6 Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sa att han skulle göra. Kom och se var hans kropp låg.
7 Och skynda er nu att berätta för hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han går före till Galileen för att möta dem där. Det är mitt budskap till dem.
Jesus visar sig för några kvinnor
8 Kvinnorna skyndade sig iväg från graven. De var fruktansvärt uppskrämda men samtidigt glada. Och de sprang för att träffa lärjungarna så de kunde berätta vad ängeln hade sagt.
9 Men de hade inte hunnit långt förrän Jesus plötsligt stod framför dem!God morgon, sa han. Och de föll till marken inför honom och fattade om hans fötter och tillbad honom.
10 Sedan sa Jesus till dem: Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska komma till Galileen. Där ska de få se mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®