Book of Common Prayer
Sätt mig på prov, Herre
26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!
2 Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,
3 för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!
4 Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.
5 Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.
6 Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.
7 Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.
8 Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.
9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!
11 Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!
12 Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
15 Eftersom hennes hus var beläget invid stadsmuren, firade hon ner dem genom fönstret med ett rep.
16 Fly upp i bergen, sa hon till dem.Håll er gömda där i tre dagar, tills männen som är ute och letar efter er har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.
17-18 Men innan de gav sig iväg sa männen till henne: Vi kan inte ansvara för vad som händer med dig, om du inte låter ett rött rep hänga ner från fönstret som ett tecken till oss och ser till att dina föräldrar och syskon och övriga släktingar befinner sig inne i huset.
19 Om de ger sig ut på gatan kan vi inte ansvara för vad som händer, men vi lovar att ingen som finns i ditt hus ska dödas eller skadas.
20 Men om du förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.
21 Vi är överens, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast ett rött rep i fönstret och lät det hänga kvar där.
22 Spionerna gick upp bland bergen och stannade där i tre dagar, tills männen som förföljde dem hade återvänt till staden efter att ha letat överallt utmed vägarna utan framgång.
23 Då vände de båda spionerna tillbaka från bergsbygden, gick över floden och kom till Josua för att rapportera vad som hänt.
24 Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet, förklarade de. Alla där borta är dödsförskräckta för oss.
13 Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.
14 Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.
15 Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.
16 Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.
17 Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.
18 Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.
19 Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.
20 Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!
21 För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.
22 Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.
23 Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.
24 För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Liknelsen om de förvaltade pengarna
14 Hur det förhåller sig med himmelriket kan man också förstå av berättelsen om mannen som for utomlands. Han samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.
15 Till den ene gav han fem tusen kronor, till den andre två tusen kronor och till den tredje tusen kronor, allt i proportion till deras förmåga. Sedan reste han.
16 Mannen som hade fått fem tusen kronor började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop ytterligare fem tusen kronor.
17 Mannen med två tusen kronor gjorde likadant och tjänade ytterligare två tusen kronor.
18 Men mannen som fick tusen kronor grävde en grop i marken och gömde pengarna där för att de skulle vara i säkert förvar.
19 Efter lång tid kom deras arbetsgivare tillbaka från resan. Han kallade då på männen och bad dem redovisa pengarna.
20 Den man som hade fått hand om fem tusen kronor gav honom tio tusen kronor.
21 Då berömde hans arbetsgivare honom för hans pålitlighet. 'Du har förvaltat denna summa väl
22 Sedan kom mannen som tagit emot två tusen kronor och redovisade: 'Du gav mig två tusen kronor att förvalta, och jag har fördubblat dem.'
23 'Utmärkt!
24-25 Sedan kom mannen med de tusen kronorna och sa: 'Jag vet att du är en sträng man, och jag tänkte att hur mycket jag än tjänar så tar du det ifrån mig. Jag vågade inte att ge mig in i några som helst affärer. Därför grävde jag ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!'
26 Men hans arbetsgivare svarade: 'Din late bedragare! Eftersom du visste att jag skulle kräva mer tillbaka än du hade fått,
27 borde du åtminstone satt in pengarna på banken, så att jag hade kunnat få ränta på dem.
28 Ta ifrån honom pengarna och ge dem till den man som har tio tusen kronor.
29 För den som väl använder det han fått, ska få mer och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla ansvar han har.
30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder i sin förtvivlan.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®