Book of Common Prayer
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Guds tempel och Davids kungahus
1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:
3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.
6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.
7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.
8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.
9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.
10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,
11 för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!
12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!
13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.
14 Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.
15 Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.
16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.
17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.
18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.
När bröder bor tillsammans
133 Vad underbart och skönt det är när bröder kan bo tillsammans i harmoni.
2 Det är lika välgörande som doften av den dyrbara olja, som hälldes i håret på prästen Aron och som sedan rann ner i hans skägg, ända till kraglinningen.
3 Denna gemenskap är lika uppfriskande som daggen på berget Hermon eller på Sions sluttningar. Ja, Guds välsignelse vilar över bröder som lever tillsammans i frid. Han ger dem ett liv utan slut.
En lovsång om natten
134 Kom och sjung lovsång till Herren, ni som tjänar honom i templet varje natt.
2 Lyft upp era händer i bön och prisa Herren i hans tempel.
3 Herren, som skapade himmel och jord, välsignar dig från berget Sion.
Herren är större än andra gudar
1-2 Halleluja! Prisa Herren, ja, låt hans folk prisa honom då de står på templets förgårdar.
3 Ja, prisa Herren, för han är god! Sjung om hans underbara namn,
4 för Herren har utvalt Jakobs efterlevande och gjort hela Israel till sin personliga egendom.
5 Jag vet hur stor Herren är, ja, han är mycket större än någon annan gud.
6 Han gör vad han vill både i himlen och på jorden och i de djupa haven.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten, han sänder blixt och regn och han sänder ut stormvindarna från sina väldiga förråd.
8 I Egypten dödade han det äldsta barnet i varje familj och allt förstfött bland djuren.
9 Han utförde väldiga under och tecken inför Farao och hans folk.
10 Han besegrade många folk och utrotade mäktiga kungar,
11 Sihon, amoreernas kung, Og, Basans kung och Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder som en gåva till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet. Generation efter generation kommer att minnas dig.
14 Du kommer att se till att inget ont sker ditt folk och du förbarmar dig över alla som tillhör dig.
15 Andra folks gudar är bara föremål av guld och silver, som människor gjort med sina händer.
16 De har munnar som inte kan tala, och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra, och de kan inte ens andas.
18 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
19 Israel, prisa Herren! Ni Arons överstepräster, prisa hans namn!
20 Ni präster av Levis stam, prisa Herren! Prisa hans namn, alla ni som fruktar honom och litar på honom.
21 Prisa Herren på berget Sion, för där i Jerusalem står hans tempel. Prisa Herren! Halleluja!
11 Vad är det du har gjort mot mig? frågade kung Balak. Jag bad dig förbanna mina fiender, och nu har du välsignat dem!
12 Men Bileam svarade: Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?
Bileam välsignar Israel för andra gången
13 Följ med mig till en annan plats, sa Balak till honom. Där kommer du att se en annan del av Israels folk. Du kan väl åtminstone förbanna dem du ser därifrån!
14 Balak tog Bileam med sig till Väktarplanen, på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren, och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bock.
15 Sedan sa Bileam till kungen: Stå här vid dina brännoffer medan jag går för att möta Herren.
16 Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga.
17 Bileam återvände till Moabs kung och furstar, som stod bredvid brännoffren.Vad har Herren sagt? frågade kungen ivrigt.
18-24 Bileam svarade:Res dig, Balak, och lyssna:Du Sippors son, inte är väl Gud en människa,så att han skulle kunna ljuga? Han ändrar sig inte som människor gör.Har han någon gång talat utan att hålla sitt löfte? Hör här: Jag har fått befallning att välsigna!Gud har välsignat dem, och jag kan inte ändra det!Han har inte sett någon synd i Jakob, han vill inte plåga Israel!Herren, deras Gud, är med dem.Han är deras kung!Gud har lett dem ut ur Egypten.Israel äger styrka som en vildoxe.Ingen förbannelse kan komma över Jakob,och ingen trolldom ska drabba Israel.För nu ska det sägas om Israel:'Se, vilka under Gud har gjort med dem!'De reser sig upp som en lejoninna.De vilar inte förrän de har ätit upp sitt byteoch druckit de slagnas blod!
25 Om du inte tänker förbanna dem, kan du väl åtminstone låta bli att välsigna dem! utbrast kungen.
26 Men Bileam svarade: Sa jag inte till dig att jag måste säga det som Herren befaller?
Frikänd!
8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.
2 Andens livgivande kraft, som är min genom Jesus Kristus, har nämligen fört mig ut ur syndens och dödens onda cirkel.
3 Vi blir inte frälsta från syndens grepp genom att lära oss Guds bud, för vi klarar inte av att hålla dem. Men Gud satte en ny och annorlunda plan i verket för att rädda oss. Han sände sin egen son i en mänsklig kropp som vår - med den skillnaden att vår är syndig - och han krossade syndens makt över oss, genom att ge sig själv som ett offer för våra synder.
4 Därför kan vi nu lyda Guds lagar, om vi är ledda av den helige Ande och inte längre lyder den gamla naturen som finns i oss.
5 De som låter sig behärskas av den lägre naturen lever bara för sin egen skull, men de som följer den helige Ande finner att de gör det som Gud vill.
6 Om man följer den helige Ande leder det till liv och frid, men om man följer den gamla naturen leder det till döden,
7 eftersom den gamla syndiga naturen inom oss är i strid med Gud. Den har aldrig lytt Guds lagar och kommer aldrig att göra det.
8 Därför kan de som fortfarande behärskas av sitt gamla, syndiga jag och följer sina gamla, onda begär aldrig göra Guds vilja.
9 Men ni är inte sådana. Ni behärskas av er nya natur, om Guds Ande bor i er, och kom ihåg att om någon inte har Kristi Ande, så är han inte en kristen.
10 Även om Kristus bor i er måste kroppen dö på grund av synd, men er ande kommer att leva, därför att Kristus har förlåtit er.
11 Och om Guds Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, kommer han att göra era dödliga kroppar levande igen sedan ni dött, genom samme helige Ande som bor i er.
Liknelsen om bröllopsfesten
1-2 Jesus berättade många liknelser för att förklara vad himmelriket är.Han sa: Himmelriket kan till exempel liknas vid en stor bröllopsmiddag som en kung förberedde för sin son.
3 Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: 'Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!'
5 Men gästerna, som han hade bjudit, var inte intresserade, utan fortsatte med sitt, den ene på sin lantgård, den andre i sin affär.
6 Några misshandlade tjänarna och behandlade dem skamligt och dödade till och med en del av dem.
7 Då sände den uppretade kungen ut sin armé och grep mördarna och avrättade dem och brände ner deras stad.
8 Och han sa till sina tjänare: 'Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag inbjöd är inte värda äran att delta i denna fest.
9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser.'
10 Tjänarna gjorde det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man, som inte hade några bröllopskläder på sig.
12 'Min vän
13 Då sa kungen till sina medhjälpare: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret, där man gråter och skär tänder.
14 För många är inbjudna, men få är utvalda.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®