Book of Common Prayer
145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!
146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.
147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.
148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.
149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!
150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,
151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.
152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.
153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar!
154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat.
155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar.
156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar!
157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den.
158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar.
159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka!
160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga.
161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig.
162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar!
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta!
165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen.
166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar.
167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den.
168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig.
169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!
170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!
171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.
172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.
173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!
174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.
175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.
Lycklig är den som lyder Herren
128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.
2 Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.
3 Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.
4 Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.
5 Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.
6 Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
15-16 De fem spionerna gick fram till huset, och medan alla de beväpnade männen stod utanför porten hälsade de på den unge prästen.
17 Sedan gick de fram och lade beslag på avbilderna, efoden och husgudarna.
18 Vad gör ni? frågade den unge prästen, när han såg dem bära ut avgudabilderna.
19 Var tyst och följ med oss, sa de. Bli präst åt oss i stället. Är det inte bättre för dig att vara präst åt en hel stam i Israel än åt bara en enda man i hans privata hus?
20 Den unge prästen blev då mycket glad åt att få följa med dem, och han tog med efoden, husguden och den snidade avgudabilden.
21 De fortsatte sedan sin vandring med barnen, boskapen och de mest värdefulla ägodelarna främst i kolonnen.
22 När de hunnit en bit på väg från Mikas hem, kom Mika och hans grannar efter dem
23 och ropade till dem att stanna.Vad menar du med att förfölja oss på det här sättet? frågade daniterna.
24 Vad menar ni med att fråga vad jag vill? svarade Mika. Ni har ju tagit med er alla mina avgudabilder och min präst, och jag har ingenting kvar!
25 Vi vill inte höra ett ord till från dig, svarade männen. Annars kan det hända att någon ilsknar till och dödar er allesammans.
26 De fortsatte sin färd, och när Mika såg att de var alldeles för många för att han skulle kunna göra något åt det, vände han om hem.
27 De nådde snart fram till Lais med Mikas präst och avgudar. De dödade det intet ont anande folket och brände sedan ner staden.
28 Ingen kom för att hjälpa invånarna i staden, för de bodde alldeles för långt borta från Sidon, och de hade inte kontakt med några av sina grannar.Detta utspelades i dalen nära Bet-Rehob. Dans män byggde upp staden igen och bosatte sig där.
29 Staden fick namnet Dan efter deras förfader, Israels son, men ursprungligen hette den Lais.
30 De satte upp avgudabilden och utvalde Jonatan, Gersoms son och Moses sonson, att tillsammans med sina söner bli deras präster,
31 och Mikas avgudastaty tillbads av Dans stam så länge tabernaklet var kvar i Silo.
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att folket i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.
15 Så snart de två kom dit började de be för alla de nyomvända att de skulle få ta emot den helige Ande.
16 Anden hade nämligen inte ännu kommit över någon av dem. De hade bara döpts i Herren Jesu namn.
17 Petrus och Johannes lade därför sina händer på de troende, och de tog då emot den helige Ande.
18 När Simon såg att den helige Ande förmedlades genom att apostlarna lade händerna på människors huvuden, erbjöd han dem pengar för att få samma förmåga.
19 Låt mig också få denna makt, utbrast han, så att människor får den helige Ande när jag lägger mina händer på dem.
20 Men Petrus svarade: Dina pengar liksom du själv kommer att gå förlorade för alltid. Tror du att Guds gåva kan köpas!
21 Du kan inte ha någon del i detta, för ditt hjärta är inte rent inför Gud.
22 Vänd om från din stora ondska och be till Gud. Kanske kommer han ändå att förlåta dig för dina onda tankar.
23 Jag ser att det finns avundsjuka och synd i ditt hjärta.
24 Be för mig, ropade Simon, så att inte detta fruktansvärda händer mig!
25 Sedan de vittnat och predikat Ordet i Samarien återvände Petrus och Johannes till Jerusalem. På vägen stannade de i flera byar i landskapet för att också där predika de goda nyheterna.
Jesus ger mat åt fem tusen
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön. Den kallas också Tiberiassjön.
2-3 ,
4-5 Och en stor folkmassa följde honom vart han gick för att se honom bota de sjuka. Då gick Jesus upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk följt efter vände han sig till Filippos och sa: Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?
6 Han prövade Filippos, men själv visste han naturligtvis vad han skulle göra.
7 Filippos svarade: Det skulle kosta en förmögenhet och ändå skulle de inte bli mätta.
8-9 Då lade sig Andreas, Petrus yngre bror, i samtalet och sa: Det finns en pojke här med fem kornbröd och ett par fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.
10 Säg åt alla att sätta sig, befallde Jesus. Och allesammans slog sig ner på grässluttningen, enbart männen var omkring fem tusen.
11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket. Därefter gjorde han likadant med fiskarna. Och alla åt och blev mätta.
12 Samla nu ihop det som blev över så att inget förstörs, uppmanade Jesus sedan sina lärjungar.
13 Och det blev tolv fyllda korgar.
14 När folket fattade vilket stort under som inträffat ropade de: Han måste vara profeten, som vi väntar på!
15 Men när Jesus såg att de ville föra honom med sig med våld och göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp i bergen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®