Book of Common Prayer
49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!
51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.
52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.
53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,
54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.
55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.
56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!
57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill!
58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser.
59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud.
61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar.
62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud.
63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän.
64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra!
65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat.
66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare.
67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger.
68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag!
69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta.
70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag.
71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld!
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
Abrams andra hustru
1-2 Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.
3 Sarai sa: Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina.Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)
4 Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.
5 Då sa Sarai till Abram: Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!
6 Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst, svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.
7 Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.
8 Ängeln frågade: Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg? Jag är på flykt från min arbetsgivare, svarade Hagar.
9-12 Då sa ängeln: Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar.
13 Därefter talade Hagar om Herren som Gud som ser mig, för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det.
14 Senare kallades brunnen för Brunnen som tillhör den Levande som ser mig. Den ligger mellan Kades och Bered.
15 Kristus kom med det nya förbundet så att alla inbjudna ska kunna komma och för evigt få äga allt det underbara som Gud har lovat dem. Kristus dog för att befria människorna från straffet för de synder de hade begått, medan de fortfarande levde under det gamla systemet.
16 Det är med det nya förbundet som med ett testamente. Ingen får något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död.
17 Då först träder det i kraft.
18 Därför var blodet, symbolen för någons död, nödvändigt också för att det gamla förbundet skulle träda i kraft.
19 När Mose hade gett folket alla Guds lagar, tog han blod från kalvar och getter tillsammans med vatten och stänkte det över Guds lagbok och över allt folket med hjälp av grenar från isopsbuskar och scharlakansröd ull.
20 Sedan sa han: Detta är det blod som markerar början på det förbund mellan er och Gud som han har upprättat.
21 På samma sätt stänkte han blod på det heliga tältet och på allt det som används vid gudstjänsten.
22 Man kan faktiskt säga att nästan allt under det gamla förbundets tid renades genom att man bestänkte det med blod. Utan att man utgjuter blod finns det nämligen ingen förlåtelse för synd.
23 Det var därför som det heliga tältet här nere på jorden och allt som fanns i det, och som är bilder av det som finns i himlen, måste renas av Mose genom att han bestänkte det med blod från djur. Men de verkliga förebilderna i himlen renades med ett mycket dyrbarare offer.
24 Kristus har nämligen inte gått in i det tempel som är byggt av människor, utan i själva himlen för att å våra vägnar träda fram inför Gud.
25 Och han behövde bara ge sig själv som offer en enda gång. Översteprästen här nere på jorden däremot måste varje år på nytt gå in i det allraheligaste och offra blodet från ett djur.
26 Om det hade varit så skulle Kristus ända sedan världens skapelse ha varit tvungen att lida och dö gång på gång. Nej! Han har dött en gång för alla, i denna sista tid, för att för evigt göra slut på syndens makt.
27 Och på samma sätt som vi människor en gång dör och därefter möter domen,
28 så dog också Kristus bara en gång. Han dog som ett offer för många människors synder, och han ska komma tillbaka, men inte för att än en gång befatta sig med våra synder. Nej, han ska komma med den slutliga frälsningen till alla som ivrigt och med tålamod väntar på honom.
19 Men Jesus svarade dem: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara vad han ser Fadern göra, och det Fadern gör det gör också Sonen.
20 För Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör. Och han ska låta Sonen göra ännu större under, så stora att ni häpnar.
21 Han ska till och med uppväcka vem han vill från de döda på samma sätt som Fadern gör det.
22 Och Fadern har överlåtit åt Sonen att döma över allt,
23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men om ni vägrar att ära Guds Son, som han har sänt till er, ärar ni inte heller Fadern.
24 Jag lovar er att den som lyssnar till mina ord och tror på Gud som har sänt mig, han har evigt liv och kommer aldrig att dömas för sina synder, utan har redan gått över från döden till livet.
25 Och jag försäkrar er att den tid kommer, ja den är faktiskt redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som lyssnar ska leva.
26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.
27 Och han har gett honom rätt att döma människornas alla synder, därför att han är Människosonen.
28 Bli inte förvånade. Tiden är verkligen inne när alla de döda ska höra Guds Sons röst
29 och stå upp igen - de som har gjort gott till evigt liv och de som levt i ondska till dom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®